Publicerad

Potatissättning

Hjulhacka med kupplog
Hjulhacka med kupplog

Jag försöker alltid få in mervärden i det jag gör för att få effektivitet i det lilla. Inte på ett stressigt sätt utan med ett avspänt förhållningssätt byggt på nyfiken kunskap. Vid odling av potatis så är det ogräsbekämpning och jordförbättring som framför allt är i tankarna. Ordentliga radavstånd på 70-80 cm ger utrymme till flera kupningar, torkar ur blasten snabbare efter regn eller bevattning. Dessutom så kan man så in Subklöver eller Perserklöver efter sista kupningen i botten på fårorna som skapats. Att kupa mycket ger dessutom högre skörd det är därför potatisodling på höjden ger så stora skördar.

Potatisen är en av mina huvudgrödor, den får ett helt skifte för sig själv tillsammans med bondbönorna. Inte endast för att vi uppskattar god potatis utan också för att det är en av de mest lättodlade växterna i en småskalig odling och är ett utmärkt foder till många av våra husdjur under vintern.

Vid själva sättning använder jag min mycket omtyckta skjuthacka, en gåva från Torfolks gård när jag gjorde praktik där i början på 90-talet. Ett av de redskap som underlättar större husbehovsodling mycket. En relativt grund fåra, ca 10 cm djup plogas upp. Därefter läggs potatisen med en fots mellanrum dvs ca 30 cm avstånd, hellre något mer än mindre.

Att lägga en bondböna mellan varje potatis är en beprövad samodling och jag har bara goda erfarenheter ifrån detta när det gäller vinterpotatisen. Det är ingenting för tidig potatis då bondbönan behöver hela säsongen på sig för att nå mognad. Den uppskattar ganska kraftig kupning precis som potatisen.

Efter att samtliga grödor ligger i fåran så krattar jag endast över lite jord. 5 cm över potatisen är perfekt. Då kommer blasten upp på den förgrodda potatisen på kort tid och vi kan snabbt göra första kupningen och ge ogräset en första omgång. Förgroningen av potatis är också en viktig del av ogräsbekämpningen. För min del är det huvudanledningen att göra det.

En annan sak att tänka på är fördelen med kraftig blast och det gäller inte bara potatisen utan även andra grödor, morötter, rödbetor, kålrötter, selleri osv egentligen något att tänka på vid alla sortval. Förutom smak och resistens mot sjukdomar så värderar jag detta högst.

Blasten skuggar och hjälper till både med ogräsbekämpning och att hålla fuktigheten i jorden. Dessutom är det i många fall en nyttig ingrediens i gröna drinkar eller sallader. Äter man inte själv så är det ett utmärkt djurfoder eller viktig biomassa i arbetet med att förbättra jorden. Detta är en egenskap där yrkesodlingens och husbehovsodlingens krav går isär. Potatisblasten hör dock hemma i komposten då den är giftig och kan föröka upp bladmögel om den ligger kvar i landet. Sarpo Mira är en sort med kraftig blast som dessutom är mycket tålig mot bladmögel. Jag skall med stor nyfikenhet odla den för första gången i år.

Potatisland och piplök
Potatisland och piplök

På den nedre bilden ses även ett bestånd med Piplök en alldeles ypperlig gröda i småbruket. Jag låter oftast löken växa under fruktträden som gräshämmare och där de dessutom gödslas av småfåglarnas spillning under vinter och vår. Piplöken har dock blivit kvar i landet.

Piplöken är en perenn och en av de tidigaste växterna som kan skördas efter vintern. Jag har aldrig haft sjukdom i mina piplökar trots att de stått på samma ställe i över ett decennium. Tidigt på våren har de en mjäll löksmak och ger krispiga blad. Senare på säsongen blir den stark i smak och segare i blasten men då finns det mycket annat att äta.

//Patrick Sellman