Publicerad

Svärmfångningskupor – Små kombikupor

En av de mer uppenbara nackdelarna med horisontella topplistkupor, inte minst i den storlek som jag själv använder är att de är otympliga att flytta. I somras fick jag 10 drottningar på posten och jag hade brist på kupor. Jag hade tidigare funderat på detta med svärmfångningskupor och för den delen små kupor lämpliga som parningskupa för flera små samhällen. Varför inte bygga en kombikupa som är bra på allt som nämns ovan. En liten kupa för små avläggare, tre parningssamhällen, lätt att flytta samhällen i och ypperlig att placera ut för svärmfångning. Det blev nio stycken i en första vända. Så här ser de ut.

En liten kombikupa
En liten kombikupa

Kupan har samma mått som de större långkuporna och det går att använda samma avdelningsluckor i båda typerna. De kupor jag byggt nu har en fast träbotten men skall man transportera längre sträckor, mer än någon halvtimme så bör det vara en nätbotten. En ram med nät som skruvas dit istället för luftväxlingen. Flustren är 25 mm hål som sitter högt placerade i båda gavlarna och en lågt på långsidan, totalt tre stycken. Under flustren på gavlarna sitter bärhandtagen som också är flusterbrädor.

När jag gjorde småavläggarna i hembigården märkte jag vad bra placeringen var. När jag satt kakor och bin placerats i kupan så täpptes flusterhålen till  automatiskt när jag greppade handtagen med mina handskförsedda händer för att bära kuporna till sina nya platser

Taken är konstruerade på samma sätt som i långkuporna men med byggplywood istället för fjällpanel. Taken vilar direkt mot topplisterna. Hela kupan är behandlad först med rå linolja och därefter med koktlinolja som värmts och smällt bivax. Förhållandet 1:20.

Längden är några mm kortare än 500 mm. Det ger en volym på ca 35 liter, ganska nära den volym på 40 liter som Tom Seelay identifierat som den ideala om bina får bestämma själva. Längden ger utrymme för ca 13 lister.

För den som investerat i traditionella ramkupor och har lådor, ramar slunglinje osv skulle en variant av denna kupmodell kunna vara ett sätt att ta del av fördelarna för bina med det fria vaxbygget och samtidigt använda lådor mm för skörd.

Bygg en kupa enligt ovan med mått så att det passar att ställa dina skattlådor ovanför. Anpassa höjd och vinklar på sidorna så volymen blir tillräckligt stor för att rymma yngelrum under sommaren och övervintringsutrymme på vintern. En storlek som motsvarar 13 heldadant eller något mer är tillräckligt skulle jag tro.

För att möjliggöra för bina att gå upp i skattlådorna fräses spår i sidorna på topplisterna men inte ända ut i ändarna. Förutom att bigång skapas underlättar detta även om man har behov av varroabekämpning då oxalsyra appliceras på ett enkelt sätt mellan kakorna.

Bara att sätta igång och experimentera för att hitta bra lösningar. Till försommaren placerar jag ut de första svärmfångningskuporna. Mer om det i ett senare inlägg. Ett om transport av bin och ett om avläggare samt ett om svärmning kommer också.

Publicerad

Avläggare

Just nu i början på Juli får jag en hel del frågor om avläggare och det är kul för det visar på att många av de nybörjare som dragit igång med topplistkupor har en känsla för vad de håller på med.

De kupor som byggts enligt mina anvisningar är relativt små då enkelhet och hanterbarhet prioriterats högt. Det innebär att avläggare blir en naturlig del av den årliga skötseln om man vill undvika svärmar så mycket som möjligt. Har man skött expansionen av nya lister så bina inte suttit trångt så är det en lämplig tid i juni att göra en sådan delning. har de suttit trångt så kanske de redan svärmat eller är på gång.

Avläggare går att göra på många sätt och av många anledningar men enkelt förklarat är det en delning av ett bisamhälle i  två eller flera samhällen. Just nu i början på Juli är en vanlig tid för detta. De vanligaste orsakerna till att göra avläggare är att man helt enkelt vill ha fler samhällen en annan är att genom delning försvaga modersamhället för att minska risken för svärmning. Då dödligheten, framför allt vinterdödligheten ökat de senaste decennierna så är det en naturlig del av biodlingen att kontinuerligt skapa fler samhällen genom avläggare för att säkerställa tillgången på bin inte minst i den egna bigården.

För enkelhetens skull kommer jag här endast att beskriva tre typer av avläggare och egentligen skiljer de sig endast genom metoden för drottningtillsättning. Andra sätt att dela samhällen kommer jag att ta upp i senare inlägg.

Det naturliga sättet för ett bisamhälle att dela sig är genom svärmning vilket är minst ett eget inlägg det också. Vid svärmning drar bina upp ett flertal viseceller(drottningceller) och från några dagar till strax innan den första av dessa kryper ut lämnar den gamla drottningen och knappt hälften av bina kupan för att bilda ett nytt samhälle. De har då honung med sig i honungsblåsan och kan med hjälp av den påbörja vaxbygge och energiförsörjning i sin nya bostad.

Av svärmen kan vi lära vad som behövs för att bygga ett nytt samhälle. Först och främst en drottning denna kan tillsättas genom att den gamla drottningen flyttas med, tillsättningsbur med köpt eller egenodlad drottning, att man flyttar med en kaka med svärmceller på, att man tillsätter en odlad cell eller att man ser till att det kommer med en kaka med ägg i arbetsbiceller som bina själva kan dra upp en ny drottning ifrån. Den sista gör att det kommer att ta nästan en månad innan de har en äggläggande drottning vilket gör att den är ovanlig bland mer erfarna biodlare. Vill man göra på detta enkla vis så är det viktigt att man använder en så ljus och ny kaka som möjligt då bina har mycket lättare att forma till en fin drottningcell från arbetscellen i dessa kakor. En mörk gammal spröd och hård yngelkaka leder ofta till en förkrympt och lite deformerad nödcell med sämre drottning som följd. Då det hämmar utvecklingen av avläggaren är det bäst att göra en tidigare på säsongen. För att kompensera för det långa uppehållet i äggläggningen så ökar man mängden av det andra som krävs för en lyckad avläggare nämligen yngelkakor med ägg och yngel i olika utvecklingstadier men gärna en hel del med utkrypande bin vilket snabbt förstärker upp avläggaren med nya bin.

Märker du att dina bin förbereder svärmning och vill förhindra detta genom avläggare så passa på att ta vara på de viseceller de drar upp och gör en eller flera avläggare genom att dela upp samhället. Flytta dock alltid den gamla drottningen till en ny avläggare och fördela yngel och foderkakor mellan avläggarna. Se till att varje avläggare förutom den med den gamla drottningen får en kaka med svärmceller.

I den typ av kupor som de flesta som gått mina kurser eller byggt efter mina anvisningar har gjort så är de långkupor med plats för en eller tom två avläggare en vid var gavel med de extrafluster som finns antingen på baksidan eller på gavlarna. Dock kommer inte platsen att räcka till när de växer till sig utan antingen får de slås ihop senare på hösten eller flyttas till annan kupa innan eller efter övervintringen.

Grundregeln som jag tycker är lite minimal säger att en avläggare i Juni behöver minst två yngelkakor, en i Juli tre och en i Augusti fyra. Detta räknat på Lågnormal som har nästan exakt samma kakyta som de i våra kakor när de är fullt utbyggda.

Svärmen har med sig eget foder men en avläggare har inte fyllt sina honungsblåsor så det är också viktigt att de har med sig foderkakor, både pollen och honung. Sätt kakorna med yngel i mitten, eventuellt medföljande drönarceller sätts i ytterkanterna av detta yngelrum och foderkakor på sidorna om detta. Har någon mycket pollen sätts den närmast ynglet. Då har vi gjort så som bina gör själva.

Mindre biodlare har oftast en bigård och det innebär att avläggaren blir kvar i hembigården. Det får till följd att de flygbin som följer med avläggaren i huvudsak kommer att flyga tillbaka till det gamla flustret så snart de återvänder från nästa insamlingsrunda. Det finns risk att det blir för lite bin i avläggaren och att de inte får tillräckligt med t.ex vatten pga brist på flygbin. Det behövs också tillräckligt med bin för att orka värma allt yngel. För att säkerställa det sista är det bra  att förutom att tillsätta de bin som finns på kakorna  borstar man av ytterliggare någon kaka eller fler beroende på hur många yngelkakor det är i avläggaren och givetvis beroende på hur mycket bin det är på den avborstade kakan. Företrädesvis borstas foderkakor, de utan yngel eller med mycket lite yngel.

För att få lite fler flygbin att stanna kvar kan man pröva två metoder. Stoppa gräs i flustret så bina får bita sig ut och lite besvärligt att ta sig ut. det gör att en del flygbin gör en ny orienteringsflygning vid nya flustret. Ett annat sätt är att risa flustret ordentligt ställ sly eller granris framför kupan och flustret så flygbiet verkligen märker att något är förändrat och gör en ny orienteringsflygning.  för att förhindra att flygbin flyger tillbaka till modersamhället brukar man flytta den till en annan bigård minst tre km bort gärna fem. Ibland räcker det att de flyger in i områden de känner igen så flyger de tillbaka till gamla platsen. Tre är dock oftast tillräckligt.

Sammanfattningsvis så görs en avläggare på enklaste sätt genom att så här års minst tre yngelkakor gärna någon till och minst två foderkakor gärna någon extra där också flyttas till en ny bostad med ny flusteröppning i annan flygriktining än den gamla om det sker i samma tråg. Tillse att det är tillräckligt mycket bin genom att borsta av någon eller några kakor till i avläggaren. Drottning tillsätts på något av de sätt som nämnts ovan.

Lycka till!

Patrick