Om mig och Småbruk

När jag var i de tidiga tonåren så kom boken Självhushållning ut på svenska för första gången. Det var på den tiden när bibliotekarien skrev in lånenumret i en tabell längst bak i boken. Jag var alltid för sen med inlämningen och ändå var hela tabellen full med mitt lånenummer. Jag kan inte ens gissa hur många gånger jag läst, bläddrat och inspirerats av John Seymours bok.

Just småskaligheten, att göra saker för hand utan en massa dyra, bullrande och många gånger otrevliga maskiner eller när det faktiskt spelar roll för bina att jag satt några hundra krokuslökar eller när det spelar roll att jag går ut med potatis och morotsskalen till höns och gäss. Det ger så mycket extra glädje och mening i vardagen. Ett sammanhang.

Bina har en särskild plats i mitt hjärta och har följt mig genom livet med några korta uppehåll sedan slutet av sjuttiotalet då min far skaffade familjens första bin. Han blev tidigt allergisk så ansvaret att sköta bina föll på mig.

Med detta i bagaget var det inte konstigt att jag när barnen föddes för ett kvartssekel sedan timrade och byggde vårt hus på en mycket vacker plats med dryga tunnlandet mark.

Nu är barnen sedan några år utflugna men å andra sidan så har man ju blivit befordrad till morfar.

Mitt huvudsyfte med bloggen är inte ett utan två dels att öka intresset för husbehovsodling och småbruk generellt men också bidra till att vi blir fler småbiodlare i landet igen. Det är för sorgligt när man är på besök hos folk och tittar i äppelblommen och det aldrig finns några Apis Melifera där.

Det kan vi ändra på, en bikupa i taget.

/ Patrick Sellman