Publicerad

Uppdatering: Effektiva gödselspridare

Idag har assistenterna fått i uppgift att sprida ut gödseln. De är redan en bra bit på väg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ölandshönsen är goda gödselspridare

Uppdatering: Förmodar ni vill se hur väl de lyckats med arbetsuppgiften. Så här såg det ut fyra dagar senare. Kunde inte gjort det bättre själv. Bara att tacka för hjälpen.

Gödselspridning utförd
Gödselspridning utförd

 

//Patrick Sellman

12 thoughts on “Uppdatering: Effektiva gödselspridare

  1. Nice 🙂

    Jag har mina höns i en flytbar chicken tractor och varje dag samla jag upp deras skit i en burk. Jag ska späda hönsgödslen med vatten före bruk i trädgården.

    Odag har jag sat en skiva under pinnan var de såva. Enkelt att drag ut den och rensa bajset.

    Fint blogging min vän!

    1. Hönsen får gå lösa hela vintern och fram till sådd eller plantutsättning. Sen blir det i flyttbar inhägnad fram tills grönsakerna klarar sprättandet igen.

      Gässen blev inhägnade idag men det beror på att vi börjar vara ute såpass mycket att det är skönt att flytta deras gödslande överallt lite åt sidan 🙂

    2. Det där med skiva är inte så tokigt. Speciellt om man vill torka lite kraftfull gödsel att ha tillgång till vid tidig plantuppdragning eller liknande. Perfekt gödselvatten.

      Kul att du gillar bloggen. 🙂

  2. Tuppen verkar ta sin uppgift på allvar.
    Jag och några vänner resonerade oss fram nyligen till att fåglar måste producera stenmjöl.
    Allt grus de stoppar i sig måste ju ta vägen någonstans?

    1. Ja tupparna sköter sig bra. Även om de accepterat mig som ger dem mat så möter de mig alltid. De är nästan alltid välplacerade, ledartuppen i mitten och de andra två på var sin flank i ytterkanten.

      Har inte tänkt på det förut men det är förmodligen så att både gässen och hönsen mal sönder gruset/sanden åtminstone till viss del till mjöl.

      1. Min ena tupp brukar ignorera det faktum att jag är mycket större än han 🙂
        I synnerhet när någon höna ruvar.

        1. Den det märks mest på är gåshannen. Hur trevlig och sävlig som helst (allt är relativt). Man märker att äggläggningen är på gång utifrån hans väsande. När ruvningen är i gång då får andra se upp.

          På den förra hanen riktigt såg man att han inte ville bråka med mig men hormonerna tog överhanden så han kunde inte låta bli. Jag har det på det sättet att jag går in till gässen för att ge dem mat. Den förra löste det så att han väntade utanför tills jag kom ut för att det inte skulle bli bråk. Detta gjorde han på eget bevåg.

  3. Jag hade en massa höns och tuppar i en sårskild avdelning i lagårn ett tag när jag hade kor…
    En tupp, svart minorka, var högst i rang…
    En arg en.
    Så jag släppte ut han…
    Och då blev han än värre.
    Hängde i knävecken på mig hela tiden.
    Så släppte in han igen….
    Men då hade han förlorat sin position och en annan tupp var högst i rang..
    Så han hamnade llängst ner i rang och satt på backen i ett hörne och var deppad.
    Kammen, som är mäktig på en svart minorka, bleknade och krympte….

    Jag tyckte synd om tuppen och släppte ut han igen…
    Men han hämtade sig inte utan blev bra sämre och kort tid efteråt så dog han.
    Av sorg.

    1. Skall man vara ledartupp så får man ligga i 🙂

      1. Jag hade en del roliga expriment med dessa höns…
        Jag släppte alla lösa i lagårn (detta var på åttiotalet, då inga hygienregler gällde).
        Hönsen förökade sig efter eget huvud, då jag hade en blandad grupp….
        En del hönor var helkorkade så när kycklingarna var kläckta hade bara katterna att ta för sig…
        Men vissa hönor försvarade sina kycklingar intensivt, så de klarade sig…
        En del hönor la sina reden på så knepiga ställen att inte ens katterna kunde ta sig dit…
        En del hönor och tuppar flög bra…
        Ock så vidare.

        Efter några år hade jag en egen hönsras.
        Anpassad till villkoren på min gård.

        1. Försöker man ha en rimlig storlek på hönsflocken och minst tre helst fyra tuppar så man får genetisk spridning så blir det en lokal ras eller åtminstone variant med tiden. Helt klart.

          1. De flög jättebra, de övernattade gärna i träd i trädgården, de ruvade fram massor med kycklingar och jag hittade aldrig deras bon…
            De övernattade även vintertid utomhus i träd…
            Små fåglar naturligtvis.

Kommentera