Publicerad

Att odla eget foder till grisar

Fick en mycket bra fråga i kommentarsfälten som jag tror kan vara av intresse för fler, angående egenodlat grisfoder i ett småbruk med ambitionen att vara så självhushållande som möjligt.

Frågan löd: ”Hej, hur har majsodlingen gått detta år? Är själv intresserad av att börja odla majs.

Hittade för övrigt en gammal tråd på alternativ.nu där du deltog i dialogen på slutet av tråden.

Hade några följdfrågor. Gällande bovetet, har du hittat något lämpligt sätt att skala det? Sedan undrar jag om du är självförsörjande på grismat eller om du köper in huvuddelen, du gav dem tex boveteplantorna som föda. Vore intressant att veta hur man kan bli så självförsörjande på grismat som möjligt. Har inte själv grisar men tänkt att det skulle kunna vara nyttigt.”

Mitt svar:

Jag har inte prövat att skala bovetet själv men har hittat en instruktion på nätet om hur man bygger om en liten gjuten kvarn till en skalare med gummitrissor. Förmodar det enklaste är att mala dem och sikta bort skalet. Alternativt mala mycket grovt och vanna bort det. Många av dessa projekt har jag fått prioritera ned då mitt biprojekt tar det mesta av min tid och får så göra. Jag odlade bovetet själv då jag hade allt större problem med Revsmörblomma på ett skifte. Bovete är bland det bästa som finns för att få bukt med ogräs.

Blev ingen majsodling i år för min del. Ridgedale farm som hade fått lite utsäde av mig lyckades dock få till en skörd om än liten trots denna mycket kalla sommar.

Du slår även vanligt gräshö till grisarna varje dag med lien. De äter massor och det är mycket bra för deras mage och hälsa. Har du större marker så du kan flytta grisarna så finner de en hel del föda själva men inte så de växer och blir stora till slakt. Kan du flytta dem efterhand är det bäst då du får mindre parasittryck och mindre markskador. Med det sagt så är grisen också ett djur som går att ha i ett mycket litet småbruk på liten yta också.

I ett småbruk så är det helt klart rotfrukter som är intressantast att odla själv. Foderbetan är den odlade växt som ger mest energi per ytenhet av alla växter inkl fodermajs. Varför den inte används mer i konventionellt jordbruk är att den kräver en helt egen maskinkedja och därför inte blir lönsam. I småbruk med handredskap så spelar det ingen roll utan radodling av foderbetor är perfekt. Lätt att förvara i jordkällare eller stuka dessutom.

Potatisland där bondböna sås mellan var potatis. Piplök i kanten.
Potatisland där bondbönor sås mellan var potatis. Piplök på kanten

Den största matåtgången är på hösten när slaktsvina börjar bli stora. Då kommer potatis och även äpplen in i bilden. Dessutom alla skörderester och skadade grönsaker. Mycket äpplen skall man ha till både sig själv och djuren. På våren kan man ge dem rotfrukter av det som är kvar i jordkällaren efter vintern.

En annan gröda som kan vara intressant för att få bättre proteinvärden än vad rotfrukter ger som är mest energi är bond/åkerbönan. Samodlna den så mycket som möjligt med övriga grödor. Jag har själv 5 skiften a ca 200 kvm och ett av dem går till potatis på normalt avstånd dvs 30 cm i raden och en bondböna läggs mellan varje potatis. Det samma gäller om du odlar ett skifte med foderbetor till grisar och eventuella getter och gäss. Det blir inte några gigantiska mängder med bönor men ett fint komplement till unga grisar på våren då de skall ha extra protein för att komma igång med tillväxten. Det är mycket viktigt då min erfarenhet säger att får du inte igång tillväxten när de är små så kommer den ”aldrig” igång åtminstone vad gäller Pigham. Därför köper jag alltid pellets till dessa som komplement när de är små och ärtor när de är större. Skaffa en stor gryta modell tvättgryta och koka rotfrukter, bönor åt dem så får du betydligt bättre näringsupptag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Odlar man mer av sin egen mat är skörderester och skadade rot och grönsaker bra tillskott till grisarna.

Till syvende och sist så har det mycket stor betydelse vilka grisar du har. De grisar jag haft är vanliga så kallade turbogrisar, dvs Pigham. De är moderna industrigrisar och växer sig mycket stora på en sommar och då krävs det givetvis mycket stor mängd mat och mycket protein. Då är det spannmål som gäller och att hitta en bonde med bra kvalité som säljer direkt. Brukar kosta runt 3:-/kg ungefär. Mina två grisar vägde tillsammans ca ett kvarts ton i slaktvikt i december. Fick köpa ny frys.

Skaffar du däremot lantsvin tex vårt eget Linderödssvin så växer de betydligt långsammare men klarar sig istället på enklare foder. Du får ett förträffligt kött med enklare medel men orationellare. Det bästa är att låta slaktgrisarna gå över vintern och få växa till sig en sommar till. Slaktas med andra ord runt 18 månader gamla och du får som sagt ett mognare, smakligare och finare kött.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gäss är nog det enklaste djuret att själv hålla med foder i ett småbruk

Jag skall efter nyår undersöka möjligheterna att importera en ny lantras från USA till Sverige. Det är en mellanstor gris som betar före den bökar. Har du som jag ett litet ställe så är grisarna stora djur som gör rätt stor skada på marken då du inte kan flytta dem tillräckligt ofta. En lagom stor gris skulle då vara perfekt. Vi får se om det är görligt utan för stora kostnader och för mycket krångel.

Byråkratin är inte överväldigande när det gäller grisar. Skaffa djurplatsnummer och se till att få ett intyg när du köper grisarna.

13 thoughts on “Att odla eget foder till grisar

  1. Tack för tipsen!

    Vad gäller spannmål till grisarna, krossar du eller ger du hela korn?

    Vore även intressant att höra hur du ordnar foder till gässen. Kanske en till bloggpost om du hinner.

    1. Ja man skall ge grisarna krossad korn då de tar upp näringen bättre. Korn har använts traditionellt till grisar då det ger en bra fettsammansättning. Man kan ge lite havre också under kortare perioder men fettet blir sämre, lösare med havre än med korn. Kokt potatis och färska äpplen är bra att ge i stor mängd på hösten för bra kvalide på köttet och fettet innan slakt. När det gäller lantraser är de lite speciella då de har den gamla genen kvar att lägga på sig fett på hösten inför vintern vilket uppskattades för då ister och breda fettränder på fläsket var extra eftertraktat. Man får då balansera fodergivan så det blir som man vill ha det. Bättre med lite mindre och enklare mat och att de får gå över en vinter med lite tidigare slakt på hösten därpå istället.

      Gäss är den fågel som kan försörja sig i huvudsak på gräs. Skulle vilja säga att den tillhör betesdjuren. Jag slår gräshö, ej grovt timotejhö då de inte har tänder och långa trådar kan nysta ihop sig i krävan och ställa till problem. Detta hö torkar jag och lägger i jutesäckar. Det blir lite grovfoder samtidigt som det bättrar på deras djupströbädd under vintern. I övrigt äter de allt vegetabiliskt avfall, animalier går till hönsen som är mer allätare men inte kan försörja sig lika bra enbart på gräs. Min hustru som är hemkunskapslärare tar med matrester från lektionerna till dem. Dessutom köper jag spannmål. Detta pga att jag ännu inte fått till en bra jordkällare och den förvaring jag kan ordna räcker enbart till människornas rotfruktsförvaring. Kommer dock odla större mängd foderbetor till kommande säsong som läggs i stuka. Det är bättre ge gässen gräshö och rotfrukter istället för spannmål. Spannmål kan vara ett litet komplement och ges lite mer i samband med äggläggningen på våren.

  2. Hej Patrick. Hur kommer det sig att du valde Piggham framför Linderödsvin? Är det enbart för köttmassan?

    1. Hej Sandra

      Nej, jag valde Pigham därför att det gick att få tag i. Sen är det många fördelar med Pigham om man köper kultingar som skall slaktas på hösten. Inte minst det du säger. Pigham växer till sig bra på en sommar och höst medan Linderöd är bättre att slakta tidigt hösten därpå. Faktum är att jag fick en sammanlagd slaktvikt i början på december på ca 250 kg. Fick köpa ny frys. Väldigt fint kött dessutom. Helt enkelt bättre resursutnyttjande. Skulle jag ha egen sugga och egna kultingar så skulle jag av dessa två ändå ta Lindrödare. Helst av allt skulle jag vilja ha American Guinea Hog. Dels därför att de betar före de bökar, en allsidigare gris i ett småbruk i och med det men också för att de är mindre. Nackdelen med både Pigham och Linderöd är att de behöver större marker om du inte skall få markskador. Pigham är definitivt ingen dålig gris. Riktigt bra även om jag är gammeldags och vill ha mer fett. Det är en korsningsgris och därmed vital och frisk, heterosis effekten.

      1. Det skall bli spännande att följa om du lyckas få tag på dessa amerikanska grisar. Skulle själv vilja ha både grisar och höns, men det är inte riktigt lämpligt i området där vi bor 🙁

        1. Jag tror nog de går att få tag på men frågan är vad det kostar att ta hit dem. Om det går att organisera med andra så kostnaden blir hanterbar. Måste tas in via Danmark och stå i karantän.

  3. Hej Patrik,
    Roligt att få lite bilder och beskrivningar hur du fixar din självhushållning. Grisimporten från USA låter intressant, ser fram emot ett blogginlägg när tiden är mogen. Just näringsfördelen med gräsuppfödning och den bättre balansen mellan omega3 och omega 6 är fokus i en artikel av senaste numret av Mother Earth News, http://www.motherearthnews.com/natural-health/nutrition/omega-3s-zm0z15djzmat.aspx?PageId=1 Tankeväckande läsning.
    Tack för en trevlig blogg,

    Mats

    1. Skulle vara intressant med en jämförelse mellan gräsbetesfläsk och vanligt fläsk. Om det blir någon större skillnad vad gäller omega-3 när det inte är någon idisslare.

      1. Det står där i ett länkat dokument:
        Industrial pork 1,250 mg 100 mg 12.5 to 1
        Pastured pork 2,625 mg 505 mg 5 to 1

        Väldigt intressant artikel och indikerar det jag tycker mig noterat på idkare av viss kosthållning…

        1. Helt otrolig skillnad. Tack!

  4. Läste nyligen ”All flesh is grass” av Gene Logsdon som är småbrukare i USA. Han har sina djur på bete nästan året om. Ifall man är road av att lära sig lite om spannmålsodling kan man även läsa hans ”Small-scale grain raising”.

    I varje fall så sätter han ut sina grisar på alfalfa-plätten och där kan de tydligen leva bra påstår han. Förmodar att de äter maskar och annat de hittar i marken också. Eftersom Gene kultiverar marken till ett minimum är marken säkert extra rik på mask. Fattade det som att han enbart kultiverade när det var dags för majs i odlingsrotationen. Han lät för övrigt grisarna få kalasa på resterna i majsodlingen dvs de kolvar som var för små för att skördas. Grisarna han använde var av konventionella raser eftersom de är lättast att få tag på.

    Tyvärr gick han inte in så mycket på grisarna eftersom boken mest handlade om betesmark och idisslare. Tyckte det lät lite otroligt med alfalfa-betet och grisarna. Men det kanske stämmer.

  5. Hittade en amerikansk grisbonde som föder upp grisar genom bete och som bloggar rätt utförligt om det. Intressant läsning, tex:

    http://sugarmtnfarm.com/2005/03/30/keeping-a-pig-for-meat/

    http://sugarmtnfarm.com/2011/11/17/hays-here-2011-pigs-eat-grass/

    http://sugarmtnfarm.com/2007/10/12/how-much-land-per-pig/

    Samt lite om de raser han använder, vilket mest verkar vara lite äldre varianter av industrigrisar:

    http://sugarmtnfarm.com/2015/06/11/lard-vs-bacon-pigs/

    Tänkte att det skulle vara intressant.

    1. Tack för länkarna

Kommentera