Om mig

När jag var i de tidiga tonåren så kom boken Självhushållning ut på svenska för första gången. Det var på den tiden när bibliotekarien skrev in lånenumret i en tabell längst bak i boken. Jag var alltid för sen med inlämningen och ändå var hela tabellen full med mitt lånenummer. Jag kan inte ens gissa hur många gånger jag läst, bläddrat och inspirerats av John Seymours bok.

Just småskaligheten, att göra saker för hand utan en massa dyra, bullrande och många gånger otrevliga maskiner eller när det faktiskt spelar roll för bina att jag satt några hundra krokuslökar eller när det spelar roll att jag går ut med potatis och morotsskalen till höns och gäss. Det ger så mycket extra glädje och mening i vardagen. Ett sammanhang.

Bina har en särskild plats i mitt hjärta och har följt mig genom livet med några korta uppehåll sedan slutet av sjuttiotalet då min far skaffade familjens första bin. Han blev tidigt allergisk så ansvaret att sköta bina föll på mig.

Med detta i bagaget var det inte konstigt att jag när barnen föddes för ett kvartssekel sedan timrade och byggde vårt hus på en mycket vacker plats med dryga tunnlandet mark.

Nu är barnen sedan några år utflugna men å andra sidan så har man ju blivit befordrad till morfar.

Mitt huvudsyfte med bloggen är inte ett utan två dels att öka intresset för husbehovsodling och småbruk generellt men också bidra till att vi blir fler småbiodlare i landet igen. Det är för sorgligt när man är på besök hos folk och tittar i äppelblommen och det aldrig finns några Apis Melifera där.

28 thoughts on “Om mig

  1. När man driver ett jordbruk/småbruk frmst för eget självhushåll så finns det ingen bättre ko än Fjällkon.

    http://www.fjallko.se/index.php?option=com_eventtableedit&view=default&Itemid=115

    http://www.fjallko.se/index.php?option=com_eventtableedit&view=default&Itemid=115

    Och min egna sida när jag började, men som jag la ner fast den sitter fast på nån server…..

    http://hem.spray.se/tg.edared/bas.html

    1. Mycket intressant om fjällkon inte minst om kvalitén för osttillverkning. Jag får hoppas du kommer iväg med BMWn i sommar så jag får bjuda på en kopp kaffe och höra mer om alla dina erfarenheter med fjällkon.

      Var det några problem med den variant som kallas den fjällnära?

      Hur ser du på fjällkon som ren diko för bete och köttproduktion på hushållsnivå?

      1. Fjällnära-gruppen är en mycket liten genetisk sett, grupp….
        Drabbats av gendrift, så man måste nog vara en riktig entusiast då….
        Man bör nog ha klart för sig vad man skall ha kon till…
        En amko som går med kalv bara, så är även Rödkullan av intresse…
        De har utvecklats mer åt det hållet se..ä

        1. Har gendriften slagit ut många av de goda urvalsegenskaperna?

          Jag tror det är något som drabbar bina också. Bina har som en strategi att ha mycket genetisk spridning. Både på individ, samhälls- och populationsnivå. Gissa om linjeavel och parningsstationer med några få besläktade drönarsamhällen bidrar till detta.

          En friparad drottning kan para sig med upp till 45 olika drönare. Arbetsbina är till stora delar halvsystrar och gissa om de kan komplettera varandra och om det finns anpassningsförmåga vid skiftande förhållanden. För de som inte känner till det parar sig drottningen i sin ungdom vid en eller flera parningsflygningar och förvarar sedan spermierna i en liten behållare hela livet som är i storleksordningen 5 år.

          Blir många nya idéer om inlägg framöver 🙂

          1. Bland de seminpåverkade tjurarna så är, hittills, bara en komplett med det man ser som en komplett tjur angående bara tre mjölkproteiner…
            Det kunde varit helt kass, ty den smala urvalsbas man använt kunde lika gärna slagit allt bra genmaterial…
            Man hade en enorm tur, så nästan alla tjuar i genbankwn har användbar genetik. Så långt vi kan se nu!

            Och på bi- sidan så är troligen problemet större…..
            Jag skulle nog införskaffa parade bidrottningar från olika håll och sedan hoppas på hemmaproduktion, ty om du kan klara parningarna utan alltför mycket inkorsning av gula- eller buckfast så sker ett loklat urval enligt dina önskemål om du för ett konsekvent urval där du gynnar de samhällen som funkar enligt dina krav.
            Nya drottningar vildparar ju beroende på var parningsplasten finns och om det finns tillräckligt med drönare…
            Varroan sprids då också, om jag minns rätt…

            Här skulle det aldrig gå för här finns folk som åker ner på kontinenten och hämtar hem drottningar, så en bekant han började med svart bin men de blev allt gulare….

          2. För egen del så kan jag inte förstå hur det kan vara så svårt att förstå detta med genetisk spridning. Bina tillsammans med en del andra arter som myror har varit oerhört framgångsrika med flera tiotalsmiljoner år på planeten i det närmaste oförändrade. Strategin har varit genetisk diversifiering på alla nivåer med stark lokal anpassning som följd. Vi måste helt enkelt ta upp den inriktningen igen och sluta med ren linjeavel annat än i specialfall för specifika ändamål.

            För egen del så kommer jag att bygga upp bigården igen till ca 20 bikupor. Jag bor i glesbygd med väldigt få biodlare. Jag skall försöka få tag i så många olika linjer som möjligt med antingen friparade eller stationsparade drottningar med så många drönarsamhällen som möjligt. Tror Nordbi har börjat använda minst 5 i vilket fall.

            I och med att mina bin bygger vax fritt så blir det ett naturligt urval då starkare samhällen bygger fler drönarceller. Då jag har förmånen att arbeta hemifrån så har jag valt att låta bina svärma och därefter fånga in svärmen. Jag är övertygad om att det är en bra modell då det även är starkare samhällen som svärmar men det kräver en viss urskiljning då svärmdriften kan selekteras ut i besvärande omfattning speciellt som de nordiska har en stark sådan drift. Jag kopplar dock ihop denna fortplantningsdrift med livskraft och det behöver vi när det gäller bina.

            En annan fördel när det gäller de kupor jag har och försöker utveckla och anpassa för vårt klimat så är det återigen det det fria vaxbygget. Ett bisamhälle som bygger fritt kommer att bygga ca 20% drönarceller i yngelrummet. Det innebär att mina kupor kommer att dominera på parningsplatserna helt och hållet i detta glesbygdsområde. Får jag bara tillräcklig genetisk spridning i min bigård så kan jag nog få till ett riktigt hyfsat naturligt urval.

            Kuporna utformas även så de inte belastar utan stöttar bina i deras möjligheter att anpassa sig.

          3. Jag funderar på om jag skall lägga ut ett kapitlet i min bok Jordbruk2.01, på bloggen..
            Det kapitlet heter just Biodling.
            Resonemaget är just i din riktning.

            Om du vill ha bina till att bygga själva så sätter du bara en liten remsa vax längst upp eller?

          4. Nej inte riktigt. Det är metoden som man använder på ramar. Jag använder inte ramar utan topplister, alltså endast själva överliggaren och de ligger kant i kant utan bigång emellan. Bina bygger ända upp itaket utan luftspalt över så som de gör i naturen. Det gör att de kan påverka inomhusklimatet på ett helt annat sätt än i en ramkupa. De styr vaxbygget för att påverka luftströmmar med mera.

            De blir inte helt fria i sitt bygge då Sverige är ett land där lagstiftningen kräver helt rörligt bygge som gör det möjligt med inspektion av tjänsteman vid sjukdomsrisk m.m. Det är dock en klar förbättring jämfört med ramkupan.

            Detta får flera positiva konsekvenser bl.a minskad foderförbrukning under vintern vilket i sin tur leder till minskad fukt.

          5. Jaha..
            Nu minns jag varför jag la av definitivt!
            Det ringde ett fruntimmer som ville komma ut och kontrolöera mina bin.
            Jag har inga sa jag direkt.
            Far åt helvete, tänkte jag däremot….
            Så när bina var döda på våren så brydde jag mig inte…

            Ty de där bitillsynarma var inga myndighetspersoner utan frivilliga och då kan d dra bara…
            Som allt annat inom jordbruket, så skall alla lägga sig i…

            Hur är regelverket egentligen?
            Har du det på bloggen så man kan läsa om det?
            Jag kommer aldrig att skaffa bin igen, även om djurslaget är mycket spännande, ty jag är en ”torparhöger”, dvs, om jag låter dig leva ditt liv, så låter di mig leva mitt liv. Behöver du hjälp så hjälper jag dig och om jag behöver din hjälp så hjälper du mig och däremellan så lämnar vi varamndra ifred.

          6. Så funkar det för det mesta här dock inte alltid. Torparhögern är i stor majoritet vilket är skönt 🙂

            Jag har inte lagt ut lagstiftningen. Skulle kunna vara något för länkarkivet eller ett separat inlägg.

  2. Hej Sellman,

    Riktigt fin blogg du har. Jag skulle vilja köpa rå fermenterad och ekologisk honung gjord på nordiska bin av dig. Har du någon kontaktinfo så kan vi göra upp med betalningen och liknande?

    Mvh
    Joakim

    1. Hej Joakim

      Vet inte om di fått något svar på mejlen men min mejl är förnamn punkt efternamn snabel a gmail punkt com

  3. Hej! Tack för en mycket spännande blogg!

    I det här inlägget syns en bra bild på hur en av dina topplistkupor ser ut på insidan:
    http://xn--smbruk-jua.se/biodling/biodling-pa-enkelt-vis-3-den-horisontella-topplistkupan-htbh/

    Jag är nyfiken på hur du fäster glasrutan på insidan av tråget? Vilar den helt på falsen? Den ser inte ut att vara limmad eller fastskruvad.

    Tack!

    1. Den bild du ser i inlägget är på en av de tidigare modellerna. Om du tittar under försäljning på färdigbyggda kupor så ser du en senare lösning som jag tycker är bättre. Där går glaset ända ut till gaveln. Betydligt lättare och billigare att bygga.

      Jag kommer att uppdatera inläggen med erfarenheter efter nyår när jag får lite mer tid för sådant.

      Du får den infon här i kommentaren så länge om du håller på att bygga just nu.

      För att minska kostnaderna och kunna använda standardvirke och dessutom slippa lim i kupan så mycket som möjligt så bygger jag baksidan av finsågat virke. Den är delad i två delar, en övre och en nedre där jag fräser (alt falshyvlar) en fals lika djup som glaset är tjockt. Fram tills nu har jag gjort den en mm djupare för limfog då insidan skall vara så slät som möjligt för att täta mot avdelningsluckan. Annars får du ett extra fuster där. Det krävs speciella lim för att limma glas och trä. Jag har använt ett lösningsmedelsfritt men det är nog bäst att undvika så mycket som möjligt. Hormonförändrande ämnen i nästan allt syntetiskt. Inte minst lim.

      Jag vill reducera lim så mycket som möjligt i kupan och kommer hädanefter att hålla glaset på plats med två lister som skruvas mot gaveln och hindrar glaset från att tryckas eller falla inåt. Inget lim och lätt att byta om det skulle gå sönder.

      En lärdom till jag gjort handlar om glasets placering i höjdled. Fördelen med glaset är att det är en kondensyta men det kan också vara en nackdel på vintern, en riktigt kall yta även om den isoleras på utsidan. Bina sätter sig så långt ifrån den som möjligt i klotet när det drar ihop sig på vintern. Därför kommer jag framöver att sätta inspektionsglaset så lågt som möjligt dvs inte lägre än att understycket som glaset vilar mot håller. Ett understycke utan större fel som stora kvistar och liknande borde hålla vid en höjd på 75 mm. Denna nedåtflytt sker på bekostnad av insyn som blir sämre men ändå intressant.

      När det gäller vinterisolering av glaset har en vän använt tretexskivor, dvs porösa träfiberskivor. Den du har bakom tapeter i gamla hus, den som gör väggen lite mjuk. Passar perfekt med två lager 12mm skiva.

      Det går också att överväga en höjd på långsidorna som är större än 300 mm, 350 mm kan vara en lyckad kompromiss mellan hanterbarhet och de fördelar som följer av höjdökningen. Jag kommer själv att experimentera med detta under nästa och kommande år. De med störst höjd kommer att vara 450mm men då handlar det om extensiva produktionskupor i utbigårdar.

      1. Tack för ett snabbt och bra svar!
        Att använda en list som håller fast glaset, istället för lim, låter klokt.

        Stämmer det att du använder limfog till större delarna av kuporna? Jag har nämligen grubblat på huruvida limfog som är tillverkad med köldbeständigt lim innehåller ämnen som är skadliga för bina. Vet du hur det är med den saken?

        Sen undrar jag om plexiglas kan vara ett alternativ till vanligt glas eftersom det inte borde bli lika kallt på vintern?

        1. Jag har använt limfog hitintills för det har varit det bästa jag kommit på fram tills nu. Köper urlägg direkt från fabrik för att få ned kostnaden. När jag nu ser över detta att kunna leverera serietillverkade byggsatser så tittar jag på möjligheten att använda spontat virke som inte limmas i åtminstone långsidorna. 25-28 mm golvplank helt enkelt. Gavlarna tror jag blir svårt men skall se om det är praktiskt möjligt att få till något vettigt med förskjutna fogar. Skeptisk.

          När det gäller ämnen som påverkar så har jag den inställningen att det skall väljas bort så mycket som möjligt. Behöver inte veta exakt vad det handlar om då i princip allt syntetiskt innehåller ämnen och kunskapsnivån är rätt låg när det gäller hur olika ämnen påverkar särskilt om det blir en blandning, cocktaileffekten.

          Som med det mesta får man kompromissa ibland och jag har bedömt limträ som ok då kontaktytan mot fogen ärmycket liten i kombination med att bina ”lackar” över träsidorna med propolis.

          Går det att ersätta på ett bra vis skall det givetvis göras. För egen del skall jag masstillverka kupor som måste bli billiga så jag funderar på urlägg av tjock plywood där jag funderar i de banor du nämner. Där finns det ingen fog inåt utan endast i över och underkant. Ytan in mot kupan blir helt i trä. Det lim som används i byggplywood är vattenfast och köldfast det också.

          Då hela mitt förhållningssätt när det gäller biodlingen och för övrigt också går ut på att reducera så mycket främmande ämnen som möjligt för att minska totala belastningen så vore det bra att komma ifrån limmet även om det kanske är mycket små doser det handlar om. Går det så går det men det måste vara rimliga konsekvenser också. Ingen idé göra en kupa som funkar dåligt eller blir för dyr så ingen vill ha den.

  4. Hej Patrick!
    Kul att du håller igång TBH-kupor. Av flera skäl är det något jag gärna skulle göra själv, men det har aldrig blivit av, tyvärr. År 2010 hölls First World Conference in Organic Beekeeping i Sunny Beach, Bulgarien. I sammanfattningen av konferensen under rubriken ”Sustainable Apiculture” berättar Janet Lowore och Nicola Bradbear om biodlingen i tropikerna söder om Sahara. Tradtionellt bygger bina där sina vaxkakor utan hjälp av förpräglade mellanväggar. Överhuvudtaget ingriper biodlarna mycket lite i binas förehavanden. Parning sker fritt och ”spontant”, och några importer av främmande raser sker, enligt uppgift, aldrig. Bina är friska och den genetiska variationen förblir intakt. Visst låter det som ett paradis :-). / Per Ideström

    1. Du beskriver min biodling i princip på pricken med det undantaget att jag i dagsläget tillför gener då jag expanderar min biodling. Försöker samla på mig så mycket varierat genmaterial från de nordiska som är möjligt för att kunna skapa en lokalt anpassad stam på sikt men även kunna leverera mycket välparade nordiska drottningar till lokala smågrupper runt om i landet som är intresserade av det samma. Jag brukar säga att målet är en miljon drönare i luften när mina drottningar skall para sig. För att åtminstone komma en bit åt det hållet så kommer jag satsa på stora tråg och därmed stora samhällen med mycket extensiv skötsel i utbigårdarna som samtidigt blir en barriär till den centralt placerade friparningsplatsen. Jag kommer också satsa på naturligt urval på drönarsidan i dessa utbigårdar. För att få snurr på processen så kommer jag de första åren låta bina själva dra upp en ny drottning, göra valet själva. Det enda urval jag själv kommer att göra är en utrensning underifrån på aggresivitet. Resten får ske på allmän vitalitet. Friskast håller mest drönare i luften och dominerar genetiskt.

      Jag var med när varroan kom till bygden. Hade precis gjort en för mig stor satsning och skaffat 50 stycken 3/4 Langstroth nackakupor. Varje vår hade jag runt 15 överlevande, gång på gång under några år. Jag sålde och höll upp ett par år. För åtta år sedan bygde jag de första tbh. Felkonstruerade engelska ritningar och de två kallaste vintrarna på mycket länge gjorde att jag fick köpa nya samhällen de två första åren. De två nuvarandeäldsta med friparade nordiska fryksdalsbin, vilka som helst, fyller sex år och har aldrig behandlats på något sätt. Såg första vingskadade i det ena i fjol efter att jag reducerat dem starkt för avläggare. De är aldrig behandlade sedan de kom hit. Oxalsyra hösten innan jag hämtade dem. Något är det, förmodligen flera saker och förmodligen utanför vad vi vet men kanske kan ana.

      Fick till ca femtio nya biodlare i fjol, minst tredubblat antalet kursdagar i år och tar fram en serieproducerad byggsats så jag hoppas på minst 100 nya biodlare i år och många ringar på vattnet när folk ser hur enkelt och trevligt det kan vara att hålla bin. Vi får se. 🙂

      Tack för att du tittade in.

  5. Hej Patrick!
    Du har en väldigt intressant sajt med massor av info, tac för det!

    Jag har lite lekt med tanken att beställa min första kupa från dig, men antar att det skulle kosta för mycket att skicka en till Finland så jag kommer att bygga en under våren. Som nubörjare har jag några frågor. Du berättar ovan att dina första tbh-kupor hade kontruktionsfel. Vilka fel skall man speciellt akta sig för? Har andra biodlare i området problem med varroan och andra sjukdomar?

    1. Tack för berömmet. Jag skall kolla upp frakterna i samband med att priser m.m. fastställs på byggsatsen. Har för mig att jag fick ett pris på 300:- sist jag undersökte, för hela Skandinavien. Kommer däremot inte ihåg om det endast gällde SE och NO eller om även Finland ingick. Återkommer med detta.

      Varroa har funnits i dessa bygder i minst femton år. Jag glömmer aldrig när den kom. Jag hade bara en tredjedel av samhällena kvar efter varje vinter, gång på gång. Jag sålde mina 50 Langstroth och var utan bin ett par år.Från att en del blivit av med alla bin så har det stabiliserat sig något, en viss anpassning har definitivt skett.

      Jag behandlar endast mina bin vid behov med tymol. Under de åtta år jag hållit på nu har jag aldrig behövt det. Fast då frös de ihjäl de första två vintrarna så på sex år kan man säga.

      I vilka bygder bor du, jag tänker på klimatet. Generellt i Norden så går nätbotten bort, tokerier. Bin kondenserar i första hand fukt för återvinning i kupan och i sista hand ventilerar de. Ventilationen är mer viktig för temperaturregleringen mycket varma dagar. Det som sen har betydelse för binas välbefinnande är kompromissen mellan hanterbarhet och storlek på kakorna. Med större kakor kan de bygga skydd invändigt runt sig med vax och honung men det kan bli problem med hanterbarheten och skötseln. De mått jag har här på bloggen är i första hand för nybörjare i de södra och mellersta delarna av Sverige där hanterbarhet och enkelhet fått väga tungt. Bor du i kallare klimat så gör sidostyckena något högre, 350 mm istället för 300 och kanske något bredare i botten som nu är 125. I de mer produktionsinriktade kupor jag kommer bygga under våren nu när jag expanderar kommer måtten vara 140 i botten och sidostyckena 450 mm med samma vinkel som tidigare dvs knappt 25°. Rejält stora kakor med ett extensivt skötselsystem. Inget man springer och rotar i för jämnan och det kan bli söligt vid skörd men min bedömning är utifrån andras erfarenhet så här långt att det fortfarande skall vara hanterbart. vad jag vinner är betydligt större samhällen som producerar mer honung och betydligt mer drönare som är viktigt för mig då jag skapar ett friparningsområde för det Nordiska biet här. I hembigården som kommer att bli själva parningsplatsen kommer jag att ha de mindre nybörjarkuporna. Det finns en fördel till med mindre kupor/samhällen och det är att det går att ha fler på samma ställe innan ”betestrycket” blir för stort. Kan vara intressant om man håller på med drottningodling.

      1. Tack Patrick för dina utförliga svar och råd!
        Vi bor i skärgården, i sydvästra Finland. Havet värmer i viss mån så jag tror vi har det lite värmare än vad ni har i Värmland.
        Jag har bestämt att bygga själv. Man lär sig ju alltid en del, får se hur det går!
        Det finns en biodlare, som har nordiska bin, inte så långt härifrån. Måste fråga om han har några samhällen till salu.

        1. Läser du tidningen Åter så har jag en artikel om kupbygge i nästa nummer. Samma artikel kommer också i SBRs (Sveriges biodlares riksförbund) Aprilnummer av Bitidningen.

          1. Tack för tipset. Vet du när Åter kommer ut? Läste din tidigare artikkel och tyckte mycket om den!

          2. Tittade på alternativ.nu och det verkar som den är på gång redan nu. Har dock inte fått den själv ännu.

  6. Hej
    Jag följer din blogg ock tycker att den är suverän. Jag är biodlare i 5 år och i början använde jag mig av klasiska kommersiella metoder men det kändes väldigt fel att ingripa och styra bina så mycket. När jag läste om TBH kupor på din blogg kändes det rätt . Jag byggde min först kupa förra året och fångade en svärm i den. Den utvecklades fint , Jag har inte tagit någon honung från den i år – tvärtemot har jag matad de med ca 4 kilo honung från mina andra bikupor. Jag öppnade bikupan eftersom jag kunde inte höra någon surrande från den och tyvärr kunde bara konstatera att mina bin dog av svält. Det fanns ingen honung kvar i kakorna . Är det verkligen så att man måste fodra bina för att de ska överleva – som du skrev- på grund av monokulturer. Vaxkakor var belagda med mögel ( se bifogat) och jag undrar om det inte var dåligt med cirkulation också. Vad tycker du som har längre erfarenhet – vad gjorde jag för fel. Du får gärna publicera bilder och det som jag skrev om du vill dvs. om du tycker att det kan hjälpa andra biodlare. Jag har mina bi i Häckeberga i Skåne. Tyvärr kan jag inte skicka bilder denna väg.
    Tack i förväg.
    Spomenko

    1. Jättekul att du gillar min blogg och jättetråkigt att det inte fungerade med övervintringen första året.

      jag föreslår att du ringer till mig istället då jag behöver ställa frågor och det är bra att resonera om sådant här och se vad du kan göra i framtiden.
      Mitt telefonnummer är 0702-178503

  7. Oj, vilken matnyttig blogg, glad att jag äntligen tittade in!

    Själv är jag nybörjare inom biodling och skaffade mina första samhällen förra sommaren. Har vanliga stapelkupor, men är också nyfiken på topplistkupor och det kanske blir till att skaffa sådana framöver.

    Först ska vi dock fokusera på att skaffa oss det efterlängtade småbruket, vilket äntligen tycks kunna bli verklighet – vi har två intressanta objekt på gång inom de närmaste dagarna. En av svårigheterna blir att avgöra vilken fastighet som bäst uppfyller våra önskemål och behov, och som kan ge bäst möjligheter i framtiden. De har båda sina för- och nackdelar, frågan är vilka fördelar som väger tyngst i ett långsiktigt perspektiv och hur samarbetsvillig kommunen kan tänkas vara med avseende på planerna.

    Är också fullständigt uppslukad av Seymours Självhushållning och inspirerande bilder över de välplanerade markbitarna. Jag efterlyser fler bilder på hur olika småbrukare – alla med olika storlekar på gård och olika förutsättningar med avseende på markens karaktär – har planerat just sitt självhushåll. Har du någon skiss över hur ert småbruk är planerat (ytor för grönsaksodling, fruktträdgård, biodling etc)? Det skulle vara väldigt intressant med en översiktsbild och tankar kring planeringen. Söker inspiration och idéer för att underlätta ett eventuellt val av fastighet inom kort.

    1. Roligt att du uppskattar min blogg.

      Arbetet med bloggen går på sparlåga under sommarhalvåret då jag håller kurser hela sommaren. Återkommer till vintern då det är mer tid till skrivande av både blogg och böcker.
      Jag har ett inlägg som ligger och väntar om grönsaksodling i lite större skala och mina erfarenheter av det.

      Lycka till med köpet av ert nya hem.

Kommentera