Publicerad

Tioårsprojekt

atb_02149
Foto: Anders Tedeholm, http://www.tedeholm.se

 

I fjol (2014) stod jag i ett vägskäl i livet. Det var dags att hitta en ny stig att vandra. Som mitt liv har utkristalliserat sig har det gått i tioårsperioder så det är förmodligen bara att foga sig i det. Jag beslutade att ge denna tioårsperiod åt bina och biodlingen i Sverige. Jag skall arbeta för att få fler biodlare i Sverige fr.o.m 2014 och tio år framåt (minst). Det arbetet skall utgå ifrån mina positiva erfarenheter från småskalig husbehovsodling i horisontella topplistkupor. Jag är övertygad om att det är ett sätt att hålla bin som kommer att attrahera många nya biodlare då det sänker trösklarna för att ta det steget rejält. Att det sen är ett sätt att hålla bin som är mer på deras villkor gör det än mer intressant. ”Enkel biodling mer på binas villkor”

Kurser
För att åstadkomma detta håller jag kurser i samarbete med andra. Det är en modell jag tycker om och som jag tycker fungerar utmärkt. Om du vill ha hjälp i din egen bigård eller med start av den så kommer jag och hjälper dig samtidigt så hjälps vi åt med att göra en kursdag av det. Det är ingen modell som är huggen i sten utan har du egna önskemål så hör av dig.

Mentor på distans
Skall det bli full effekt på dessa tio år är det viktigt att många lyckas. Att de fortsätter och tycker det är meningsfullt, visar och lär andra hur enkelt det kan vara att hålla egna bin. Ringar på vattnet helt enkelt. Då kunskaperna runt om i landet i detta sätt att hålla bin ännu inte är så spridda hjälper jag dig och andra så mycket jag kan på distans via kommentarsfält, Fbgruppen ”Topplistkupa på svenska”, mejl, chatt eller telefon. Mentor på distans helt enkelt. Det är ett arbete som inte avtalas i något sammanhang och sker helt ideellt från min sida. Jag hoppas att du använder metoden ”Pay it forward” själv om du kommer vidare i din biodling. Det behövs fler biodlare i vårt land, det hjälper bina och därmed oss. Tror du att jag kan hjälpa dig så hör av dig.

Byggsatser
En av de stora fördelarna med detta sätt att hålla bin är att det är relativt enkelt att bygga en kupa. Under uppstarten har det blivit tydligt för mig att en hel del inte har tid, inte har kunskap, inte har verktyg eller av någon annan anledning inte vill bygga själv. För att förse dessa med en bra bikupa som är lätt och inte så dyr att frakta håller jag just nu på att ta fram en serieproducerad byggsats i samarbete med ett lokalt snickeri. Just nu genomför jag en introduktionskampanj på dessa kupbyggsatser som levereras med start i maj.

Det ”Nordiska biet”
Precis som många andra har jag dragit slutsatsen att de problem bina har idag inte har en orsak utan många. För att råda bot på detta är det många insatser som behöver göras. En åtgärd är givetvis att använda bin som är så väl anpassade för våra förhållanden som möjligt. Då vi har ett eget bi som är det bi som levt här längst är det av största vikt att vi tar vara på det och dess egenskaper. I mitt långtidsprojekt ingår därför att fördjupa mitt samarbete med föreningen Nordbi som sedan 1980-talet arbetat hårt för att rädda det utrotningshotade nordiska biet.

Jag skall samla på mig så många olika linjer, olika gener som möjligt av rasen och upprätta ett friparningsområde. Detta friparningsområde skall omfatta minst 100 samhällen inom en treårsperiod. Jag vill kunna leverera drottningar som är mycket välparade med så många drönare med så stor genetisk spridning som möjligt. Det är en mycket viktig överlevnadsstrategi som bina utvecklat genom årmiljonerna. Faktum är att den är så viktig att bisamhället riskerar hela sin fortlevnad genom att skicka iväg den unga oparade drottningen ut på en lång flygtur. Omkommer hon går hela samhället en säker död till mötes. I arbetet att få fram ett nordisk bi bruksbi med så stor vitalitet som möjligt kommer jag också att använda mig av ett naturligt urval på drönar sidan. Dessa idéer presenterar jag i ett särskilt inlägg. Redan denna sommar påbörjar jag arbetet med att hitta bra och rationella metoder för odling av drottningar i mitt kupsystem samt utbyggnad av flera utbigårdar och fr.o.m sommaren 2016 är det min mening att kunna leverera riktigt bra drottningar. Sen skall de enligt plan bara bli bättre och bättre. 🙂

Litteratur
Arbetet med en bok som presenterar biodling med horisontella topplistkupor på svenska är påbörjad. Hur den kommer att ges ut och omfattningen är inte bestämd. Skriva, bearbeta och sen prata med någon som kan det här med böcker. Går allt som det skall så finns den tillgänglig lagom för studier under nästa vinter.

Väldigt roligt om du vill delta i detta arbete. Tänk om vi kunde vara dubbelt så många biodlare om tio år.

//Patrick Sellman

Publicerad

Vaxkakorna – ett livsnödvändigt organ i bisamhället – del 1

Ett av de mer grundläggande förhållningssätten som de flesta som är intresserade av biodling med topplister anammar är att lita på binas kompetens, kompetens att vara bin. Vi har att göra med en av de mest framgångsrika arterna på den här planeten med en historia som sträcker sig minst flera tiotals miljoner år bakåt i tiden. De kan det här.

Ett annat är att när man hållit på med bin ett tag, i mitt fall runt 35 år och dessutom studerar en del inte minst forskning på området inser man ganska snart att som med det mesta i naturen är det mycket komplext och även om vi människor kan vara stolta över hur mycket vi lärt oss på många områden så är det uppenbart att det är mycket vi inte kan. Det manar oss till ödmjukhet och försiktighet när det gäller intervention.

I biodling med topplister så är det förutom mindre ingrepp i samhället framför allt att man ger bina mer möjligheter att utforma vaxet på deras villkor som särskiljer från mer traditionell ramkupebiodling.

Jag har tidigare i ett inlägg beskrivit hur bisamhället kan ses som en helhet, att det är samhället som är organismen, en superorganism. I denna superorganism utgör vaxkakorna ett livsnödvändigt organ utan vilket bina inte klarar sig. Ett organ med många olika funktioner. Vi känner i dagsläget inte till alla funktioner även om vi förstått en del.

Läser man äldre bilitteratur så nämner man att vaxet används för uppfödning av yngel och som lagerplats för honung och pollen. Senare forskning visar att vaxkakorna har många fler uppgifter.  Som en integrerad del av superorganismen utgör vaxet dess skelett, dess nervsystem, minneslagring och immunsystem. Dessutom utgör vaxet en del av samhällets buffringsförmåga vad gäller luftfuktigheten. (Tautz, 2008)

Bina tillverkar allt vax själva med hjälp av 8 stycken vaxkörtlar på magen. Dessa körtlar utvecklas och används framför allt under biets 12-18 levnadsdag. Därefter tillbakabildas de men kan åter utvecklas och aktiveras vid tex svärmning när samtliga bin behöver hjälpa till att bygga de nya vaxkakorna. Inledningsvis med hjälp av den medtagna honungen.

Bina varierar vaxets egenskaper genom inblandning av andra ämnen tex hartser från växtriket. Vaxkakorna kan innehålla upp till 300 olika ämnen för att ge dem önskade egenskaper som t.ex sprödhet, hållfasthet, doft osv.  I våra kroppar sker informationsöverföringen med hjälp av nervsignaler och hormoner. I bisamhällets superorganism sker det med hjälp av doftämnen och vibrationer. Det mest kända är binas dansande på kakorna för att överföra information till andra bin om var det finns mat och råvaror.

Som biodlare lyfter vi upp kakor och ser hur bina dansar på dessa för att berätta för de andra bina var det finns bra med mat men när vi sedan sätter tillbaka dem och stänger kupan så blir det ett kompakt mörker. Hur i hela fridens namn tar bina till sig informationen i det totalmörka gyttret inne kupan?

På benen har bina sensorer som känner av vibrationer och på de platser där de dansar har de gjort vaxet sprödare för att bättre sprida vibrationerna i kakan. Precis som vår hjärna kan filtrera ut ett ljud, tex en röst i en bullrig miljö kan bina göra det samma med dessa vibrationer och precis som vi om vi har hörsel på båda öronen kan bina ta ut riktningen på en vibrerande vaxkaka med kanske tusentals bin varav flera dansar. Ljud är vibrationer och därför skulle man kunna säga att bina lyssnar på varandras dans. Vaxkakan blir en telefonledning med samma funktion som vårt nervsystem.

Mer erfarna ramkupebiodlare har alla sett lite mörkare och sprödare kakor där bina frilagt vaxet från sido- och bottenlisterna 5-10 mm. Det är kakor de dansar på. Du kan själv föreställa dig vilken dämpande effekt en tjock vaxmellanvägg och trälister runt om har på vibrationerna. De gör vad de kan för att kompensera.

När man börjar med bin så dröjer det inte länge förrän man får höra hur viktigt det är att inte ha gammalt mörkt vax i kupan. Det sprider sjukdomar och är till allmänt förtret. Vad säger bina då? Vill man göra en svärmfångningskupa extra attraktiv så sätter man in minst en äldre mörk vaxkaka. Bina uppskattar detta. Förmodligen talat det om att det bott bin här tidigare och att de hunnit göra en hel del av arbetet med iordningställandet av bibostaden, vaxbygge, propolisbehandling osv. Är det mörkt vax så har de förmodligen hunnit en bit på vägen då de fött upp några omgångar med bin i dessa kakor. Någonstans som jag inte kommer ihåg för tillfället har jag läst att det går åt tre svärmar i snitt för att etablera ett samhälle på en boplats. Den tredje överlever pga de två föregåendes arbete med att etablera hålrummet som bibostad. Kan ligga något i det. Det mörka vaxet har också en förmåga att absorbera fukt till en mängd av ca 10% av sin vikt. En viktig del i buffringssystemet för att skapa en stabil luftfuktighet, en del av superorganismens homeostas.

Det blir uppenbart att detta inlägg om vax får skrivas i flera delar för att i någon mån hålla på bloggformatet.

To be continued!

Publicerad

Småbruk i bilder

Som ni säkert märkt så är de flesta inlägg på bloggen av handbokskaraktär och angående biodling. Det har blivit så även om jag håller på med många aspekter av småbrukandet.

Nu när vintern är här och den mörkaste dagen är nära kan det vara trevligt att påminna om sommaren.

Så här kommer lite bilder från vårt småbruk som inte är större än drygt ett tunnland.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En av de tidigaste sysslorna är att tappa björksav. Björksaven är ypperlig att använda som vätska vid ölbryggning. Färskkonsumtion eller som björksavssirap går också bra.
Innan det är dags för avtappning skall alla plantor sås. Här är det perenna örter lite senare på säsongen i samband med utplantering.
Innan det är dags för savtappning skall alla plantor sås. Här är det perenna örter lite senare på säsongen i samband med utplantering.
Ibland är det en fördel att bo på högre höjd. Frukt och bärblomningen han aldrig komma igång innan de sena frostnätterna. Gissa om vi fick rekordskördar i år.
Ibland är det en fördel att bo på högre höjd. Frukt och bärblomningen hann aldrig komma igång innan de sena frostnätterna. Gissa om vi fick rekordskördar i år.
IMG_1185
Såbäddar skall beredas. Här är det lök och rotfruktsbäddar som förbereds med fördröjd sådd.
IMG_0007
Märkligt vad små detaljer kan betyda med tiden. Här anas ett vindspel som hängs i päronträdet varje försommar. Det är nu välkända och mycket omtyckta toner.
IMG_1879
Malvor av alla de slag är en fantastisk blomma. Blommar länge, inte bara i landet utan även som snittblomma i vas. Omtyckt av insekter och dessutom ätlig.
IMG_1873
Några av de finare stunderna på sommaren är när vi lagar mat och fikar utomhus inte minst med barn och barnbarn på besök. Kokkaffe skall drickas utomhus.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Även om gässen kan tvätta sig i en vanlig vattenhink så är det en fröjd att simma i en damm. inte minst för husbonden att se dem.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Har nog aldrig träffat en gåsakarl som inte ser mer eller mindre barsk ut. Hela tiden. Gåsen är den fågel som bäst tar vara på gräsbetet. Skall de inte gödas så räcker det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Årets majsodling odlad som ”de tre systrarna”. Den blev dubbelt så hög innan säsongen var till ända och skörden av mjölmajs blev riktigt bra. En lärdom var att se upp med fåglarna, de tog mer än jag trodde. Majsgröten blev superb. Växtzon 5 och över 300 öh? Majsodlingen kommer som eget inlägg senare.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Majsodlingen strax efter utplanteringen. Mitti stod perenna örter på tillväxt innan den slutliga utplaceringen bland fruktträd och bärbuskar.
IMG_1229
Majsbäddarna förbereds. Maskrosorna talar om att biodlingsåret börjar på allvar. Gräsmattan tenderar att bli rätt hög så här ärs.
IMG_1716
En växt som ligger oss särskilt varmt om hjärtat är Flädern. Både den blommande busken och flädersaften är sommar.
IMG_1717
Lupinen är en växt som väcker motsägelsefulla känslor. En främmande och invasiv växt som inte hör hemma här och tränger undan den lokala floran inte minst från dikesrenarna. Den är vacker den korta stund den blommar, den ger pollen till insekterna, fixerar kväve och ger stor biomassa. Nyponen i bakgrunden är omtyckt av många.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Några av Ölandshönsen som visat sig ha så många bra sidor.
IMG_1346
PIGlet och HAMlet städar ur löklandet efter skörd. ”Rasen” får ni gissa själva.
IMG_0334
En som förtjänar en egen porträttbild är allas vår supervisor här på vår lilla gård, Parson Russeltiken Idun. Som ser till att allt går rätt till och att alla mår bra.
IMG_0037
Nu när supervisorn fick en egen bild så måste jägarn, den Finska spetsen Vinga också få en. Hon arbetar hårt med att skydda oss från framför allt sork men även mink och orm håller hon på avstånd. Hon jobbar så hårt att hon ibland måste vila. Här på en av favoritplatserna i skuggan av flädern en varm sommardag. Har man problem att koppla av och ta dagen som den kommer så kan man inspireras av henne.

Vintern är inte så tokig den heller. Tid för studier, skrivande och goda måltider.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

IMG_0163
En uppskattad arbetsplats på vintern då det är dags att njuta av allt som är skördat.
Publicerad

Bygga Tbh kupor 3: Baksidan

Uppdatering 16/12 2014:

Det börjar bli dags att uppdatera byggsidorna med erfarenheter och lärdomar. Hade tänkt göra detta efter nyår men fick följande fråga från en läsare och ville svara så fort som möjligt om bygge pågår.

Den kupa som beskrivs nedan är en tidigare modell och har i några senare serier ändrats en hel del vad gäller framför allt fönster.

Frågan jag fick löd
”Jag är nyfiken på hur du fäster glasrutan på insidan av tråget? Vilar den helt på falsen? Den ser inte ut att vara limmad eller fastskruvad.

Tack!”

Svaret han fick:

Den bild du ser i inlägget är på en av de tidigare modellerna. Om du tittar under försäljning av färdigbyggda kupor så ser du en senare lösning som jag tycker är bättre. Där går glaset ända ut till gaveln. Betydligt lättare och billigare att bygga.

För att minska kostnaderna och kunna använda standardvirke och dessutom slippa lim i kupan så mycket som möjligt så bygger jag baksidan av finsågat virke. Den är delad i två delar, en övre och en nedre där jag fräser (alt falshyvlar) en fals lika djup som glaset är tjockt. Fram tills nu har jag gjort den en mm djupare för limfog då insidan skall vara så slät som möjligt för att täta mot avdelningsluckan. Annars får du ett extra fluster där. Det krävs speciella lim för att limma glas och trä. Jag har använt ett lösningsmedelsfritt men det är nog bäst att undvika så mycket som möjligt. Hormonförändrande ämnen i nästan allt syntetiskt. Inte minst lim.

Jag vill reducera lim så mycket som möjligt i kupan och kommer hädanefter att hålla glaset på plats med två lister som skruvas mot gaveln och hindrar glaset från att tryckas eller falla inåt. Inget lim och lätt att byta om det skulle gå sönder.

En lärdom till jag gjort handlar om glasets placering i höjdled. Fördelen med glaset är att det är en kondensyta och ger möjlighet till insyn men det kan också vara en nackdel på vintern, en riktigt kall yta även om den isoleras på utsidan. Bina sätter sig så långt ifrån den som möjligt i klotet när det drar ihop sig på vintern. Därför kommer jag framöver att sätta inspektionsglaset så lågt som möjligt dvs inte lägre än att understycket som glaset vilar mot håller. Ett understycke utan större fel som stora kvistar och liknande borde hålla vid en höjd på 75 mm. Den skall också kunna skruvas med två skruv på var sida i gaveln. Denna nedåtflytt sker på bekostnad av insyn som blir sämre men ändå intressant. Kondensytan hamnar lägre och mer under bina vilket är den stora fördelen.

När det gäller vinterisolering av glaset har en vän använt tretexskivor, dvs porösa träfiberskivor. Den du har bakom tapeter i gamla hus, den som gör väggen lite mjuk. Passar perfekt med två lager 12mm skiva.

Det går också att överväga en höjd på långsidorna som är större än 300 mm, 350 mm kan vara en lyckad kompromiss mellan hanterbarhet och de fördelar som följer av höjdökningen. Jag kommer själv att experimentera med detta under nästa och kommande år. De med störst höjd kommer att vara 450mm men då handlar det om extensiva produktionskupor i utbigårdar. Dessa extrahöga kommer varken ha djupbotten eller inspektionsfönster då jag kommer bygga dem i stor mängd för eget bruk om det visar sig fungera väl.”

Vid val av uppställningsplats ställs framsidan, den med stor flusteröppning mot söder eller svagt mot sydost för tidig sol men framför allt för att baksidan skall få skydd mot solen. Gärna med skugga fram på eftermiddagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Baksidan med inspektionslucka och två små periskopfluster intill gavlarna
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inspektionsluckan nedfälld

Inspektionsfönster

En viktig sak vid biodling mer på binas villkor är att störa så lite som möjligt i syfte att skapa så lite stress som möjligt. Med ett inspektionsglas som på bilden ovan kan man se mycket bl.a om det behöver tillsättas fler lister pga trängsel. Ofta ses även drottningceller även om det inte är en fullt godtagbar inspektion för svärmkontroll. Det gör det också möjligt att kontrollera bina tidigt på våren och få en uppfattning om fodertillgångarna utan att behöva öppna och kyla ner samhället. Att man sedan kan visa barnbarn eller brorsöner hur det ser ut inne i kupan gör inte saken sämre.

Luftspalten mellan trågsidan och inspektionsluckan är 35 mm och jag kommer att låta de gamla täcken jag lägger över topplisterna och ner för avdelningsluckorna på vintern även fylla ut detta utrymme för att ge extra isolering på vintern. Själva luckan är 18 mm så även trågsidan men det kommer jag att ändra på framöver då jag tycker det är i klenaste laget hållfasthetsmässigt inte minst med tanke på den stora ursågning för själva inspektionsfönstret. Virket flisas också lätt vid gavlarna pga att det blir snäva marginaler för skruvarna vid sammanfogningen. Det blir 28 mm även på denna vägg precis som den främre trågsidan. Luckan får vara 18 mm även i fortsättningen.

Kupan som kondensor

Det finns fler fördelar med ett inspektionsfönster och det är ytan på glaset. I vintras läste jag en bok från 1918 av Ed. H. Clark Constructive Beekeeping, en bok på endast knappt 50 sidor mycket väl värd att läsa och finns att ladda ner under Publikationer i högerspalten.

Under hela min tid som biodlare så har jag hört om ventilation och åter ventilation, både vinter och sommar. Hur otroligt viktigt det är. Givetvis är det riktigt många gånger. De flesta biodlare har sett fläktande bin som skapar luftströmmar vid flustren och givetvis in i kuporna. I många delar av världen är problemet att hålla nere temperaturen i kupan. I vårt klimat är det tyvärr allt för sällan just de omständigheterna råder att det är det som är problemet.

När förutsättningarna är riktigt bra, det är mitt i ett huvuddrag för min del kan det röra sig om t.ex hallondraget i månadsskiftet juni-juli. Är det fullt solsken, ett riktigt väl utvecklat samhälle och fuktigt i markerna så kan en kupa öka runt fem kg i vikt på ett dygn. Det är givetvis nektar som bina mer eller mindre ”kastat” in i kupan. De kan tom placera nektar i öppningarna på celler där det är yngel för att hinna hämta mer. När det sedan lugnar ner sig framåt eftermiddagen och kvällen så är det dags att ta hand om skörden och bina sätter igång att göra honung av nektarn. Detta arbete består i att i munnen bearbeta nektarn och bl.a används enzymet inverats som omvandlar sockerarter till de enkla sockeraterna druvsocker och fruktsocker. Vattenhalten i nektarn kan vara så hög som 80% och bina vill ha den under 20% för att få bort risken för jäsning. Den som är något hemma på matematiken inser att det rör sig om flera liter vatten/dygn. Om detta sen skall ventileras bort handlar det om väldigt många kubikmeter luft som skall blåsas ut. Detta samtidigt som yngelrummet skall hålla 34-35 grader och bina egentligen behöver vatten till fodertillverkningen åt ynglet.

Om nu bina skall hålla temperaturen i yngelrummet vid denna ventilering så krävs det att de äter honung för att generera värme. Det i sin tur genererar ännu mer vatten som skall ventileras ut. Samtidigt som andra bin hämtar vatten till fodersaften. De som lärt känna bina och deras förmåga att optimera allting börjar tycka att detta kan inte vara binas enda sätt och det är mycket riktigt. Det Clark tar upp i sin bok är hur bina använder sin kupa som kondensor.

Bina som helst bygger sin bostad i ett levande träd en bit upp i luften täcker helt enkelt väggarna med propolis som ger en hård lackliknande yta som går att kondensera på. Rent trä är däremot mycket svårt att kondensera på. Glas känner de flesta till är en yta som det lätt kondenseras på. Så där är den ytterligare nyttan av inspektionfönstret. Under sommarhalvåret kommer du sällan att se någon kondens på ytan eftersom den raskt återanvänds till fodersafttillverkningen. Bina slipper flyga efter vatten och kan hämta nektar och pollen istället samtidigt som honungsförbrukning inte ökar för att hålla värmen. Nu börjar vi känna igen binas förmåga att optimera igen. Här är förklaringen till mitt placeringsråd av kupan i början på inlägget. Helt enkelt för att hjälpa till med kylning av kondensationsytorna.

Hur ser det då ut på vintern? En kall glasyta inne i kupan. Det som absolut inte får hända är att det blir kondens i taket vilket sen droppar ner på bina. Det var en av anledningarna till att en del biodlare la tidningspapper under täckbräderna. Finns det en kallare yta så bildas kondensen i första hand där. Om kondens bildas på väggarna så rinner det ner på botten. Där är en av fördelarna med nätbotten då dels kondensvatten kan rinna ut. Att låta kuporna luta lite framåt har varit en annan metod då vattnet kunnat rinna ut genom flustret. Glasrutan kommer alltså att kondensera även på vintern och förhindra dropp på bina. Vattnet kan i mina försökskupor sen rinna ner i den djupbotten jag kommer att presentera i nästa inlägg som är full av organiskt material där det absorberas.

Det är viktigt att glasskivan monteras i plan med insidan så det inte bildas en glipa mellan avdelningsluckan och glaset där bina kan krypa ut. Jag gjorde själv falsen som glaset skulle ligga i några mm för djup, tyvärr. det skall inte upprepas på nästa serie.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rensningsluckan uppfälld för kontroll och rensning av småfluster vid gavlarna

Extra fluster

På baksidan ryms också två mindre fluster med uppfällbara periskop. En vid varje gavel. Att de går att fälla upp har till syfte att kunna kontrollera så de inte är igensatta. Kan vara lite överdrivet men jag tyckte det var skönt att ha den möjligheten. Dessa fluster gör det möjligt att sätta svärmar, göra avläggare i t.ex svärmförhindrande syfte eller för utökning, reservsamhällen eller varför inte till drottningodling eller som parningskupor.

 

//Patrick Sellman

Publicerad

Origins – en film som måste ses

Den senaste tiden har det rasat en debatt där ekologiskt jordbruk attackerats framför allt för att rättfärdiga användning av bekämpning med gift och användandet av konstgödsel. Det är en fullkomligt vansinnig argumentation då giftanvändningen förvärrar situationen då det skadar ekosystemen. På sätt och vis skapar giftanvändningen förutsättningarna för sig själv.

Potatisodlingen har använts som exempel på att gift måste användas. Potatis sprutas mot bladmögel upp till var 5-7 dag under hela odlingssäsongen förutom gift mot ogräs och blastdödningsmedel och eventuellt tillkommande ”behov”. Alla vi som odlat potatis under ett antal decennier vet att det blivit svårare trots mer tåliga sorter. Utan att gå in på en djupare beskrivning av vad som händer så ställer jag frågorna – Vilka bladmögelsporer överlever besprutningen? Var kommer resistenta bakterier ifrån?Vilka överlevde antibiotika behandlingen? Detta är ett mönster som går igen på alla områden i naturen.

Apistan som är ett bekämpningsmedel mot Varroakvalster dödar 99,99% av alla kvalster. Vilka överlever? Vi måste börja tänka i termer att vi även odlar bladmögelsporer och varroakvalster m.m.. Vill vi verkligen odla fram aggressivare och aggressivare stammar genom det urval vi gör när vi använder bekämpningsmedel?

Det finns definitivt fog för att kritisera den ekologiska odling som sker men då är det inte den ekologiska odlingen isig utan den enorma byråkrati och de ålderdomliga reglerna EU satt upp som försvårar utvecklingen.

För att öka kunskaperna kring dessa frågor vill jag rekommendera en film som  finns tillgänglig på youtube. Origins heter den. Se den!