Publicerad

Att tillverka fruktträd

Är det något som är dyrt så är det att köpa fruktträd. Skall man endast ha något enstaka familjeträd så är det kanske inte så mycket att fundera på men skall man ha en lite större frukt/skogsträdgård, ja då kan det börja handla om tiotusentals kronor. Fruktträd på plantskolorna kostar flera hundra kronor styck.

Alternativet till att köpa dessa dyra träd är att göra dem själv. Grundstammar som man ympar in den sortved man vill ha på sitt fruktträd kostar knappt 15:-/styck. Själv använder jag A2 till stora träd och B9 till de mer svagväxande äppelträden. Jag köper mina bos Björkhaga plantskola. Du bör nog beställa åtminstone 10 av en sort för att de skall leverera. Ädelved tar du från de träd du vill föröka under vårvintern när trädet fortfarande är i vila. Lägg riset i en plastpåse med lite fuktigt toapapper så det inte torkar ut. Förvara så nära noll grader du kan i kylskåp. Givetvis går det bra med päron som är lika enkelt som äpple men även våra stenfrukter som plommon och körsbär. Jag har själv haft lite sämre lyckat resultat när det gäller stenfrukterna. Några har jag dock fått till.

Är både grundstam och ympris i vila så brukar jag använda vanlig skarvymp. Det är inte hela världen om de båda skarvarna inte är lika tjocka. Det viktiga är att en hel sida i skarven ligger bark emot bark. De båda delarna växer ihop i kambiet som är tillväxtzonen precis under ytterbarken. Det finns ymptejp och alla möjliga hjälpmedel att ympa med nu för tiden. Själv gör jag remsor av gamla cykelslangar och lindar tajt. Snittytor som därefter är öppna förseglas med ympvax för att förhindra uttorkning.

Är grundstammen vaken så använder jag barkymp istället. Ympriset måste dock vara i vila för lyckat resultat. När jag använder barkymp och grundstammen är lite grövre så ympar jag in två eller tre grenar med tre knoppar på. Den finaste får vara kvar när etableringen är klar de övriga avlägsnas. Denna metod är den jag använder under savtiden för att ympa in nya sorter i befintliga träds grenar.

I år blev det 15 småväxta äppelträd(B9) och 15 storvuxna (A2) samt en handfull plommonträd på grova grundstammar. Reine Claud d´oullince och Victoria blev det. Nu får vi se hur många som tar sig. De är krukade och står välvattnade i skuggan på norrsidan av huset, minskad risk för uttorkning.

När det gäller buskar så är de inte lika dyra men när man ändå gör träd så kan man lika gärna göra bärbuskarna också. Då är det sticklingar som gäller. Några krukor i fönstret eller stora tråg för att få till lite fler. Aronia som nämns i det ena inlägget är lättare att få till på sommaren.

Publicerad

Binas eget apotek – svampodling

Reishiodling i högstubbe
Reishiodling i högstubbe

Jag tillhör dem som planterar mängder med olika växter som är attraktiva för olika insekter, mina bin men även andra pollinatörer som vilda bin, fjärilar, steklar, blomflugor m.m. För mina bins skull så är mängden nektar de kan skörda i dessa växter försumbar sett till deras årsförbrukning. Värdet av dem ligger istället i den biologiska mångfalden. Bina kan hitta de ämnen de behöver för sitt immunförsvar som till mycket stor del är egentillverkat i form av propolis. Propolis består av vax och hartser från växtriket och anpassas av bina till den lokala mikrofloran och mikrofaunan. Binas eget apotek. Nu är det inte bara örter och andra växter som innehåller ämnen som bina kan använda till sitt immunförsvar eller som medicin utan även svampar av olika slag.

Jag har länge haft för avsikt att komma igång med svampodling. Svamp är något vi skall lära oss mer om. Det är en mycket viktig del av bördigheten på vår mark, fundamentalt för näringsförsörjningen av våra växter osv. En av de stora läromästarna på detta område är Paul Stamets. Inspirerad av honom började jag odla svamp förra våren, det är bäst att starta odling i stock när sockerhalten är som störst under savstigningen.

Jag inhandlade svampmycel från Glückspilze. De hade ett stort utbud, en informativ hemsida och visade det sig sen en fin service. Det är först i år som jag förväntar mig fruktkroppar i min odling så jag kan inte uttala mig om det av egen erfarenhet ännu men mycelet har definitivt förökat sig i min odling. Jag beställde och har inokulerat Shiitake, Ostronskivling, Almskivling och själva orsaken till att jag verkligen började nu Reishi.

 

Högstubbe inokulerad med Reishiplugg
Högstubbe inokulerad med Reishiplugg

 

Jag har odlat Reishi i högstubbar som de du ser på bilden ovan. När jag fäller ett lövträd så gör jag stubben lite högre och inokulerar Reishimycel. Tanken är att under många år på det sättet kunna skörda hela stubben även under mark. Fruktkropparna kommer ovan jord på stubben även om näringen kommer ifrån någon rot långt ner i backen. Övriga svampar odlar jag i små stockar av björk som fått ligga ett par veckor och där jag kapar bort de yttersta cm när jag inokulerar för att ta bort eventuella andra svampsporer som börjar gro.

Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel
Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel

Läs om Reishisvampen och dess mycket långa tradition som medicin i Asien. Jag är inte förvånad att även bina använder den. Paul Stamets har många mycket intressanta föreläsningar på Youtube. Här nedan är en om just hur bin använder svamp för medicinering.

Nästa steg blir att odla fram egna sporer och mycel. Paul Stakets svampbibel ”Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms” står högt på inköpslistan nu.

Publicerad

Origins – en film som måste ses

Den senaste tiden har det rasat en debatt där ekologiskt jordbruk attackerats framför allt för att rättfärdiga användning av bekämpning med gift och användandet av konstgödsel. Det är en fullkomligt vansinnig argumentation då giftanvändningen förvärrar situationen då det skadar ekosystemen. På sätt och vis skapar giftanvändningen förutsättningarna för sig själv.

Potatisodlingen har använts som exempel på att gift måste användas. Potatis sprutas mot bladmögel upp till var 5-7 dag under hela odlingssäsongen förutom gift mot ogräs och blastdödningsmedel och eventuellt tillkommande ”behov”. Alla vi som odlat potatis under ett antal decennier vet att det blivit svårare trots mer tåliga sorter. Utan att gå in på en djupare beskrivning av vad som händer så ställer jag frågorna – Vilka bladmögelsporer överlever besprutningen? Var kommer resistenta bakterier ifrån?Vilka överlevde antibiotika behandlingen? Detta är ett mönster som går igen på alla områden i naturen.

Apistan som är ett bekämpningsmedel mot Varroakvalster dödar 99,99% av alla kvalster. Vilka överlever? Vi måste börja tänka i termer att vi även odlar bladmögelsporer och varroakvalster m.m.. Vill vi verkligen odla fram aggressivare och aggressivare stammar genom det urval vi gör när vi använder bekämpningsmedel?

Det finns definitivt fog för att kritisera den ekologiska odling som sker men då är det inte den ekologiska odlingen isig utan den enorma byråkrati och de ålderdomliga reglerna EU satt upp som försvårar utvecklingen.

För att öka kunskaperna kring dessa frågor vill jag rekommendera en film som  finns tillgänglig på youtube. Origins heter den. Se den!