Publicerad

Att odla eget foder till grisar

Fick en mycket bra fråga i kommentarsfälten som jag tror kan vara av intresse för fler, angående egenodlat grisfoder i ett småbruk med ambitionen att vara så självhushållande som möjligt.

Frågan löd: ”Hej, hur har majsodlingen gått detta år? Är själv intresserad av att börja odla majs.

Hittade för övrigt en gammal tråd på alternativ.nu där du deltog i dialogen på slutet av tråden.

Hade några följdfrågor. Gällande bovetet, har du hittat något lämpligt sätt att skala det? Sedan undrar jag om du är självförsörjande på grismat eller om du köper in huvuddelen, du gav dem tex boveteplantorna som föda. Vore intressant att veta hur man kan bli så självförsörjande på grismat som möjligt. Har inte själv grisar men tänkt att det skulle kunna vara nyttigt.”

Mitt svar:

Jag har inte prövat att skala bovetet själv men har hittat en instruktion på nätet om hur man bygger om en liten gjuten kvarn till en skalare med gummitrissor. Förmodar det enklaste är att mala dem och sikta bort skalet. Alternativt mala mycket grovt och vanna bort det. Många av dessa projekt har jag fått prioritera ned då mitt biprojekt tar det mesta av min tid och får så göra. Jag odlade bovetet själv då jag hade allt större problem med Revsmörblomma på ett skifte. Bovete är bland det bästa som finns för att få bukt med ogräs.

Blev ingen majsodling i år för min del. Ridgedale farm som hade fått lite utsäde av mig lyckades dock få till en skörd om än liten trots denna mycket kalla sommar.

Du slår även vanligt gräshö till grisarna varje dag med lien. De äter massor och det är mycket bra för deras mage och hälsa. Har du större marker så du kan flytta grisarna så finner de en hel del föda själva men inte så de växer och blir stora till slakt. Kan du flytta dem efterhand är det bäst då du får mindre parasittryck och mindre markskador. Med det sagt så är grisen också ett djur som går att ha i ett mycket litet småbruk på liten yta också.

I ett småbruk så är det helt klart rotfrukter som är intressantast att odla själv. Foderbetan är den odlade växt som ger mest energi per ytenhet av alla växter inkl fodermajs. Varför den inte används mer i konventionellt jordbruk är att den kräver en helt egen maskinkedja och därför inte blir lönsam. I småbruk med handredskap så spelar det ingen roll utan radodling av foderbetor är perfekt. Lätt att förvara i jordkällare eller stuka dessutom.

Potatisland där bondböna sås mellan var potatis. Piplök i kanten.
Potatisland där bondbönor sås mellan var potatis. Piplök på kanten

Den största matåtgången är på hösten när slaktsvina börjar bli stora. Då kommer potatis och även äpplen in i bilden. Dessutom alla skörderester och skadade grönsaker. Mycket äpplen skall man ha till både sig själv och djuren. På våren kan man ge dem rotfrukter av det som är kvar i jordkällaren efter vintern.

En annan gröda som kan vara intressant för att få bättre proteinvärden än vad rotfrukter ger som är mest energi är bond/åkerbönan. Samodlna den så mycket som möjligt med övriga grödor. Jag har själv 5 skiften a ca 200 kvm och ett av dem går till potatis på normalt avstånd dvs 30 cm i raden och en bondböna läggs mellan varje potatis. Det samma gäller om du odlar ett skifte med foderbetor till grisar och eventuella getter och gäss. Det blir inte några gigantiska mängder med bönor men ett fint komplement till unga grisar på våren då de skall ha extra protein för att komma igång med tillväxten. Det är mycket viktigt då min erfarenhet säger att får du inte igång tillväxten när de är små så kommer den ”aldrig” igång åtminstone vad gäller Pigham. Därför köper jag alltid pellets till dessa som komplement när de är små och ärtor när de är större. Skaffa en stor gryta modell tvättgryta och koka rotfrukter, bönor åt dem så får du betydligt bättre näringsupptag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Odlar man mer av sin egen mat är skörderester och skadade rot och grönsaker bra tillskott till grisarna.

Till syvende och sist så har det mycket stor betydelse vilka grisar du har. De grisar jag haft är vanliga så kallade turbogrisar, dvs Pigham. De är moderna industrigrisar och växer sig mycket stora på en sommar och då krävs det givetvis mycket stor mängd mat och mycket protein. Då är det spannmål som gäller och att hitta en bonde med bra kvalité som säljer direkt. Brukar kosta runt 3:-/kg ungefär. Mina två grisar vägde tillsammans ca ett kvarts ton i slaktvikt i december. Fick köpa ny frys.

Skaffar du däremot lantsvin tex vårt eget Linderödssvin så växer de betydligt långsammare men klarar sig istället på enklare foder. Du får ett förträffligt kött med enklare medel men orationellare. Det bästa är att låta slaktgrisarna gå över vintern och få växa till sig en sommar till. Slaktas med andra ord runt 18 månader gamla och du får som sagt ett mognare, smakligare och finare kött.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gäss är nog det enklaste djuret att själv hålla med foder i ett småbruk

Jag skall efter nyår undersöka möjligheterna att importera en ny lantras från USA till Sverige. Det är en mellanstor gris som betar före den bökar. Har du som jag ett litet ställe så är grisarna stora djur som gör rätt stor skada på marken då du inte kan flytta dem tillräckligt ofta. En lagom stor gris skulle då vara perfekt. Vi får se om det är görligt utan för stora kostnader och för mycket krångel.

Byråkratin är inte överväldigande när det gäller grisar. Skaffa djurplatsnummer och se till att få ett intyg när du köper grisarna.

Publicerad

Binas eget apotek – svampodling

Reishiodling i högstubbe
Reishiodling i högstubbe

Jag tillhör dem som planterar mängder med olika växter som är attraktiva för olika insekter, mina bin men även andra pollinatörer som vilda bin, fjärilar, steklar, blomflugor m.m. För mina bins skull så är mängden nektar de kan skörda i dessa växter försumbar sett till deras årsförbrukning. Värdet av dem ligger istället i den biologiska mångfalden. Bina kan hitta de ämnen de behöver för sitt immunförsvar som till mycket stor del är egentillverkat i form av propolis. Propolis består av vax och hartser från växtriket och anpassas av bina till den lokala mikrofloran och mikrofaunan. Binas eget apotek. Nu är det inte bara örter och andra växter som innehåller ämnen som bina kan använda till sitt immunförsvar eller som medicin utan även svampar av olika slag.

Jag har länge haft för avsikt att komma igång med svampodling. Svamp är något vi skall lära oss mer om. Det är en mycket viktig del av bördigheten på vår mark, fundamentalt för näringsförsörjningen av våra växter osv. En av de stora läromästarna på detta område är Paul Stamets. Inspirerad av honom började jag odla svamp förra våren, det är bäst att starta odling i stock när sockerhalten är som störst under savstigningen.

Jag inhandlade svampmycel från Glückspilze. De hade ett stort utbud, en informativ hemsida och visade det sig sen en fin service. Det är först i år som jag förväntar mig fruktkroppar i min odling så jag kan inte uttala mig om det av egen erfarenhet ännu men mycelet har definitivt förökat sig i min odling. Jag beställde och har inokulerat Shiitake, Ostronskivling, Almskivling och själva orsaken till att jag verkligen började nu Reishi.

 

Högstubbe inokulerad med Reishiplugg
Högstubbe inokulerad med Reishiplugg

 

Jag har odlat Reishi i högstubbar som de du ser på bilden ovan. När jag fäller ett lövträd så gör jag stubben lite högre och inokulerar Reishimycel. Tanken är att under många år på det sättet kunna skörda hela stubben även under mark. Fruktkropparna kommer ovan jord på stubben även om näringen kommer ifrån någon rot långt ner i backen. Övriga svampar odlar jag i små stockar av björk som fått ligga ett par veckor och där jag kapar bort de yttersta cm när jag inokulerar för att ta bort eventuella andra svampsporer som börjar gro.

Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel
Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel

Läs om Reishisvampen och dess mycket långa tradition som medicin i Asien. Jag är inte förvånad att även bina använder den. Paul Stamets har många mycket intressanta föreläsningar på Youtube. Här nedan är en om just hur bin använder svamp för medicinering.

Nästa steg blir att odla fram egna sporer och mycel. Paul Stakets svampbibel ”Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms” står högt på inköpslistan nu.

Publicerad

Majsodling

Under många år har jag försökt få till odling av majs men aldrig riktigt lyckats under de kärvare förhållanden som råder vid mitt hem, växtzon 5 och 315 möh. 2014 gjorde jag en storsatsning efter kontakt med Caroll Deppe.

Caroll är en författare, växtförädlare och småbrukare i Oregon som skrivit  ”The Resilient Gardener – Food production and self – reliance in uncertain times” och  ”Breed your own Vegetable varieties”. De är båda mycket läsvärda för småbrukaren. Inte minst den senare som uppmanar oss att ta upp stafettpinnen efter årtusenden av odlare som utvecklat nya sorter av odlingsvärda växter. Nu när storbolag och stordrift tar över allt mer är det dags att vi gör mer än endast bevarar äldre sorter. Det är dags att vi lär oss ta eget frö och i nästa steg förädla sorter efter våra önskemål och lokala förhållanden. Det är en viktig maktfråga inte minst i dessa GMO och patenttider. Boken är en mycket bra handbok för detta.

Caroll beskriver i sin bok The Resilent Gardener en majssort med bred genetisk variation som mycket härdig och välsmakande, Cascade Ruby Gold – Flint Corn 85 dagar. En mjölmajs mycket bra till polenta, bröd och Johnny cakes. Efter en lyckad säsong kan jag berätta att den också är mycket välsmakande att äta som vi äter sockermajs, hel kolv, kokt eller grillad. Inte lika söt men mycket god.

När jag inte lyckades med mina majs odlingar under tidigare år så sådde jag dem i krukor tidigare och tidigare men det blev inte bättre. Slutligen läste jag någonstans att majs är mycket känslig för att växa ur krukor. De får inte sås för tidigt eller också skall de omplanteras i större krukor. Känner de av att de står trångt stannar de upp i växten och kommer aldrig igång igen, inte ens efter utplantering.

Med gott hopp och denna kunskap om rötterna så drog jag upp 600 plantor. 200 såddes 6 veckor innan utplantering, 200 såddes 5 veckor innan och 200 såddes 4 veckor innan. Detta för att se vad som var optimalt för mina 9 cm krukor. Jag hoppades på att få åtminstone 10-15 plantor som fick mogna kolvar som sedan kunde eftertorkas inomhus för att få en härdig selektion som klarade våra bistra förhållanden. Det skulle visa sig att 4 veckor var bäst.

600 plantor i 9cm krukor tar en del plats så de två första omgångarna fick stå inne men när det var dags för 4-veckors omgången så fick de endast gro inomhus. Därefter ställdes samtliga tråg ut den 8 maj i vindskydd utan täckning. Det blev ingen frost men  en ovanligt kall majmånad. Trots detta så växte plantorna mycket bra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Majsplantor efter 4 veckor, färdiga för utplantering.

För att få den där extra värmen gjordes upphöjda bäddar som var väl gödslade med ekologisk välförmultnad kogödsel. Avståndet mellan gångarna var ca 120 cm, två rader majs per bädd med ca 50 cm mellan majsplantorna. Med planteringsspade grävdes ett hål för var planta som fylldes med två spadar(planteringspadar) hönsgödsel och lite stenmjöl. Gödseln vattnades ordentligt med välluftat nässelvatten för bakterietillförsel och lättillgänglig näring, därefter sattes plantorna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
De tre systrarna på plats. Majs, vinter och sommarsquash, frilandsgurka som plantor och olika störbönor som sådd. I mitten en bädd med perenna örter som står på tillväxt. Spåren som syns på bäddarnas kanter är Subklöver och i bäddarna är det sått Ringblommor.

Majs är kanske vår mest näringskrävande växt, mycket går tillbaka med stjälkar och andra växtrester. Min bedömning är att jag gödslade lite mer än vad som behövdes. En viss gänglighet blev det men inte värre än att den klarade de orkanbyar som fällde många träd i bygden på sensommaren. Tittade på odlingen genom köksfönstret och befarade att den skulle knäcka alltihop men majsen stod kvar.

Jag hade inte tänkt vattna så mycket men med upphöjda bäddar och den varma och torra sommar som följde, dessutom med gurkväxter i bäddarna så blev det en hel del vattning första halvan av odlingssäsongen. När växtligheten var etablerad var det svalt och fuktigt nere vid marken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen kom värmen och som det växte. Som referens så ser ni min kära hustru i majsfältet. Detta är mitt i säsongen. Det skulle bli mer.

Hur gick det då till slut? Jo alla störbönor växte bra med den höga majsen som stöd. Sommarsquashen blev mycket fin och gav bra skörd så även en av vintersquasharna, Sweet meat – Oregon homestead men de två andra vintersquasharan tyckte förmodligen det blev för lite ljus och kanske för svalt där nere så jag fick ingen Candystick dessert delikata eller Butternut. Frilnadsgurkan av Västeråstyp klättrade fint på majsen och gav en hel del men även den tyckte nog att det blev i mörkaste laget. Hade gett mer i en egen bädd men nu sparade jag in en bädd tack vare samplanteringen och den får ändå betraktas som odlingsvärd i sammanhanget. Nästa år blir det inte bäddar utan åsar till majsen och bredare mellan raderna för att ge mer ljus till squash och gurka. Lite mindre gödsel räknar jag med att det går åt då.

En annan viktig lärdom är att jag har fått en konkret förståelse för alla de fågelskrämmor man ser i majsfälten på amerikanska filmer. Visst såg jag fåglarna men generös som jag är tyckte jag de kunde få lite de också. Fast inte så mycket. Den finaste och mest välpollinerade majsen i fältets mitt var i princip uppäten trots det tjocka hölje som skyddade själva kolven. Räknar med att de tog mellan en tredjedel och halva totalskörden till slut. Det gick fort sista två veckorna innan skörd. Detta trots två jakthundar som går fritt på gården.

Någon härdig selektion blev det inte då alla plantor gav fullmogna kolvar på stjälken. Behövde endast eftertorka inomhus. Lägg majsen luftig och använd gärna någon form av fläkt. Viss risk för mögel finns inledningsvis. Ha inte för bråttom att tröska majsen utan låt den torka ordentligt då blir det mycket lättare att bara vrida kolvarna mellan händerna för att få bort majskornen. Mycket lättröskat mot förväntat.

Till utsäde valdes de mest välutvecklade kolvarna av olika färg. Färgerna varierar mycket men alla kolvar har en och samma färg. Allt från ljust gul över gul, guld och orange och olika kulörer av violett.

Jag bedömer denna majssort som mycket odlingsvärd och tänker därför skänka bort fem paket med ca 300 majskorn till intresserade odlare som är beredda att i sin tur ta utsäde och skänka bort till andra. Tänk på att du bör ha möjlighet att odla minst 10 rader med 20 plantor i var rad. Detta för att få effektiv pollinering och genetisk variation. Även vintersquashen Sweet meat och sommarsquashen Costata Romanesco var mycket odlingsvärda med bra skörd och bland de godaste vi ätit. Det följer med några frö av dessa också i paketet.

För att få dessa fröpaket vill jag att du anmäler ditt intresse i kommentarsfältet nedan. Skriv ut din epostadress så jag kan nå dig. Den 31 januari väljer jag ut fem stycken som får paket och meddelar dessa via epost. För att få paketen skall du efter att du blivit meddelad sända mig ett med 4 frimärken frankerat A5 kuvert med din adress påskriven. Då har du dina fröer inom några dagar.

Avslutar med några filmer från majsodlingen när den var fullvuxen. Skulle egentligen ha bett någon av barna som vandrat igenom fältet med mig filma för att få den riktiga känslan men tänkte inte på det då. Jag är själv 190 cm och gick med träskor.

 

 

Publicerad

Fröfirmor och plantskolor jag använder

Nu är det snart dags att börja med de första plantuppdragningarna som selleri tätt följd av purjolök och chili. Har du inte tagit eget frö eller har sparat frö så är det till att plocka fram frökatalogerna.

Själv handlar jag från i första hand Runåbergs fröer och Lindbloms frö. Deras kataloger har funnits i mitt hem i ett kvartssekel vid det här laget. Två andra företag som jag handlar ifrån är Impecta när det gäller frö till perenner, buskar och specifika sorter. För chilifrö är det Örtagårdens fröer som har bäst utbud. Gröngödsel/vallfrö och sättlök (tyvärr ej ekologiskt) handlar jag hos Olssons frö. När det är dags att förnya vitlöken så är Törnvik frö en bra leverantör.

Några bra leverantörer av buskar och träd är Björkhaga plantskola om man skall handla lite mer. Blomqvist plantskola i Finland har goda kontakter österut och har härdiga bär och fruktbuskar. Även bra namnsorter av t.ex häggmispel och blåbärstry. När det gäller lite annorlunda ätliga växter och speciella sorter har jag beställt från Agroforestry Research Trust i Storbritannien. Slutligen vill jag rekommendera Odla.nu som har hittat ett mycket bra system för att leverera både lökar, perenner och buskar av hög kvalité via postorder.

Är det någon som känner till en bra leverantör av ekologisk sättlök av hög kvalité där man kan beställa 1-2 kg så vore jag mycket tacksam om du lämnade uppgifter om denna i kommentarsfältet nedan.

Som avslutning och inspiration några bilder på fjolårets skörd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Morötter är en viktig gröda hos oss som hos de flesta. Mycket äpple och morotsjuice spetsad med ingefära blir det på höstarna.
IMG_1337
Är det någon maträtt det inte går att ha lök till? Ja det skulle väl vara glass då. Gullök, rödlök och charlottenlök så det räcker och blir över. I år hoppas jag få till detta med att rosta lök.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rädisa är en gröda som alla säger är så lätt att odla men det tycker inte jag. Kanske beror det på vilken jord man har. Först på senare år har jag bara sisådär börjat få jättefin rädisa. Ungefär som när man snickrar, helt plötsligt börjar man såga rakt av sig själv. En stor saftig och fast, ganska mild men ändå med lite bett i är riktigt gott. Jag tar huvudskörden i morotslandet där jag samsår med rädisfrö för att se var raderna finns.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Rödbetan är en gröda som vi år ut och år in äter alldeles för lite av. När vi äter den så blir vi lika överraskade över hur god den är och säger att vi skall äta mer. Kokt i lättsaltat vatten med endast smör till, som inlagd, mjölksyrad eller som juice är den perfekt. Närmast i bild utvalda ”avelsrödbetor” för fröskörd.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En del bladskörd blir det också. Här är det palmkål och några plocksallatssorter.