Publicerad

Origins – en film som måste ses

Den senaste tiden har det rasat en debatt där ekologiskt jordbruk attackerats framför allt för att rättfärdiga användning av bekämpning med gift och användandet av konstgödsel. Det är en fullkomligt vansinnig argumentation då giftanvändningen förvärrar situationen då det skadar ekosystemen. På sätt och vis skapar giftanvändningen förutsättningarna för sig själv.

Potatisodlingen har använts som exempel på att gift måste användas. Potatis sprutas mot bladmögel upp till var 5-7 dag under hela odlingssäsongen förutom gift mot ogräs och blastdödningsmedel och eventuellt tillkommande ”behov”. Alla vi som odlat potatis under ett antal decennier vet att det blivit svårare trots mer tåliga sorter. Utan att gå in på en djupare beskrivning av vad som händer så ställer jag frågorna – Vilka bladmögelsporer överlever besprutningen? Var kommer resistenta bakterier ifrån?Vilka överlevde antibiotika behandlingen? Detta är ett mönster som går igen på alla områden i naturen.

Apistan som är ett bekämpningsmedel mot Varroakvalster dödar 99,99% av alla kvalster. Vilka överlever? Vi måste börja tänka i termer att vi även odlar bladmögelsporer och varroakvalster m.m.. Vill vi verkligen odla fram aggressivare och aggressivare stammar genom det urval vi gör när vi använder bekämpningsmedel?

Det finns definitivt fog för att kritisera den ekologiska odling som sker men då är det inte den ekologiska odlingen isig utan den enorma byråkrati och de ålderdomliga reglerna EU satt upp som försvårar utvecklingen.

För att öka kunskaperna kring dessa frågor vill jag rekommendera en film som  finns tillgänglig på youtube. Origins heter den. Se den!

Publicerad

Såmaskinen

Fortsätter beskrivningen av några av mina relativt enkla hjälpmedel som jag använder i mitt småbruk med en såmaskin som jag haft mycket glädje av nämligen Earthway.

Earthway såmaskin - en gammal trotjänare hos mig
Earthway såmaskin – en gammal trotjänare hos mig

Min såmaskin har nog varit med i över 20 år och underlättar arbetet en hel del vid större husbehovsodling eller i den lilla kommersiella odlingen. Den är mycket prisvärd jämfört med de mer påkostade precisionssåmaskinerna typ Nibex men kan heller inte riktigt jämföras med dessa. Eartway får en del kritik ibland för att den sår för tätt och ojämnt, är för lätt och därmed ostabil. Det är i och för sig riktigt men t.ex när det gäller vikten så är det också en fördel när du hanterar små frömängder. När jag sått färdigt en sort så lyfter jag helt enkelt hela såmaskinen med en hand och tömmer resterande frö tillbaka i fröpåsen. En fördel är att den klarar att så väldigt små frömängder. Du kan använda den även i upphöjda bäddar och vid relativt korta rader.

När det gäller att den sår för tätt och ojämnt eller snarare okontrollerat så går det med lite handpåläggning att få till ett riktigt hyfsat resultat. En amerikan förklarar hur på ett mycket bra sätt i filmen nedan. För den med lite större odlingar har det betydelse då frö är dyrt

//Patrick Sellman

Publicerad

Grässkördaren

För knappt tio år sedan när vår ”nya” Stiga Tornado (som just ”produktutvecklats”) gick sönder efter bara några år så plockades den gamla Husqvarna Diamant fram. Ganska snart ställde jag frågan varför så många betalar tusentals kronor med några års mellanrum för att få gräsmattan klippt på ett betydligt sämre sätt, tvingas höra på buller, andas in avgaser, krångla (reparera och underhålla) med maskinen och bära hörselkåpor när man klipper gräsmattan? Detta när man kan skära av gräset med en enkel omotoriserad gammal handjagare. Dessa gamla – gamla stämmer inte riktigt längre då de verkar få en renässans – med tvivelaktigt rykte har förmodligen snarare blivit offer för en mentalitet än att vara speciellt dåliga. Jag uppskattar den mycket och tycker de är rejält underskattade.

Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren
Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren

Detta med gräsmatta står inte jättehögt i kurs hos många permakulturister och andra småbrukare runt om i världen har jag förstått. Själv tycker jag att gräsmatta närmast runt huset fyller många syften. Den håller nere knottrycket, ormar håller sig oftast borta, skönt att vistas på och med mycket vitklöver och djuprotade växter som maskros så producerar den både grönfoder till höns och gäss samt grönmassa till odlingarna.

Mina höns och gäss går fritt större delen av året men av sanitära skäl så stängslas gässen när vi börjar vara ute mer, ungefär från andra halvan av April och fram till Oktober då de får efterbeta gräsmattan och även odlingarna inför vintern. Hönsen däremot stängslas endast när utplantering av småplantor och frösådd sker och fram tills plantorna är tillräckligt stora för att klara ett antal krafsande höns dvs under större delen av för- och högsommaren.

Gässen klarar sig på bete den mesta tiden men hönsen behöver tillskott i sin hage. Diamanten står framme hela tiden och på någon minut så är uppsamlaren full, mycket uppskattat av både hönsen och även gässen som brukar få lite de också. Jag uppskattar de nästan orange gulorna i äggen mycket så klorofyll skall hönsen ha gott om. Förmodar att äggen blir nyttigare också, borde bli betydligt högre halt av Omega-3 om inte annat.

Eftersom höns och gäss gödslar gräsmattan under en ganska stor del av året så behövs aldrig någon tilläggsgödsling och den växer bra men det är några saker att välja emellan när man bestämmer hur gräsmattan skall klippas. En kortklippt gräsmatta växer betydligt långsammare av den enkla anledning att bladmassan är liten. Det kan ju vara bra om man inte gillar att klippa gräsmattan men nackdelen är att den blir betydligt torkkänsligare och producerar mindre bladmassa, sämre skörd helt enkelt. En högre gräsmatta producerar betydligt mer gräs och torkar inte lika lätt. Bara att hitta en lämplig kompromiss utifrån storlek på gräsmattan, behoven av gräsklipp och hur ofta man vill klippa.

Länge leve gräsmattan och grässkördaren 🙂

//Patrick Sellman

Publicerad

Potatissättning

Hjulhacka med kupplog
Hjulhacka med kupplog

Jag försöker alltid få in mervärden i det jag gör för att få effektivitet i det lilla. Inte på ett stressigt sätt utan med ett avspänt förhållningssätt byggt på nyfiken kunskap. Vid odling av potatis så är det ogräsbekämpning och jordförbättring som framför allt är i tankarna. Ordentliga radavstånd på 70-80 cm ger utrymme till flera kupningar, torkar ur blasten snabbare efter regn eller bevattning. Dessutom så kan man så in Subklöver eller Perserklöver efter sista kupningen i botten på fårorna som skapats. Att kupa mycket ger dessutom högre skörd det är därför potatisodling på höjden ger så stora skördar.

Potatisen är en av mina huvudgrödor, den får ett helt skifte för sig själv tillsammans med bondbönorna. Inte endast för att vi uppskattar god potatis utan också för att det är en av de mest lättodlade växterna i en småskalig odling och är ett utmärkt foder till många av våra husdjur under vintern.

Vid själva sättning använder jag min mycket omtyckta skjuthacka, en gåva från Torfolks gård när jag gjorde praktik där i början på 90-talet. Ett av de redskap som underlättar större husbehovsodling mycket. En relativt grund fåra, ca 10 cm djup plogas upp. Därefter läggs potatisen med en fots mellanrum dvs ca 30 cm avstånd, hellre något mer än mindre.

Att lägga en bondböna mellan varje potatis är en beprövad samodling och jag har bara goda erfarenheter ifrån detta när det gäller vinterpotatisen. Det är ingenting för tidig potatis då bondbönan behöver hela säsongen på sig för att nå mognad. Den uppskattar ganska kraftig kupning precis som potatisen.

Efter att samtliga grödor ligger i fåran så krattar jag endast över lite jord. 5 cm över potatisen är perfekt. Då kommer blasten upp på den förgrodda potatisen på kort tid och vi kan snabbt göra första kupningen och ge ogräset en första omgång. Förgroningen av potatis är också en viktig del av ogräsbekämpningen. För min del är det huvudanledningen att göra det.

En annan sak att tänka på är fördelen med kraftig blast och det gäller inte bara potatisen utan även andra grödor, morötter, rödbetor, kålrötter, selleri osv egentligen något att tänka på vid alla sortval. Förutom smak och resistens mot sjukdomar så värderar jag detta högst.

Blasten skuggar och hjälper till både med ogräsbekämpning och att hålla fuktigheten i jorden. Dessutom är det i många fall en nyttig ingrediens i gröna drinkar eller sallader. Äter man inte själv så är det ett utmärkt djurfoder eller viktig biomassa i arbetet med att förbättra jorden. Detta är en egenskap där yrkesodlingens och husbehovsodlingens krav går isär. Potatisblasten hör dock hemma i komposten då den är giftig och kan föröka upp bladmögel om den ligger kvar i landet. Sarpo Mira är en sort med kraftig blast som dessutom är mycket tålig mot bladmögel. Jag skall med stor nyfikenhet odla den för första gången i år.

Potatisland och piplök
Potatisland och piplök

På den nedre bilden ses även ett bestånd med Piplök en alldeles ypperlig gröda i småbruket. Jag låter oftast löken växa under fruktträden som gräshämmare och där de dessutom gödslas av småfåglarnas spillning under vinter och vår. Piplöken har dock blivit kvar i landet.

Piplöken är en perenn och en av de tidigaste växterna som kan skördas efter vintern. Jag har aldrig haft sjukdom i mina piplökar trots att de stått på samma ställe i över ett decennium. Tidigt på våren har de en mjäll löksmak och ger krispiga blad. Senare på säsongen blir den stark i smak och segare i blasten men då finns det mycket annat att äta.

//Patrick Sellman

Publicerad

Förgroddning av potatis

Merparten av årets sättpotatis
Merparten av årets sättpotatis

Om det håller sig runt nollan eller max ett par minusgrader på natten så passar det utmärkt att ha potatisarna på förgroning precis innanför förrådsdörren. När jag stänger in höns och gäss så stänger jag även in sättpotatisen som skyddas mot den lindriga frosten bakom de stängda dörrarna.

Speciellt om man drar upp potatisplantor av den tidiga potatisen så är det inte för att få tidig skörd som man förgror vinterpotatisen utan för att få en snabb etablering för en effektiv ogräsbekämpning. Att välja sorter med stor blast  är inte att förakta just ur detta perspektiv. Den skuggar och trycker tillbaka ogräset på ett mycket bra sätt.

Detta gäller inte endast potatis utan kanske ännu mer för grödor som rödbetor och morot. Här får vi dessutom bladgrönt till sallader, gröna drinkar, foder till djuren och biomassa till marktäckning eller komposter.

En potatissort som är ypperlig, enligt rykte för jag prövar den för första gången i år, är Sarpo Mira. Den har kraftig hög blast och är förmodligen den mest resistenta sorten mot bladmögel och brunröta. Det är dessa sjukdomar som är huvudanledning till att potatisen besprutas så mycket. Jag upplever att det blir värre och värre med dessa angrepp. Förmodligen beroende på den ökade nederbörden de senaste somrarna.

Jag har hört berättelser om hur Sarpo MIran står helt utan angrepp bland angripna stånd av andra sorter så det skall bli mycket spännande att pröva. Går det bra så blir det min basgröda både för hushållet men också som foder till mina djur på vintern.

Jag skall ha någon rad bredvid den Värmländska sorten Snöboll som kanske är en av de allra känsligaste för bladmögel så får vi se om den står pall för ett högt sportryck.

//Patrick Sellman