Publicerad

Att odla eget foder till grisar

Fick en mycket bra fråga i kommentarsfälten som jag tror kan vara av intresse för fler, angående egenodlat grisfoder i ett småbruk med ambitionen att vara så självhushållande som möjligt.

Frågan löd: ”Hej, hur har majsodlingen gått detta år? Är själv intresserad av att börja odla majs.

Hittade för övrigt en gammal tråd på alternativ.nu där du deltog i dialogen på slutet av tråden.

Hade några följdfrågor. Gällande bovetet, har du hittat något lämpligt sätt att skala det? Sedan undrar jag om du är självförsörjande på grismat eller om du köper in huvuddelen, du gav dem tex boveteplantorna som föda. Vore intressant att veta hur man kan bli så självförsörjande på grismat som möjligt. Har inte själv grisar men tänkt att det skulle kunna vara nyttigt.”

Mitt svar:

Jag har inte prövat att skala bovetet själv men har hittat en instruktion på nätet om hur man bygger om en liten gjuten kvarn till en skalare med gummitrissor. Förmodar det enklaste är att mala dem och sikta bort skalet. Alternativt mala mycket grovt och vanna bort det. Många av dessa projekt har jag fått prioritera ned då mitt biprojekt tar det mesta av min tid och får så göra. Jag odlade bovetet själv då jag hade allt större problem med Revsmörblomma på ett skifte. Bovete är bland det bästa som finns för att få bukt med ogräs.

Blev ingen majsodling i år för min del. Ridgedale farm som hade fått lite utsäde av mig lyckades dock få till en skörd om än liten trots denna mycket kalla sommar.

Du slår även vanligt gräshö till grisarna varje dag med lien. De äter massor och det är mycket bra för deras mage och hälsa. Har du större marker så du kan flytta grisarna så finner de en hel del föda själva men inte så de växer och blir stora till slakt. Kan du flytta dem efterhand är det bäst då du får mindre parasittryck och mindre markskador. Med det sagt så är grisen också ett djur som går att ha i ett mycket litet småbruk på liten yta också.

I ett småbruk så är det helt klart rotfrukter som är intressantast att odla själv. Foderbetan är den odlade växt som ger mest energi per ytenhet av alla växter inkl fodermajs. Varför den inte används mer i konventionellt jordbruk är att den kräver en helt egen maskinkedja och därför inte blir lönsam. I småbruk med handredskap så spelar det ingen roll utan radodling av foderbetor är perfekt. Lätt att förvara i jordkällare eller stuka dessutom.

Potatisland där bondböna sås mellan var potatis. Piplök i kanten.
Potatisland där bondbönor sås mellan var potatis. Piplök på kanten

Den största matåtgången är på hösten när slaktsvina börjar bli stora. Då kommer potatis och även äpplen in i bilden. Dessutom alla skörderester och skadade grönsaker. Mycket äpplen skall man ha till både sig själv och djuren. På våren kan man ge dem rotfrukter av det som är kvar i jordkällaren efter vintern.

En annan gröda som kan vara intressant för att få bättre proteinvärden än vad rotfrukter ger som är mest energi är bond/åkerbönan. Samodlna den så mycket som möjligt med övriga grödor. Jag har själv 5 skiften a ca 200 kvm och ett av dem går till potatis på normalt avstånd dvs 30 cm i raden och en bondböna läggs mellan varje potatis. Det samma gäller om du odlar ett skifte med foderbetor till grisar och eventuella getter och gäss. Det blir inte några gigantiska mängder med bönor men ett fint komplement till unga grisar på våren då de skall ha extra protein för att komma igång med tillväxten. Det är mycket viktigt då min erfarenhet säger att får du inte igång tillväxten när de är små så kommer den ”aldrig” igång åtminstone vad gäller Pigham. Därför köper jag alltid pellets till dessa som komplement när de är små och ärtor när de är större. Skaffa en stor gryta modell tvättgryta och koka rotfrukter, bönor åt dem så får du betydligt bättre näringsupptag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Odlar man mer av sin egen mat är skörderester och skadade rot och grönsaker bra tillskott till grisarna.

Till syvende och sist så har det mycket stor betydelse vilka grisar du har. De grisar jag haft är vanliga så kallade turbogrisar, dvs Pigham. De är moderna industrigrisar och växer sig mycket stora på en sommar och då krävs det givetvis mycket stor mängd mat och mycket protein. Då är det spannmål som gäller och att hitta en bonde med bra kvalité som säljer direkt. Brukar kosta runt 3:-/kg ungefär. Mina två grisar vägde tillsammans ca ett kvarts ton i slaktvikt i december. Fick köpa ny frys.

Skaffar du däremot lantsvin tex vårt eget Linderödssvin så växer de betydligt långsammare men klarar sig istället på enklare foder. Du får ett förträffligt kött med enklare medel men orationellare. Det bästa är att låta slaktgrisarna gå över vintern och få växa till sig en sommar till. Slaktas med andra ord runt 18 månader gamla och du får som sagt ett mognare, smakligare och finare kött.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gäss är nog det enklaste djuret att själv hålla med foder i ett småbruk

Jag skall efter nyår undersöka möjligheterna att importera en ny lantras från USA till Sverige. Det är en mellanstor gris som betar före den bökar. Har du som jag ett litet ställe så är grisarna stora djur som gör rätt stor skada på marken då du inte kan flytta dem tillräckligt ofta. En lagom stor gris skulle då vara perfekt. Vi får se om det är görligt utan för stora kostnader och för mycket krångel.

Byråkratin är inte överväldigande när det gäller grisar. Skaffa djurplatsnummer och se till att få ett intyg när du köper grisarna.

Publicerad

Att tillverka fruktträd

Är det något som är dyrt så är det att köpa fruktträd. Skall man endast ha något enstaka familjeträd så är det kanske inte så mycket att fundera på men skall man ha en lite större frukt/skogsträdgård, ja då kan det börja handla om tiotusentals kronor. Fruktträd på plantskolorna kostar flera hundra kronor styck.

Alternativet till att köpa dessa dyra träd är att göra dem själv. Grundstammar som man ympar in den sortved man vill ha på sitt fruktträd kostar knappt 15:-/styck. Själv använder jag A2 till stora träd och B9 till de mer svagväxande äppelträden. Jag köper mina bos Björkhaga plantskola. Du bör nog beställa åtminstone 10 av en sort för att de skall leverera. Ädelved tar du från de träd du vill föröka under vårvintern när trädet fortfarande är i vila. Lägg riset i en plastpåse med lite fuktigt toapapper så det inte torkar ut. Förvara så nära noll grader du kan i kylskåp. Givetvis går det bra med päron som är lika enkelt som äpple men även våra stenfrukter som plommon och körsbär. Jag har själv haft lite sämre lyckat resultat när det gäller stenfrukterna. Några har jag dock fått till.

Är både grundstam och ympris i vila så brukar jag använda vanlig skarvymp. Det är inte hela världen om de båda skarvarna inte är lika tjocka. Det viktiga är att en hel sida i skarven ligger bark emot bark. De båda delarna växer ihop i kambiet som är tillväxtzonen precis under ytterbarken. Det finns ymptejp och alla möjliga hjälpmedel att ympa med nu för tiden. Själv gör jag remsor av gamla cykelslangar och lindar tajt. Snittytor som därefter är öppna förseglas med ympvax för att förhindra uttorkning.

Är grundstammen vaken så använder jag barkymp istället. Ympriset måste dock vara i vila för lyckat resultat. När jag använder barkymp och grundstammen är lite grövre så ympar jag in två eller tre grenar med tre knoppar på. Den finaste får vara kvar när etableringen är klar de övriga avlägsnas. Denna metod är den jag använder under savtiden för att ympa in nya sorter i befintliga träds grenar.

I år blev det 15 småväxta äppelträd(B9) och 15 storvuxna (A2) samt en handfull plommonträd på grova grundstammar. Reine Claud d´oullince och Victoria blev det. Nu får vi se hur många som tar sig. De är krukade och står välvattnade i skuggan på norrsidan av huset, minskad risk för uttorkning.

När det gäller buskar så är de inte lika dyra men när man ändå gör träd så kan man lika gärna göra bärbuskarna också. Då är det sticklingar som gäller. Några krukor i fönstret eller stora tråg för att få till lite fler. Aronia som nämns i det ena inlägget är lättare att få till på sommaren.

Publicerad

Att transportera bin

Nu börjar det dra ihop sig för tillsättning av en massa samhällen i topplistkupor den kommande månaden och bina skall transporteras till dessa kupor.

Att flytta bin är reglerat i lagstiftningen. Bin får inte flyttas över församlingsgränsen utan att de är besiktigade av en bitillsyningsmannen. Det är kostnadsfritt. Är du nybörjare och köper bin fråga alltid efter besiktningspapper.

Bin hämtas alltid på kvällen då alla bin kommit hem och först då tillsluts flusteröppningen. Vid transport av ramkupor så har jag funnit att en bit skumgummi som pressas in i öppningen är smidigast, bara att rycka bort när man kommit fram.

Det är mycket viktigt att alla kupdelar sitter ihop så de inte kan skaka i sidled under transporten. Då blir nämligen hela bilen full av bin. Jag tycker spännband funkat bäst. Ta alltid med fullständig skyddsutrustning om olyckan skulle vara framme.

Skall bina transporteras längre än någon enstaka mil så är det viktigt att binas utrymme är välventilerat. Täck med finmaskigt nät. Är det en längre transport så använd nät både över och under. Ta rast och spreja vatten med blomspruta på näten för att kyla bina varje timme. Det är överhettning och kakras man vill undvika så undvik att transportera bin om det är mycket varmt.

När du kommer fram så ställ kupan på sin plats och öppna den. Dagen efter orienteringsflyger bina på sin nya plats.

Skall du göra en överföring till en topplistkupa så ställ ramkupan framför flustret på din trågkupa med baksidan mot trågkupans fluster så de står i samma väderstreck.

När det gäller transports av bin i topplistkupor så är vi inne på en av de stora nackdelarna med topplistkupor inte minst de horisontella. Jag avråder från transport av bin i fullstora topplistkupor över huvud taget. Möjligen mycket korta sträckor.

Behöver du flytta samhällen, avläggare som skall till någon utbigård osv så använd små transport/kombi kupor som du ser på bilden. Transportera alltid yngelkakor och bin för sig och foderkakor för sig så att kakras bland bina undviks. Ställ transportlådorna så kaorna åker i längsled och inte tvärs. Då håller de bättre vid tex hård inbromsning.

Med detta sagt så är det min mening att bin skall inte transporteras men ibland så måste man inte minst när de införskaffas. Desto längre ett samhälle och kupan står på ett ställe desto stabilare och vitalare blir det. Det anpassar sitt immunförsvar osv.

Det är inte varroan som tar död på våra bin. Det är de olika virusstammar de smittar ner våra bin med som tar kål på dem. Precis som andra arter bygger bina upp sitt immunförsvar efterhand och anpassar det efter det som råder lokalt. Vid flytt blir det nya mikrofloror och mikrofaunor. Du blir lätt sjuk om du åker till Thailand, blanda kor från olika stallar. Alla får de stor risk att insjukna innan deras immunsystem ställt in sig.

Ett stort hot jag ser mot de lokalt anpassade bistammar jag talar mig varm för, framför allt i jordbruksområden är pollineringsuppdragen. Någon större biodlare drar dit mängder med bisamhällen oftast med icke nordiska rövarbin som sen förstör mycket av den lokala stammen som slås ut kommande vinter pga ditförda virusstammar.

Värdet av att kunna bygga upp vitala lokala bistammar och deras pollinering överstiger vida någon ambulerande pollineringstjänst! Tala gärna med de som beställer pollineringen om ni råkar ut för det.

Vet du att detta sker i din närhet så förminska flustrens för att underlätta försvaret av kuporna.

Publicerad

Ytbehandling med linoljevax

Den ytbehandling jag själv använder består enbart av rå och kokt linolja samt bivax från min egen biodling. Ytbehandlingen görs i fyra steg.

  1. Benen ställs i rå linolja minst ett dygn i båda ändar.
  2. Hela bikupan stryks med rå linolja, extra flödigt i ändträ på tak och gavlar så dessa blir helt mättade.
  3. Bikupan stryks med uppvärmd kokt linolja med smällt bivax i proportionerna 1 del bivax och 20 delar kokt linolja.
  4. Ytterligare en strykning med kokt linolja och smällt bivax med något högre koncentration bivax.

OBS! Denna ytbehandling är helt opigmenterad. Kupan kommer därför att gråna med tiden men den har ett bra skydd mot uttorkning. Mina första kupor har aldrig behandlats efter sin första strykning för åtta år sedan. Ingen spricka i ändträ varken på tak eller gavlar.

Det är lätt att efterbehandla vid behov med rå linolja i framför allt ändträ om väder och vind börjar ta ut sin rätt.

Vill du hellre ha en yta behandlad med någon färg så rekommenderar jag att du målar med pigmenterad linoljefärg förtunnad med rå linolja enligt Ottosons färgmakeris rekommendationer för utomhusmålning Alt2. Jag är glad att vi kan ha kvar tillverkare av sådana kvalitetsprodukter som Ottosons levererar. Inte bara linoljefärg utan även deras övriga produkter. Ett företag som jag varmt kan rekommendera.

Ottosons färgmakeri är dessutom återförsäljare av Gnestapenselns produkter. Ett familjeföretag som tagit upp traditionen i Sverige med handgjorda kvalitetspenslar. Köper du sådana penslar och är husbehovsmålare och dessutom sköter dem så har du penslar åtminstone ne stor del av ditt liv. Dessutom blir det mycket roligare att måla med riktiga verktyg. Varken Ottosons färg eller Gnestapenselns penslar är speciellt dyra utifrån vad man får.

denna sida ser du Ottosons sortiment och där har du också en mycket bra instruktionsfilm om penslar. Det jag tycker de missar i filmen är på slutet när de visar rengöring med såpa. När man såpat penseln, sköljt och rengjort den med vatten så såpar man in den igen och förvarar den med såpa som skydd för borsten. När man skall använda den igen så spolar man ur den med ljummet vatten, klar att använda. Mycket enkelt.

Målar du själv, måla aldrig insidan av kupan. Det skall bina göra med sin propolis.

Jag har på inget sätt fått betalt för det jag skrivit om andra företag i detta inlägg utan det är företag med riktigt fina produkter som jag hoppas det går bra för så jag kan handla av dem även i framtiden.