Publicerad

Binas eget apotek – svampodling

Reishiodling i högstubbe
Reishiodling i högstubbe

Jag tillhör dem som planterar mängder med olika växter som är attraktiva för olika insekter, mina bin men även andra pollinatörer som vilda bin, fjärilar, steklar, blomflugor m.m. För mina bins skull så är mängden nektar de kan skörda i dessa växter försumbar sett till deras årsförbrukning. Värdet av dem ligger istället i den biologiska mångfalden. Bina kan hitta de ämnen de behöver för sitt immunförsvar som till mycket stor del är egentillverkat i form av propolis. Propolis består av vax och hartser från växtriket och anpassas av bina till den lokala mikrofloran och mikrofaunan. Binas eget apotek. Nu är det inte bara örter och andra växter som innehåller ämnen som bina kan använda till sitt immunförsvar eller som medicin utan även svampar av olika slag.

Jag har länge haft för avsikt att komma igång med svampodling. Svamp är något vi skall lära oss mer om. Det är en mycket viktig del av bördigheten på vår mark, fundamentalt för näringsförsörjningen av våra växter osv. En av de stora läromästarna på detta område är Paul Stamets. Inspirerad av honom började jag odla svamp förra våren, det är bäst att starta odling i stock när sockerhalten är som störst under savstigningen.

Jag inhandlade svampmycel från Glückspilze. De hade ett stort utbud, en informativ hemsida och visade det sig sen en fin service. Det är först i år som jag förväntar mig fruktkroppar i min odling så jag kan inte uttala mig om det av egen erfarenhet ännu men mycelet har definitivt förökat sig i min odling. Jag beställde och har inokulerat Shiitake, Ostronskivling, Almskivling och själva orsaken till att jag verkligen började nu Reishi.

 

Högstubbe inokulerad med Reishiplugg
Högstubbe inokulerad med Reishiplugg

 

Jag har odlat Reishi i högstubbar som de du ser på bilden ovan. När jag fäller ett lövträd så gör jag stubben lite högre och inokulerar Reishimycel. Tanken är att under många år på det sättet kunna skörda hela stubben även under mark. Fruktkropparna kommer ovan jord på stubben även om näringen kommer ifrån någon rot långt ner i backen. Övriga svampar odlar jag i små stockar av björk som fått ligga ett par veckor och där jag kapar bort de yttersta cm när jag inokulerar för att ta bort eventuella andra svampsporer som börjar gro.

Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel
Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel

Läs om Reishisvampen och dess mycket långa tradition som medicin i Asien. Jag är inte förvånad att även bina använder den. Paul Stamets har många mycket intressanta föreläsningar på Youtube. Här nedan är en om just hur bin använder svamp för medicinering.

Nästa steg blir att odla fram egna sporer och mycel. Paul Stakets svampbibel ”Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms” står högt på inköpslistan nu.

Publicerad

Hur stor honungsskörd får man i en topplistkupa?

Fick en bra fråga från en läsare i kommentarsfälten. Som vanligt inget kort och enkelt svar. Svaret beror på kontexten. Det är nog många som funderar på samma sak så det får bli ett eget inlägg. Frågan löd, ”Hur mycket honung kan jag förvänta mig för oss själv och lite försäljning när jag använder TBH?”

Mitt svar blev som följer.

”Genomsnittsskördarna varierar mycket från bigård till bigård. Det är många faktorer som påverkar skördens storlek så riksgenomsnittet är inget bra mått. Jag har för mig rikssnittet ligger närmare 30 än 40 kg.

Säsongens längd varierar flera månader i vårt långa land. Årsmånen gör att skördarna varierar mycket från år till år. Kallt och regn hela huvuddraget med mycket monokulturer i närheten så får man fodra bina så de inte svälter ihjäl.

Det ärligaste och bästa sättet att beräkna medelskördar är att dela totalskörden med antalet invintrade produktionssamhällen hösten innan. De flesta delar nog totalskörden med antal samhällen de skördar.

För en husbehovsodlare är ofta platsen för bigården bestämd men det man kan göra något åt är vilka bin man har och kupans utformning.

Det nordiska biet som är mest anpassat för våra förhållanden flyger vid de lägsta temperaturerna och har en relativt jämn bistyrka under säsongen och kan ta vara på de drag som blir bra.

När det gäller bikupans utformning är det så att ett stort samhälle kan ordna ett större överskott än ett mindre. Stor kupa – stort samhälle – stor skörd, liten kupa – litet samhälle – liten skörd.

De kupor du ser på den här bloggen motsvarar lite drygt 4 Ln lådor i en direkt jämförelse men skörden sker under hela säsongen så i praktiken motsvarar det mer om man i ramkupan skördar en gång på hösten. Det är ingen jättestor kupa men heller ingen jätteliten.

När det gäller topplistkupor så kommer hanterbarhetsaspekten in när det gäller storlek på kakorna. Målet med min verksamhet är att få fler biodlare i vårt land så jag riktar mig i huvudsak till nybörjare och husbehovsbiodlare och då får hanterbarhet, enkelhet och trevlighet väga tungt i kompromisserna. Får man för lite honung så skaffar man helt enkelt en kupa till istället.

De byggsatser som går att köpa i min e-butik är något högre, sidorna är höjda från 300 -till 350 mm. Det motsvarar drygt 5 Ln lådor.

I de produktionskupor jag bygger i år till mina egna bigårdar är kakorna ännu större. Där är långsidorna 450 mm och botten något bredare. Det motsvarar ca 8 Ln lådor. Där är jämförelsen mer rättvis för i de kuporna kommer skörd att ske en gång per år. Det är riktigt stora kupor men inget jag rekommenderar för nybörjare. Det kan bli riktigt söligt.

Med den storlek jag erbjuder på mina byggsatser så kan du räkna med ungefär samma storlek på skörden som de flesta får med vanliga Ln kupor. Efterhand som du lär dig och hittar ett bra skötselsystem utifrån de förutsättningar du har så får du högre skördar.

Ln= Det vanligaste rammåttet i Sverige, Lågnormal.

Som du förstår blir det svårt för mig att uttala mig om just dina skördar då jag vet för lite om just dina förhållanden. Om det är viktigt för dig så får du gärna ringa till mig så skall jag ge dig ett lite mer precist svar.

Pratar man om ekonomi i sin biodling så är oftast skörd per arbetstimme ett bättre mått än skörd per bikupa.

En bra början inför beslut om hur man skall utforma sin biodling är att svara på frågan varför man vill bli biodlare.”

Publicerad

Tioårsprojekt

atb_02149
Foto: Anders Tedeholm, http://www.tedeholm.se

 

I fjol (2014) stod jag i ett vägskäl i livet. Det var dags att hitta en ny stig att vandra. Som mitt liv har utkristalliserat sig har det gått i tioårsperioder så det är förmodligen bara att foga sig i det. Jag beslutade att ge denna tioårsperiod åt bina och biodlingen i Sverige. Jag skall arbeta för att få fler biodlare i Sverige fr.o.m 2014 och tio år framåt (minst). Det arbetet skall utgå ifrån mina positiva erfarenheter från småskalig husbehovsodling i horisontella topplistkupor. Jag är övertygad om att det är ett sätt att hålla bin som kommer att attrahera många nya biodlare då det sänker trösklarna för att ta det steget rejält. Att det sen är ett sätt att hålla bin som är mer på deras villkor gör det än mer intressant. ”Enkel biodling mer på binas villkor”

Kurser
För att åstadkomma detta håller jag kurser i samarbete med andra. Det är en modell jag tycker om och som jag tycker fungerar utmärkt. Om du vill ha hjälp i din egen bigård eller med start av den så kommer jag och hjälper dig samtidigt så hjälps vi åt med att göra en kursdag av det. Det är ingen modell som är huggen i sten utan har du egna önskemål så hör av dig.

Mentor på distans
Skall det bli full effekt på dessa tio år är det viktigt att många lyckas. Att de fortsätter och tycker det är meningsfullt, visar och lär andra hur enkelt det kan vara att hålla egna bin. Ringar på vattnet helt enkelt. Då kunskaperna runt om i landet i detta sätt att hålla bin ännu inte är så spridda hjälper jag dig och andra så mycket jag kan på distans via kommentarsfält, Fbgruppen ”Topplistkupa på svenska”, mejl, chatt eller telefon. Mentor på distans helt enkelt. Det är ett arbete som inte avtalas i något sammanhang och sker helt ideellt från min sida. Jag hoppas att du använder metoden ”Pay it forward” själv om du kommer vidare i din biodling. Det behövs fler biodlare i vårt land, det hjälper bina och därmed oss. Tror du att jag kan hjälpa dig så hör av dig.

Byggsatser
En av de stora fördelarna med detta sätt att hålla bin är att det är relativt enkelt att bygga en kupa. Under uppstarten har det blivit tydligt för mig att en hel del inte har tid, inte har kunskap, inte har verktyg eller av någon annan anledning inte vill bygga själv. För att förse dessa med en bra bikupa som är lätt och inte så dyr att frakta håller jag just nu på att ta fram en serieproducerad byggsats i samarbete med ett lokalt snickeri. Just nu genomför jag en introduktionskampanj på dessa kupbyggsatser som levereras med start i maj.

Det ”Nordiska biet”
Precis som många andra har jag dragit slutsatsen att de problem bina har idag inte har en orsak utan många. För att råda bot på detta är det många insatser som behöver göras. En åtgärd är givetvis att använda bin som är så väl anpassade för våra förhållanden som möjligt. Då vi har ett eget bi som är det bi som levt här längst är det av största vikt att vi tar vara på det och dess egenskaper. I mitt långtidsprojekt ingår därför att fördjupa mitt samarbete med föreningen Nordbi som sedan 1980-talet arbetat hårt för att rädda det utrotningshotade nordiska biet.

Jag skall samla på mig så många olika linjer, olika gener som möjligt av rasen och upprätta ett friparningsområde. Detta friparningsområde skall omfatta minst 100 samhällen inom en treårsperiod. Jag vill kunna leverera drottningar som är mycket välparade med så många drönare med så stor genetisk spridning som möjligt. Det är en mycket viktig överlevnadsstrategi som bina utvecklat genom årmiljonerna. Faktum är att den är så viktig att bisamhället riskerar hela sin fortlevnad genom att skicka iväg den unga oparade drottningen ut på en lång flygtur. Omkommer hon går hela samhället en säker död till mötes. I arbetet att få fram ett nordisk bi bruksbi med så stor vitalitet som möjligt kommer jag också att använda mig av ett naturligt urval på drönar sidan. Dessa idéer presenterar jag i ett särskilt inlägg. Redan denna sommar påbörjar jag arbetet med att hitta bra och rationella metoder för odling av drottningar i mitt kupsystem samt utbyggnad av flera utbigårdar och fr.o.m sommaren 2016 är det min mening att kunna leverera riktigt bra drottningar. Sen skall de enligt plan bara bli bättre och bättre. 🙂

Litteratur
Arbetet med en bok som presenterar biodling med horisontella topplistkupor på svenska är påbörjad. Hur den kommer att ges ut och omfattningen är inte bestämd. Skriva, bearbeta och sen prata med någon som kan det här med böcker. Går allt som det skall så finns den tillgänglig lagom för studier under nästa vinter.

Väldigt roligt om du vill delta i detta arbete. Tänk om vi kunde vara dubbelt så många biodlare om tio år.

//Patrick Sellman

Publicerad

Vaxkakorna – ett livsnödvändigt organ i bisamhället – del 1

Ett av de mer grundläggande förhållningssätten som de flesta som är intresserade av biodling med topplister anammar är att lita på binas kompetens, kompetens att vara bin. Vi har att göra med en av de mest framgångsrika arterna på den här planeten med en historia som sträcker sig minst flera tiotals miljoner år bakåt i tiden. De kan det här.

Ett annat är att när man hållit på med bin ett tag, i mitt fall runt 35 år och dessutom studerar en del inte minst forskning på området inser man ganska snart att som med det mesta i naturen är det mycket komplext och även om vi människor kan vara stolta över hur mycket vi lärt oss på många områden så är det uppenbart att det är mycket vi inte kan. Det manar oss till ödmjukhet och försiktighet när det gäller intervention.

I biodling med topplister så är det förutom mindre ingrepp i samhället framför allt att man ger bina mer möjligheter att utforma vaxet på deras villkor som särskiljer från mer traditionell ramkupebiodling.

Jag har tidigare i ett inlägg beskrivit hur bisamhället kan ses som en helhet, att det är samhället som är organismen, en superorganism. I denna superorganism utgör vaxkakorna ett livsnödvändigt organ utan vilket bina inte klarar sig. Ett organ med många olika funktioner. Vi känner i dagsläget inte till alla funktioner även om vi förstått en del.

Läser man äldre bilitteratur så nämner man att vaxet används för uppfödning av yngel och som lagerplats för honung och pollen. Senare forskning visar att vaxkakorna har många fler uppgifter.  Som en integrerad del av superorganismen utgör vaxet dess skelett, dess nervsystem, minneslagring och immunsystem. Dessutom utgör vaxet en del av samhällets buffringsförmåga vad gäller luftfuktigheten. (Tautz, 2008)

Bina tillverkar allt vax själva med hjälp av 8 stycken vaxkörtlar på magen. Dessa körtlar utvecklas och används framför allt under biets 12-18 levnadsdag. Därefter tillbakabildas de men kan åter utvecklas och aktiveras vid tex svärmning när samtliga bin behöver hjälpa till att bygga de nya vaxkakorna. Inledningsvis med hjälp av den medtagna honungen.

Bina varierar vaxets egenskaper genom inblandning av andra ämnen tex hartser från växtriket. Vaxkakorna kan innehålla upp till 300 olika ämnen för att ge dem önskade egenskaper som t.ex sprödhet, hållfasthet, doft osv.  I våra kroppar sker informationsöverföringen med hjälp av nervsignaler och hormoner. I bisamhällets superorganism sker det med hjälp av doftämnen och vibrationer. Det mest kända är binas dansande på kakorna för att överföra information till andra bin om var det finns mat och råvaror.

Som biodlare lyfter vi upp kakor och ser hur bina dansar på dessa för att berätta för de andra bina var det finns bra med mat men när vi sedan sätter tillbaka dem och stänger kupan så blir det ett kompakt mörker. Hur i hela fridens namn tar bina till sig informationen i det totalmörka gyttret inne kupan?

På benen har bina sensorer som känner av vibrationer och på de platser där de dansar har de gjort vaxet sprödare för att bättre sprida vibrationerna i kakan. Precis som vår hjärna kan filtrera ut ett ljud, tex en röst i en bullrig miljö kan bina göra det samma med dessa vibrationer och precis som vi om vi har hörsel på båda öronen kan bina ta ut riktningen på en vibrerande vaxkaka med kanske tusentals bin varav flera dansar. Ljud är vibrationer och därför skulle man kunna säga att bina lyssnar på varandras dans. Vaxkakan blir en telefonledning med samma funktion som vårt nervsystem.

Mer erfarna ramkupebiodlare har alla sett lite mörkare och sprödare kakor där bina frilagt vaxet från sido- och bottenlisterna 5-10 mm. Det är kakor de dansar på. Du kan själv föreställa dig vilken dämpande effekt en tjock vaxmellanvägg och trälister runt om har på vibrationerna. De gör vad de kan för att kompensera.

När man börjar med bin så dröjer det inte länge förrän man får höra hur viktigt det är att inte ha gammalt mörkt vax i kupan. Det sprider sjukdomar och är till allmänt förtret. Vad säger bina då? Vill man göra en svärmfångningskupa extra attraktiv så sätter man in minst en äldre mörk vaxkaka. Bina uppskattar detta. Förmodligen talat det om att det bott bin här tidigare och att de hunnit göra en hel del av arbetet med iordningställandet av bibostaden, vaxbygge, propolisbehandling osv. Är det mörkt vax så har de förmodligen hunnit en bit på vägen då de fött upp några omgångar med bin i dessa kakor. Någonstans som jag inte kommer ihåg för tillfället har jag läst att det går åt tre svärmar i snitt för att etablera ett samhälle på en boplats. Den tredje överlever pga de två föregåendes arbete med att etablera hålrummet som bibostad. Kan ligga något i det. Det mörka vaxet har också en förmåga att absorbera fukt till en mängd av ca 10% av sin vikt. En viktig del i buffringssystemet för att skapa en stabil luftfuktighet, en del av superorganismens homeostas.

Det blir uppenbart att detta inlägg om vax får skrivas i flera delar för att i någon mån hålla på bloggformatet.

To be continued!

Publicerad

Småbruk i bilder

Som ni säkert märkt så är de flesta inlägg på bloggen av handbokskaraktär och angående biodling. Det har blivit så även om jag håller på med många aspekter av småbrukandet.

Nu när vintern är här och den mörkaste dagen är nära kan det vara trevligt att påminna om sommaren.

Så här kommer lite bilder från vårt småbruk som inte är större än drygt ett tunnland.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En av de tidigaste sysslorna är att tappa björksav. Björksaven är ypperlig att använda som vätska vid ölbryggning. Färskkonsumtion eller som björksavssirap går också bra.
Innan det är dags för avtappning skall alla plantor sås. Här är det perenna örter lite senare på säsongen i samband med utplantering.
Innan det är dags för savtappning skall alla plantor sås. Här är det perenna örter lite senare på säsongen i samband med utplantering.
Ibland är det en fördel att bo på högre höjd. Frukt och bärblomningen han aldrig komma igång innan de sena frostnätterna. Gissa om vi fick rekordskördar i år.
Ibland är det en fördel att bo på högre höjd. Frukt och bärblomningen hann aldrig komma igång innan de sena frostnätterna. Gissa om vi fick rekordskördar i år.
IMG_1185
Såbäddar skall beredas. Här är det lök och rotfruktsbäddar som förbereds med fördröjd sådd.
IMG_0007
Märkligt vad små detaljer kan betyda med tiden. Här anas ett vindspel som hängs i päronträdet varje försommar. Det är nu välkända och mycket omtyckta toner.
IMG_1879
Malvor av alla de slag är en fantastisk blomma. Blommar länge, inte bara i landet utan även som snittblomma i vas. Omtyckt av insekter och dessutom ätlig.
IMG_1873
Några av de finare stunderna på sommaren är när vi lagar mat och fikar utomhus inte minst med barn och barnbarn på besök. Kokkaffe skall drickas utomhus.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Även om gässen kan tvätta sig i en vanlig vattenhink så är det en fröjd att simma i en damm. inte minst för husbonden att se dem.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Har nog aldrig träffat en gåsakarl som inte ser mer eller mindre barsk ut. Hela tiden. Gåsen är den fågel som bäst tar vara på gräsbetet. Skall de inte gödas så räcker det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Årets majsodling odlad som ”de tre systrarna”. Den blev dubbelt så hög innan säsongen var till ända och skörden av mjölmajs blev riktigt bra. En lärdom var att se upp med fåglarna, de tog mer än jag trodde. Majsgröten blev superb. Växtzon 5 och över 300 öh? Majsodlingen kommer som eget inlägg senare.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Majsodlingen strax efter utplanteringen. Mitti stod perenna örter på tillväxt innan den slutliga utplaceringen bland fruktträd och bärbuskar.
IMG_1229
Majsbäddarna förbereds. Maskrosorna talar om att biodlingsåret börjar på allvar. Gräsmattan tenderar att bli rätt hög så här ärs.
IMG_1716
En växt som ligger oss särskilt varmt om hjärtat är Flädern. Både den blommande busken och flädersaften är sommar.
IMG_1717
Lupinen är en växt som väcker motsägelsefulla känslor. En främmande och invasiv växt som inte hör hemma här och tränger undan den lokala floran inte minst från dikesrenarna. Den är vacker den korta stund den blommar, den ger pollen till insekterna, fixerar kväve och ger stor biomassa. Nyponen i bakgrunden är omtyckt av många.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Några av Ölandshönsen som visat sig ha så många bra sidor.
IMG_1346
PIGlet och HAMlet städar ur löklandet efter skörd. ”Rasen” får ni gissa själva.
IMG_0334
En som förtjänar en egen porträttbild är allas vår supervisor här på vår lilla gård, Parson Russeltiken Idun. Som ser till att allt går rätt till och att alla mår bra.
IMG_0037
Nu när supervisorn fick en egen bild så måste jägarn, den Finska spetsen Vinga också få en. Hon arbetar hårt med att skydda oss från framför allt sork men även mink och orm håller hon på avstånd. Hon jobbar så hårt att hon ibland måste vila. Här på en av favoritplatserna i skuggan av flädern en varm sommardag. Har man problem att koppla av och ta dagen som den kommer så kan man inspireras av henne.

Vintern är inte så tokig den heller. Tid för studier, skrivande och goda måltider.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

IMG_0163
En uppskattad arbetsplats på vintern då det är dags att njuta av allt som är skördat.