Publicerad

Att tillverka fruktträd

Är det något som är dyrt så är det att köpa fruktträd. Skall man endast ha något enstaka familjeträd så är det kanske inte så mycket att fundera på men skall man ha en lite större frukt/skogsträdgård, ja då kan det börja handla om tiotusentals kronor. Fruktträd på plantskolorna kostar flera hundra kronor styck.

Alternativet till att köpa dessa dyra träd är att göra dem själv. Grundstammar som man ympar in den sortved man vill ha på sitt fruktträd kostar knappt 15:-/styck. Själv använder jag A2 till stora träd och B9 till de mer svagväxande äppelträden. Jag köper mina bos Björkhaga plantskola. Du bör nog beställa åtminstone 10 av en sort för att de skall leverera. Ädelved tar du från de träd du vill föröka under vårvintern när trädet fortfarande är i vila. Lägg riset i en plastpåse med lite fuktigt toapapper så det inte torkar ut. Förvara så nära noll grader du kan i kylskåp. Givetvis går det bra med päron som är lika enkelt som äpple men även våra stenfrukter som plommon och körsbär. Jag har själv haft lite sämre lyckat resultat när det gäller stenfrukterna. Några har jag dock fått till.

Är både grundstam och ympris i vila så brukar jag använda vanlig skarvymp. Det är inte hela världen om de båda skarvarna inte är lika tjocka. Det viktiga är att en hel sida i skarven ligger bark emot bark. De båda delarna växer ihop i kambiet som är tillväxtzonen precis under ytterbarken. Det finns ymptejp och alla möjliga hjälpmedel att ympa med nu för tiden. Själv gör jag remsor av gamla cykelslangar och lindar tajt. Snittytor som därefter är öppna förseglas med ympvax för att förhindra uttorkning.

Är grundstammen vaken så använder jag barkymp istället. Ympriset måste dock vara i vila för lyckat resultat. När jag använder barkymp och grundstammen är lite grövre så ympar jag in två eller tre grenar med tre knoppar på. Den finaste får vara kvar när etableringen är klar de övriga avlägsnas. Denna metod är den jag använder under savtiden för att ympa in nya sorter i befintliga träds grenar.

I år blev det 15 småväxta äppelträd(B9) och 15 storvuxna (A2) samt en handfull plommonträd på grova grundstammar. Reine Claud d´oullince och Victoria blev det. Nu får vi se hur många som tar sig. De är krukade och står välvattnade i skuggan på norrsidan av huset, minskad risk för uttorkning.

När det gäller buskar så är de inte lika dyra men när man ändå gör träd så kan man lika gärna göra bärbuskarna också. Då är det sticklingar som gäller. Några krukor i fönstret eller stora tråg för att få till lite fler. Aronia som nämns i det ena inlägget är lättare att få till på sommaren.

Publicerad

Att transportera bin

Nu börjar det dra ihop sig för tillsättning av en massa samhällen i topplistkupor den kommande månaden och bina skall transporteras till dessa kupor.

Att flytta bin är reglerat i lagstiftningen. Bin får inte flyttas över församlingsgränsen utan att de är besiktigade av en bitillsyningsmannen. Det är kostnadsfritt. Är du nybörjare och köper bin fråga alltid efter besiktningspapper.

Bin hämtas alltid på kvällen då alla bin kommit hem och först då tillsluts flusteröppningen. Vid transport av ramkupor så har jag funnit att en bit skumgummi som pressas in i öppningen är smidigast, bara att rycka bort när man kommit fram.

Det är mycket viktigt att alla kupdelar sitter ihop så de inte kan skaka i sidled under transporten. Då blir nämligen hela bilen full av bin. Jag tycker spännband funkat bäst. Ta alltid med fullständig skyddsutrustning om olyckan skulle vara framme.

Skall bina transporteras längre än någon enstaka mil så är det viktigt att binas utrymme är välventilerat. Täck med finmaskigt nät. Är det en längre transport så använd nät både över och under. Ta rast och spreja vatten med blomspruta på näten för att kyla bina. Det är överhettning och kakras man vill undvika så undvik att transportera bin om det är mycket varmt.

När du kommer fram så ställ kupan på sin plats och öppna den. Dagen efter orienteringsflyger bina på sin nya plats.

Skall du göra en överföring till en topplistkupa så ställ ramkupan framför flustret på din trågkupa med baksidan mot trågkupans fluster så de står i samma väderstreck.

När det gäller transports av bin i topplistkupor så är vi inne på en av de stora nackdelarna med topplistkupor inte minst de horisontella. Jag avråder från transport av bin i fullstora topplistkupor över huvud taget. Möjligen mycket korta sträckor.

Behöver du flytta samhällen, avläggare som skall till någon utbigård osv så använd små transport/kombi kupor som du ser på bilden. Transportera alltid yngelkakor och bin för sig och foderkakor för sig så att kakras bland bina undviks. Ställ transportlådorna så kaorna åker i längsled och inte tvärs. Då håller de bättre vid tex hård inbromsning.

Med detta sagt så är det min mening att bin skall inte transporteras men ibland så måste man inte minst när de införskaffas. Desto längre ett samhälle och kupan står på ett ställe desto stabilare och vitalare blir det. Det anpassar sitt immunförsvar osv.

Det är inte varroan som tar död på våra bin. Det är de olika virusstammar de smittar ner våra bin med som tar kål på dem. Precis som andra arter bygger bina upp sitt immunförsvar efterhand och anpassar det efter det som råder lokalt. Vid flytt blir det nya mikrofloror och mikrofaunor. Du blir lätt sjuk om du åker till Thailand, blanda kor från olika stallar. Alla får de stor risk att insjukna innan deras immunsystem ställt in sig.

Ett stort hot jag ser mot de lokalt anpassade bistammar jag talar mig varm för, framför allt i jordbruksområden är pollineringsuppdragen. Någon större biodlare drar dit mängder med bisamhällen oftast med icke nordiska rövarbin som sen förstör mycket av den lokala stammen som slås ut kommande vinter pga ditförda virusstammar.

Värdet av att kunna bygga upp vitala lokala bistammar och deras pollinering överstiger vida någon ambulerande pollineringstjänst! Tala gärna med de som beställer pollineringen om ni råkar ut för det.

Vet du att detta sker i din närhet så förminska flustrens för att underlätta försvaret av kuporna.

Publicerad

Ytbehandling med linoljevax

Den ytbehandling jag själv använder består enbart av rå och kokt linolja samt bivax från min egen biodling. Ytbehandlingen görs i fyra steg.

  1. Benen ställs i rå linolja minst ett dygn i båda ändar.
  2. Hela bikupan stryks med rå linolja, extra flödigt i ändträ på tak och gavlar så dessa blir helt mättade.
  3. Bikupan stryks med uppvärmd kokt linolja med smällt bivax i proportionerna 1 del bivax och 20 delar kokt linolja.
  4. Ytterligare en strykning med kokt linolja och smällt bivax med något högre koncentration bivax.

OBS! Denna ytbehandling är helt opigmenterad. Kupan kommer därför att gråna med tiden men den har ett bra skydd mot uttorkning. Mina första kupor har aldrig behandlats efter sin första strykning för åtta år sedan. Ingen spricka i ändträ varken på tak eller gavlar.

Det är lätt att efterbehandla vid behov med rå linolja i framför allt ändträ om väder och vind börjar ta ut sin rätt.

Vill du hellre ha en yta behandlad med någon färg så rekommenderar jag att du målar med pigmenterad linoljefärg förtunnad med rå linolja enligt Ottosons färgmakeris rekommendationer för utomhusmålning Alt2. Jag är glad att vi kan ha kvar tillverkare av sådana kvalitetsprodukter som Ottosons levererar. Inte bara linoljefärg utan även deras övriga produkter. Ett företag som jag varmt kan rekommendera.

Ottosons färgmakeri är dessutom återförsäljare av Gnestapenselns produkter. Ett familjeföretag som tagit upp traditionen i Sverige med handgjorda kvalitetspenslar. Köper du sådana penslar och är husbehovsmålare och dessutom sköter dem så har du penslar åtminstone ne stor del av ditt liv. Dessutom blir det mycket roligare att måla med riktiga verktyg. Varken Ottosons färg eller Gnestapenselns penslar är speciellt dyra utifrån vad man får.

denna sida ser du Ottosons sortiment och där har du också en mycket bra instruktionsfilm om penslar. Det jag tycker de missar i filmen är på slutet när de visar rengöring med såpa. När man såpat penseln, sköljt och rengjort den med vatten så såpar man in den igen och förvarar den med såpa som skydd för borsten. När man skall använda den igen så spolar man ur den med ljummet vatten, klar att använda. Mycket enkelt.

Målar du själv, måla aldrig insidan av kupan. Det skall bina göra med sin propolis.

Jag har på inget sätt fått betalt för det jag skrivit om andra företag i detta inlägg utan det är företag med riktigt fina produkter som jag hoppas det går bra för så jag kan handla av dem även i framtiden.

Publicerad

Binas eget apotek – svampodling

Reishiodling i högstubbe
Reishiodling i högstubbe

Jag tillhör dem som planterar mängder med olika växter som är attraktiva för olika insekter, mina bin men även andra pollinatörer som vilda bin, fjärilar, steklar, blomflugor m.m. För mina bins skull så är mängden nektar de kan skörda i dessa växter försumbar sett till deras årsförbrukning. Värdet av dem ligger istället i den biologiska mångfalden. Bina kan hitta de ämnen de behöver för sitt immunförsvar som till mycket stor del är egentillverkat i form av propolis. Propolis består av vax och hartser från växtriket och anpassas av bina till den lokala mikrofloran och mikrofaunan. Binas eget apotek. Nu är det inte bara örter och andra växter som innehåller ämnen som bina kan använda till sitt immunförsvar eller som medicin utan även svampar av olika slag.

Jag har länge haft för avsikt att komma igång med svampodling. Svamp är något vi skall lära oss mer om. Det är en mycket viktig del av bördigheten på vår mark, fundamentalt för näringsförsörjningen av våra växter osv. En av de stora läromästarna på detta område är Paul Stamets. Inspirerad av honom började jag odla svamp förra våren, det är bäst att starta odling i stock när sockerhalten är som störst under savstigningen.

Jag inhandlade svampmycel från Glückspilze. De hade ett stort utbud, en informativ hemsida och visade det sig sen en fin service. Det är först i år som jag förväntar mig fruktkroppar i min odling så jag kan inte uttala mig om det av egen erfarenhet ännu men mycelet har definitivt förökat sig i min odling. Jag beställde och har inokulerat Shiitake, Ostronskivling, Almskivling och själva orsaken till att jag verkligen började nu Reishi.

 

Högstubbe inokulerad med Reishiplugg
Högstubbe inokulerad med Reishiplugg

 

Jag har odlat Reishi i högstubbar som de du ser på bilden ovan. När jag fäller ett lövträd så gör jag stubben lite högre och inokulerar Reishimycel. Tanken är att under många år på det sättet kunna skörda hela stubben även under mark. Fruktkropparna kommer ovan jord på stubben även om näringen kommer ifrån någon rot långt ner i backen. Övriga svampar odlar jag i små stockar av björk som fått ligga ett par veckor och där jag kapar bort de yttersta cm när jag inokulerar för att ta bort eventuella andra svampsporer som börjar gro.

Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel
Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel

Läs om Reishisvampen och dess mycket långa tradition som medicin i Asien. Jag är inte förvånad att även bina använder den. Paul Stamets har många mycket intressanta föreläsningar på Youtube. Här nedan är en om just hur bin använder svamp för medicinering.

Nästa steg blir att odla fram egna sporer och mycel. Paul Stakets svampbibel ”Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms” står högt på inköpslistan nu.

Publicerad

Hur stor honungsskörd får man i en topplistkupa?

Fick en bra fråga från en läsare i kommentarsfälten. Som vanligt inget kort och enkelt svar. Svaret beror på kontexten. Det är nog många som funderar på samma sak så det får bli ett eget inlägg. Frågan löd, ”Hur mycket honung kan jag förvänta mig för oss själv och lite försäljning när jag använder TBH?”

Mitt svar blev som följer.

”Genomsnittsskördarna varierar mycket från bigård till bigård. Det är många faktorer som påverkar skördens storlek så riksgenomsnittet är inget bra mått. Jag har för mig rikssnittet ligger närmare 30 än 40 kg.

Säsongens längd varierar flera månader i vårt långa land. Årsmånen gör att skördarna varierar mycket från år till år. Kallt och regn hela huvuddraget med mycket monokulturer i närheten så får man fodra bina så de inte svälter ihjäl.

Det ärligaste och bästa sättet att beräkna medelskördar är att dela totalskörden med antalet invintrade produktionssamhällen hösten innan. De flesta delar nog totalskörden med antal samhällen de skördar.

För en husbehovsodlare är ofta platsen för bigården bestämd men det man kan göra något åt är vilka bin man har och kupans utformning.

Det nordiska biet som är mest anpassat för våra förhållanden flyger vid de lägsta temperaturerna och har en relativt jämn bistyrka under säsongen och kan ta vara på de drag som blir bra.

När det gäller bikupans utformning är det så att ett stort samhälle kan ordna ett större överskott än ett mindre. Stor kupa – stort samhälle – stor skörd, liten kupa – litet samhälle – liten skörd.

De kupor du ser på den här bloggen motsvarar lite drygt 4 Ln lådor i en direkt jämförelse men skörden sker under hela säsongen så i praktiken motsvarar det mer om man i ramkupan skördar en gång på hösten. Det är ingen jättestor kupa men heller ingen jätteliten.

När det gäller topplistkupor så kommer hanterbarhetsaspekten in när det gäller storlek på kakorna. Målet med min verksamhet är att få fler biodlare i vårt land så jag riktar mig i huvudsak till nybörjare och husbehovsbiodlare och då får hanterbarhet, enkelhet och trevlighet väga tungt i kompromisserna. Får man för lite honung så skaffar man helt enkelt en kupa till istället.

De byggsatser som går att köpa i min e-butik är något högre, sidorna är höjda från 300 -till 350 mm. Det motsvarar drygt 5 Ln lådor.

I de produktionskupor jag bygger i år till mina egna bigårdar är kakorna ännu större. Där är långsidorna 450 mm och botten något bredare. Det motsvarar ca 8 Ln lådor. Där är jämförelsen mer rättvis för i de kuporna kommer skörd att ske en gång per år. Det är riktigt stora kupor men inget jag rekommenderar för nybörjare. Det kan bli riktigt söligt.

Med den storlek jag erbjuder på mina byggsatser så kan du räkna med ungefär samma storlek på skörden som de flesta får med vanliga Ln kupor. Efterhand som du lär dig och hittar ett bra skötselsystem utifrån de förutsättningar du har så får du högre skördar.

Ln= Det vanligaste rammåttet i Sverige, Lågnormal.

Som du förstår blir det svårt för mig att uttala mig om just dina skördar då jag vet för lite om just dina förhållanden. Om det är viktigt för dig så får du gärna ringa till mig så skall jag ge dig ett lite mer precist svar.

Pratar man om ekonomi i sin biodling så är oftast skörd per arbetstimme ett bättre mått än skörd per bikupa.

En bra början inför beslut om hur man skall utforma sin biodling är att svara på frågan varför man vill bli biodlare.”