Publicerad

Bygga Tbh kupor 3: Baksidan

Uppdatering 16/12 2014:

Det börjar bli dags att uppdatera byggsidorna med erfarenheter och lärdomar. Hade tänkt göra detta efter nyår men fick följande fråga från en läsare och ville svara så fort som möjligt om bygge pågår.

Den kupa som beskrivs nedan är en tidigare modell och har i några senare serier ändrats en hel del vad gäller framför allt fönster.

Frågan jag fick löd
”Jag är nyfiken på hur du fäster glasrutan på insidan av tråget? Vilar den helt på falsen? Den ser inte ut att vara limmad eller fastskruvad.

Tack!”

Svaret han fick:

Den bild du ser i inlägget är på en av de tidigare modellerna. Om du tittar under försäljning av färdigbyggda kupor så ser du en senare lösning som jag tycker är bättre. Där går glaset ända ut till gaveln. Betydligt lättare och billigare att bygga.

För att minska kostnaderna och kunna använda standardvirke och dessutom slippa lim i kupan så mycket som möjligt så bygger jag baksidan av finsågat virke. Den är delad i två delar, en övre och en nedre där jag fräser (alt falshyvlar) en fals lika djup som glaset är tjockt. Fram tills nu har jag gjort den en mm djupare för limfog då insidan skall vara så slät som möjligt för att täta mot avdelningsluckan. Annars får du ett extra fluster där. Det krävs speciella lim för att limma glas och trä. Jag har använt ett lösningsmedelsfritt men det är nog bäst att undvika så mycket som möjligt. Hormonförändrande ämnen i nästan allt syntetiskt. Inte minst lim.

Jag vill reducera lim så mycket som möjligt i kupan och kommer hädanefter att hålla glaset på plats med två lister som skruvas mot gaveln och hindrar glaset från att tryckas eller falla inåt. Inget lim och lätt att byta om det skulle gå sönder.

En lärdom till jag gjort handlar om glasets placering i höjdled. Fördelen med glaset är att det är en kondensyta och ger möjlighet till insyn men det kan också vara en nackdel på vintern, en riktigt kall yta även om den isoleras på utsidan. Bina sätter sig så långt ifrån den som möjligt i klotet när det drar ihop sig på vintern. Därför kommer jag framöver att sätta inspektionsglaset så lågt som möjligt dvs inte lägre än att understycket som glaset vilar mot håller. Ett understycke utan större fel som stora kvistar och liknande borde hålla vid en höjd på 75 mm. Den skall också kunna skruvas med två skruv på var sida i gaveln. Denna nedåtflytt sker på bekostnad av insyn som blir sämre men ändå intressant. Kondensytan hamnar lägre och mer under bina vilket är den stora fördelen.

När det gäller vinterisolering av glaset har en vän använt tretexskivor, dvs porösa träfiberskivor. Den du har bakom tapeter i gamla hus, den som gör väggen lite mjuk. Passar perfekt med två lager 12mm skiva.

Det går också att överväga en höjd på långsidorna som är större än 300 mm, 350 mm kan vara en lyckad kompromiss mellan hanterbarhet och de fördelar som följer av höjdökningen. Jag kommer själv att experimentera med detta under nästa och kommande år. De med störst höjd kommer att vara 450mm men då handlar det om extensiva produktionskupor i utbigårdar. Dessa extrahöga kommer varken ha djupbotten eller inspektionsfönster då jag kommer bygga dem i stor mängd för eget bruk om det visar sig fungera väl.”

Vid val av uppställningsplats ställs framsidan, den med stor flusteröppning mot söder eller svagt mot sydost för tidig sol men framför allt för att baksidan skall få skydd mot solen. Gärna med skugga fram på eftermiddagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Baksidan med inspektionslucka och två små periskopfluster intill gavlarna
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inspektionsluckan nedfälld

Inspektionsfönster

En viktig sak vid biodling mer på binas villkor är att störa så lite som möjligt i syfte att skapa så lite stress som möjligt. Med ett inspektionsglas som på bilden ovan kan man se mycket bl.a om det behöver tillsättas fler lister pga trängsel. Ofta ses även drottningceller även om det inte är en fullt godtagbar inspektion för svärmkontroll. Det gör det också möjligt att kontrollera bina tidigt på våren och få en uppfattning om fodertillgångarna utan att behöva öppna och kyla ner samhället. Att man sedan kan visa barnbarn eller brorsöner hur det ser ut inne i kupan gör inte saken sämre.

Luftspalten mellan trågsidan och inspektionsluckan är 35 mm och jag kommer att låta de gamla täcken jag lägger över topplisterna och ner för avdelningsluckorna på vintern även fylla ut detta utrymme för att ge extra isolering på vintern. Själva luckan är 18 mm så även trågsidan men det kommer jag att ändra på framöver då jag tycker det är i klenaste laget hållfasthetsmässigt inte minst med tanke på den stora ursågning för själva inspektionsfönstret. Virket flisas också lätt vid gavlarna pga att det blir snäva marginaler för skruvarna vid sammanfogningen. Det blir 28 mm även på denna vägg precis som den främre trågsidan. Luckan får vara 18 mm även i fortsättningen.

Kupan som kondensor

Det finns fler fördelar med ett inspektionsfönster och det är ytan på glaset. I vintras läste jag en bok från 1918 av Ed. H. Clark Constructive Beekeeping, en bok på endast knappt 50 sidor mycket väl värd att läsa och finns att ladda ner under Publikationer i högerspalten.

Under hela min tid som biodlare så har jag hört om ventilation och åter ventilation, både vinter och sommar. Hur otroligt viktigt det är. Givetvis är det riktigt många gånger. De flesta biodlare har sett fläktande bin som skapar luftströmmar vid flustren och givetvis in i kuporna. I många delar av världen är problemet att hålla nere temperaturen i kupan. I vårt klimat är det tyvärr allt för sällan just de omständigheterna råder att det är det som är problemet.

När förutsättningarna är riktigt bra, det är mitt i ett huvuddrag för min del kan det röra sig om t.ex hallondraget i månadsskiftet juni-juli. Är det fullt solsken, ett riktigt väl utvecklat samhälle och fuktigt i markerna så kan en kupa öka runt fem kg i vikt på ett dygn. Det är givetvis nektar som bina mer eller mindre ”kastat” in i kupan. De kan tom placera nektar i öppningarna på celler där det är yngel för att hinna hämta mer. När det sedan lugnar ner sig framåt eftermiddagen och kvällen så är det dags att ta hand om skörden och bina sätter igång att göra honung av nektarn. Detta arbete består i att i munnen bearbeta nektarn och bl.a används enzymet inverats som omvandlar sockerarter till de enkla sockeraterna druvsocker och fruktsocker. Vattenhalten i nektarn kan vara så hög som 80% och bina vill ha den under 20% för att få bort risken för jäsning. Den som är något hemma på matematiken inser att det rör sig om flera liter vatten/dygn. Om detta sen skall ventileras bort handlar det om väldigt många kubikmeter luft som skall blåsas ut. Detta samtidigt som yngelrummet skall hålla 34-35 grader och bina egentligen behöver vatten till fodertillverkningen åt ynglet.

Om nu bina skall hålla temperaturen i yngelrummet vid denna ventilering så krävs det att de äter honung för att generera värme. Det i sin tur genererar ännu mer vatten som skall ventileras ut. Samtidigt som andra bin hämtar vatten till fodersaften. De som lärt känna bina och deras förmåga att optimera allting börjar tycka att detta kan inte vara binas enda sätt och det är mycket riktigt. Det Clark tar upp i sin bok är hur bina använder sin kupa som kondensor.

Bina som helst bygger sin bostad i ett levande träd en bit upp i luften täcker helt enkelt väggarna med propolis som ger en hård lackliknande yta som går att kondensera på. Rent trä är däremot mycket svårt att kondensera på. Glas känner de flesta till är en yta som det lätt kondenseras på. Så där är den ytterligare nyttan av inspektionfönstret. Under sommarhalvåret kommer du sällan att se någon kondens på ytan eftersom den raskt återanvänds till fodersafttillverkningen. Bina slipper flyga efter vatten och kan hämta nektar och pollen istället samtidigt som honungsförbrukning inte ökar för att hålla värmen. Nu börjar vi känna igen binas förmåga att optimera igen. Här är förklaringen till mitt placeringsråd av kupan i början på inlägget. Helt enkelt för att hjälpa till med kylning av kondensationsytorna.

Hur ser det då ut på vintern? En kall glasyta inne i kupan. Det som absolut inte får hända är att det blir kondens i taket vilket sen droppar ner på bina. Det var en av anledningarna till att en del biodlare la tidningspapper under täckbräderna. Finns det en kallare yta så bildas kondensen i första hand där. Om kondens bildas på väggarna så rinner det ner på botten. Där är en av fördelarna med nätbotten då dels kondensvatten kan rinna ut. Att låta kuporna luta lite framåt har varit en annan metod då vattnet kunnat rinna ut genom flustret. Glasrutan kommer alltså att kondensera även på vintern och förhindra dropp på bina. Vattnet kan i mina försökskupor sen rinna ner i den djupbotten jag kommer att presentera i nästa inlägg som är full av organiskt material där det absorberas.

Det är viktigt att glasskivan monteras i plan med insidan så det inte bildas en glipa mellan avdelningsluckan och glaset där bina kan krypa ut. Jag gjorde själv falsen som glaset skulle ligga i några mm för djup, tyvärr. det skall inte upprepas på nästa serie.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rensningsluckan uppfälld för kontroll och rensning av småfluster vid gavlarna

Extra fluster

På baksidan ryms också två mindre fluster med uppfällbara periskop. En vid varje gavel. Att de går att fälla upp har till syfte att kunna kontrollera så de inte är igensatta. Kan vara lite överdrivet men jag tyckte det var skönt att ha den möjligheten. Dessa fluster gör det möjligt att sätta svärmar, göra avläggare i t.ex svärmförhindrande syfte eller för utökning, reservsamhällen eller varför inte till drottningodling eller som parningskupor.

 

//Patrick Sellman