Publicerad

Biodling på enkelt vis 5: Invintringen

Uppdatering: 18/08 2014

Då jag förstått att uppdateringen nedan tagits på mycket stort allvar ser jag att jag får komma med ett förtydligande. Jag ser inte risken som stor för delade vinterförråd under normala förhållanden i denna typ av kupor. I själva verket så är min erfarenhet att åtgången på foder under de månader som bina inte kan flyga ut så liten att det är anmärkningsvärt. Däremot så är det viktigt att det finns foder över efter vintern för expansionen på våren då bina i princip äter sig in i kvarvarande förråd och omvandlar dessa till yngel. Var fodret då finns är inte på något sätt avgörande utan något som bina hanterar.

Beroende på hur dina fluster sitter så använd ditt omdöme huruvida några skall täppas till. Sitter de relativt högt kan det blåsa mer eller mindre rätt in så korka då igen två av de tre och lämna en på kanten. Gör detta i tid så ordnar bina till det så som de vill ha det på bästa sätt utifrån rådande förutsättningar. Däremot är det inte så bra att ändra saker för sent på hösten då bina kanske får det svårt att optimera förhållandena efter nya förutsättningar.

Ett alternativ kan vara att göra en liten skärm som monteras över flustreröppningarna. Som mindre varianter av de periskopfluster jag skrivit om. Denna skärm kan gärna vara permanent.

Huruvida de har foder på båda sidor om yngel klotet eller ej är inte avgörande för vinteröverlevnad och skall ses snarare som en liten riskfaktor som kan minskas.

Jag har själv inte råkat ut för detta under de fem första åren då jag inte tog hänsyn till detta.

Uppdatering: 1/12 2013

Då jag förordar flusteröppning mitt på långsidan enligt detta inlägg eller på samma sätt men i nedre kanten krävs ett förtydligande inför invintringen. Precis som i ramkupor finns det en nackdel med denna placering av flustret jämfört med en placering vid ena gaveln. Med flustret vid gaveln placeras yngelrummet i den änden och honungsförråden innanför. Vid invintringen börjar bina vid yngelrummet där det är urkläckta tomma celler. För att göra vinterklotet så kompakt som möjligt kryper nämligen bin in i de tomma cellerna som annars bara skulle utgöra tom luft inne i klotet. Efterhand som vintern avlöper rör sig klotet längre och längre in i kupan och vinterförråden. Detta är den som jag ser det enda och stora fördelen med flustret vid gaveln.

Om yngelrummet ligger i mitten med honungsförråd på båda sidor finns det risk för att bina börjar vintern vid de tomma yngelcellerna och sakta äter sig in åt endera hållet. Vintern blir lång och innan den är över har bina nått avdelningsluckan. Där svälter de ihjäl trots de stora förråden i andra änden av kupan. De kan inte flytta sig över så stora tomma ytor i stark kyla. Detta är den enda nackdelen med flustren på mitten men är egentligen inget större problem då det är lätt åtgärdat.

Det finns flera sätt att förebygga detta. Ett vanligt sätt bland de som inte skattar på hösten utan ser om det är något över på våren är att låta bina enbart bygga åt ena hållet under säsongen. All utökning sker åt ett håll, ofta ser man åt vilket håll bina helst bygger och låter dem göra det. Inga tomma lister åt det andra hållet. Då blir det  organiserat på samma sätt som vid gavelfluster.

Det andra sättet som jag praktiserar än så länge är att helt enkelt organisera de lister man invintrar bina på enligt ovan vid slutskattningen. Jag förstärker viljan att börja med vinterklotet vid den avdelningslucka som är närmast yngelrummet genom att stänga till de två flusterhål som ligger närmast vinterförråden med champagnekorkar. Endast det hål som är närmast ovan nämnda avdelningslucka är öppen. 

 Det är också något att tänka på när man borrar flusterhålen vid själva tillverkningen av kupan. Att de placeras en bit upp på sidan och inte precis vid botten för att minska risken för igentäppning.

Bland traditionella biodlare är det vanligt att man hör följande påstående. ”Bina blir sjuka om du invintrar på honung, ge dem socker istället. Det är det enda som fungerar.” Om vi betänker det faktum att bina är en av de mest framgångsrika arterna som lever idag med minst 50 miljoner år på nacken, kanske upp emot 150 miljoner år och att vi haft vitt socker tillräckligt billigt i lite drygt 100 år så får man nog fundera ett varv till. Lägg till att våra bin faktiskt har svårt att överleva nu för tiden trots detta ”fina” vinterfoder i form av rena kolhydrater.

Jag bryr mig inte om att gå in i detaljer på vad honungen innehåller utan nöjer mig med det faktum att honung borde vara det bästa fodret eftersom arten varit så framgångsrik och utvecklat just detta foder för att lagra energi. Lägg därtill den förmåga till optimering av i princip allt som man blir så imponerad av hos bina när man lär känna dem mer.

Bina som tvingas leva på sockerlösningen sitter dessutom instängda i en kall och många gånger fuktig miljö i sina kupor under många månader i sträck, i stora delar av vårt land närmare ett halvår ibland. Det är just här som förespråkarna för socker kommer in. De menar att bina får utsot, de kan inte hålla sig utan släpper sin avföring inne i kupan innan rensningsflygningen på vårvintern. Detta p.g.a. av alla mineraler i inte minst hösthonungen. Detta kan vara en riktig iakttagelse inte minst då många biodlare är just duktiga på iakttagelser men vad beror det i så fall på.

Till att börja med så har vi under över 100 år försökt utplåna det bi som är anpassat till vårt klimat med långa vintrar och för det andra har vi satt dem i ramkupor. De bin som togs hit från Medelhavsområdet visste knappt vad vinter var och fortsatte inledningsvis med yngelproduktion ända fram till jul. Som kontrast kan nämnas att de Nordiska bina minskar yngelproduktionen redan i Augusti och förbrukar betydligt mindre vinterfoder och verkar rent allmänt ha en högre förmåga att hålla tätt fram till rensningsflygningen. Detta som en lokal anpassning.

Vad gäller ramkupan så ökar foderförbrukningen i dem beroende på alla träramar och all luft som finns runt om och över ramarna. Mer volym per kakyta att värma och dessutom blir det svårare för bina att styra inomhus luftströmmarna jämfört med en bostad där de bygger tätt ända upp i taket och på vintern även mot sidorna där de finner det lämpligt.

Där var sockret totalsågat hoppas jag och hur gör då jag? Jo jag invintrar på socker, ibland och delvis. I första hand invintrar jag på honung och bina har en bra förmåga att anpassa sig efter förråden även om det finns risk för svält om de är alldeles för små. Jag ger mer eller mindre regelmässigt bina åtminstone några kilogram sockerlösning på hösten som komplement och har jag som i år gjort sena avläggare(pga sena drottningar från odling) så blir det i huvudsak socker även om de fick med sig en del honungskakor från modersamhället. Jag eftersträvar enbart honung men har faktiskt inte vågat sluta helt pga av över 35 års användning av det. Hoppas komma dit men det kommer alltid att uppkomma situationer då sockerlösning är det enda alternativet till svält.

Inför invintringen under den sista perioden med yngelläggning, den period då de ägg som läggs skall utgöra vinterbin är det många som förordar drivfodring för att hålla yngelproduktionen uppe och på det sättet få så många unga bin som möjligt. Detta råd som ges av många skall hanteras med försiktighet. Det finns nämligen en parameter till för att få starka vinterbin som orkar med det hårda arbetet på våren efter en hel vinter innan yngre förmågor tar över och det är utvecklandet av fettkroppen i övre bakdelen av biet. Där finns celler som kan lagra både fett och protein och för att de skall kunna göra det så krävs det att det finns gott om både honung och framför allt pollen i kuporna. Under försommar och högsommar gör det inte det, åtminstone inte pollen då detta används till yngelproduktionen. Ett ämne som är vitalt i dessa sammanhang är Vitellogenin. Sök gärna på det via sökmotor så hittar du intressant läsning men kontentan är att det behövs pollen för att det skall bli verkningsfullt. Bina hamnar i en balansgång mellan yngelproduktion på hösten och uppbyggnad av reserver för att klara övervintring och expansion på våren. Ensidig drivfodring med socker kan lura bina att förbruka för stora delar av pollenförråden. Du kan läsa mer om detta här.

Manipulerar man bina att fortsätta äggläggningen sent på hösten genom drivfodring kommer det med stor sannolikhet att råda brist på pollen och därmed dåligt utvecklade fettkroppar på vinterbina. Applicerar vi resonemanget i början så förlitar vi oss på att bina klarar av avvägningen mellan yngelproduktion och uppbyggande av reserver i fettkroppen på ett optimalt sätt själva. Gör de inte det så är det frågan om det är bin som inte skall ersättas med andra gener istället. Då har de blivit så degenererade att de inte kan överleva.

Om man nu har bina i rapstrakter i södra Sverige med stora monokulturer i början på sommaren och nästan ingenting på hösten då äggen som skall bli vinterbin läggs? Ja då får man försöka hitta rätt ändå med fodring, försöka hitta någon bra lösning med pollen ersättning osv. Egentligen är det en miljö som inte är speciellt hållbar på något sätt och förmodligen hade det varit mer eller mindre likställt med öken för bina. Det hade inte funnits några bin där och frågan är hur mycket humlor och solitärbin det finns i dessa miljöer. Det är ett långsiktigt återställningsarbete som behövs i dessa bygder med plantering av träd och kantzoner som behövs. Linden är ett utmärk träd för produktion av pollen och nektar då det är det sista trädet att gå i blom och det just när vinterbina börjar produceras. Att plantera lindar för foderproduktion till bin är ett långsiktigt arbete då det tar många år innan de blommar, faktiskt ett par decennier. Då och då är det riktigt dåligt väder som förstör hela draget under denna period?

När invintrar man bina då? I mina bygder som är de mellansvenska skogsbygderna säger man att hela invintringen skall vara klar till älgjakten som sker i början på oktober. Det är nog en bra målsättning för den som har riktigt många kupor, yrkesbiodlare t.ex. Det är bättre om den är klar långt tidigare. Har man ingen Ljungskörd som skall skördas kan invintringen ske redan i andra halvan på augusti.

Hur gör jag då när jag ger sockerlösning till mina bin i horisontella topplistkupor? Till att börja med tillsätter jag honung löst i rumstempererat vatten till den rumstempererade sockerlösningen, inga stora mängder men en liten del. En del andra tillsätter lite örtteer, bl.a biodynamikerna tillsätter kamomillte. Det är ingenting jag provat. När det gäller tillsats av honung är det mycket viktigt att den kommer från friska samhällen då honung är en smittspridare av framför allt sporer, det gäller de flesta allvarliga bisjukdomarna. Helst skall honungen komma från samma samhälle men framför allt inte köpt honung av okänt ursprung. Då får det hellre vara ren sockerlösning.

I ramkupor används lådor eller ballonger där sockerlösningen tillförs ovanifrån. De metoder jag använder tillförs från sidan utanför avdelningsluckan. Det är mycket viktigt att det är bitätt så att inte bin från andra kupor når dessa. Det löser du genom att ha hela överdelen täckt med topplister eller en bit tyg, gammalt badlakan, täcke eller dylikt över burken. Det är främst två sätt jag prövat dels med bara två små lösa lister på en fast träbotten eller med tillverkade fodrare på en djupbotten.

IMG_0928
Fodrare för burkar på plats i kupa med djupbotten. Observera att den är bität vilket hindrar röveri.
Fodrare för burkar
Fodrare för burkar

Avslutningsvis en liten film som visar hur enkelt man fodrar med ett par lister och en burk med plåtlock. Dessutom litet inslag om hur bra bina tätar eventuella springor m.m. för dem som oroar sig för precisionen vid ett eventuellt bygge av kupa.

//Patrick Sellman

Publicerad

Avläggare

Just nu i början på Juli får jag en hel del frågor om avläggare och det är kul för det visar på att många av de nybörjare som dragit igång med topplistkupor har en känsla för vad de håller på med.

De kupor som byggts enligt mina anvisningar är relativt små då enkelhet och hanterbarhet prioriterats högt. Det innebär att avläggare blir en naturlig del av den årliga skötseln om man vill undvika svärmar så mycket som möjligt. Har man skött expansionen av nya lister så bina inte suttit trångt så är det en lämplig tid i juni att göra en sådan delning. har de suttit trångt så kanske de redan svärmat eller är på gång.

Avläggare går att göra på många sätt och av många anledningar men enkelt förklarat är det en delning av ett bisamhälle i  två eller flera samhällen. Just nu i början på Juli är en vanlig tid för detta. De vanligaste orsakerna till att göra avläggare är att man helt enkelt vill ha fler samhällen en annan är att genom delning försvaga modersamhället för att minska risken för svärmning. Då dödligheten, framför allt vinterdödligheten ökat de senaste decennierna så är det en naturlig del av biodlingen att kontinuerligt skapa fler samhällen genom avläggare för att säkerställa tillgången på bin inte minst i den egna bigården.

För enkelhetens skull kommer jag här endast att beskriva tre typer av avläggare och egentligen skiljer de sig endast genom metoden för drottningtillsättning. Andra sätt att dela samhällen kommer jag att ta upp i senare inlägg.

Det naturliga sättet för ett bisamhälle att dela sig är genom svärmning vilket är minst ett eget inlägg det också. Vid svärmning drar bina upp ett flertal viseceller(drottningceller) och från några dagar till strax innan den första av dessa kryper ut lämnar den gamla drottningen och knappt hälften av bina kupan för att bilda ett nytt samhälle. De har då honung med sig i honungsblåsan och kan med hjälp av den påbörja vaxbygge och energiförsörjning i sin nya bostad.

Av svärmen kan vi lära vad som behövs för att bygga ett nytt samhälle. Först och främst en drottning denna kan tillsättas genom att den gamla drottningen flyttas med, tillsättningsbur med köpt eller egenodlad drottning, att man flyttar med en kaka med svärmceller på, att man tillsätter en odlad cell eller att man ser till att det kommer med en kaka med ägg i arbetsbiceller som bina själva kan dra upp en ny drottning ifrån. Den sista gör att det kommer att ta nästan en månad innan de har en äggläggande drottning vilket gör att den är ovanlig bland mer erfarna biodlare. Vill man göra på detta enkla vis så är det viktigt att man använder en så ljus och ny kaka som möjligt då bina har mycket lättare att forma till en fin drottningcell från arbetscellen i dessa kakor. En mörk gammal spröd och hård yngelkaka leder ofta till en förkrympt och lite deformerad nödcell med sämre drottning som följd. Då det hämmar utvecklingen av avläggaren är det bäst att göra en tidigare på säsongen. För att kompensera för det långa uppehållet i äggläggningen så ökar man mängden av det andra som krävs för en lyckad avläggare nämligen yngelkakor med ägg och yngel i olika utvecklingstadier men gärna en hel del med utkrypande bin vilket snabbt förstärker upp avläggaren med nya bin.

Märker du att dina bin förbereder svärmning och vill förhindra detta genom avläggare så passa på att ta vara på de viseceller de drar upp och gör en eller flera avläggare genom att dela upp samhället. Flytta dock alltid den gamla drottningen till en ny avläggare och fördela yngel och foderkakor mellan avläggarna. Se till att varje avläggare förutom den med den gamla drottningen får en kaka med svärmceller.

I den typ av kupor som de flesta som gått mina kurser eller byggt efter mina anvisningar har gjort så är de långkupor med plats för en eller tom två avläggare en vid var gavel med de extrafluster som finns antingen på baksidan eller på gavlarna. Dock kommer inte platsen att räcka till när de växer till sig utan antingen får de slås ihop senare på hösten eller flyttas till annan kupa innan eller efter övervintringen.

Grundregeln som jag tycker är lite minimal säger att en avläggare i Juni behöver minst två yngelkakor, en i Juli tre och en i Augusti fyra. Detta räknat på Lågnormal som har nästan exakt samma kakyta som de i våra kakor när de är fullt utbyggda.

Svärmen har med sig eget foder men en avläggare har inte fyllt sina honungsblåsor så det är också viktigt att de har med sig foderkakor, både pollen och honung. Sätt kakorna med yngel i mitten, eventuellt medföljande drönarceller sätts i ytterkanterna av detta yngelrum och foderkakor på sidorna om detta. Har någon mycket pollen sätts den närmast ynglet. Då har vi gjort så som bina gör själva.

Mindre biodlare har oftast en bigård och det innebär att avläggaren blir kvar i hembigården. Det får till följd att de flygbin som följer med avläggaren i huvudsak kommer att flyga tillbaka till det gamla flustret så snart de återvänder från nästa insamlingsrunda. Det finns risk att det blir för lite bin i avläggaren och att de inte får tillräckligt med t.ex vatten pga brist på flygbin. Det behövs också tillräckligt med bin för att orka värma allt yngel. För att säkerställa det sista är det bra  att förutom att tillsätta de bin som finns på kakorna  borstar man av ytterliggare någon kaka eller fler beroende på hur många yngelkakor det är i avläggaren och givetvis beroende på hur mycket bin det är på den avborstade kakan. Företrädesvis borstas foderkakor, de utan yngel eller med mycket lite yngel.

För att få lite fler flygbin att stanna kvar kan man pröva två metoder. Stoppa gräs i flustret så bina får bita sig ut och lite besvärligt att ta sig ut. det gör att en del flygbin gör en ny orienteringsflygning vid nya flustret. Ett annat sätt är att risa flustret ordentligt ställ sly eller granris framför kupan och flustret så flygbiet verkligen märker att något är förändrat och gör en ny orienteringsflygning.  för att förhindra att flygbin flyger tillbaka till modersamhället brukar man flytta den till en annan bigård minst tre km bort gärna fem. Ibland räcker det att de flyger in i områden de känner igen så flyger de tillbaka till gamla platsen. Tre är dock oftast tillräckligt.

Sammanfattningsvis så görs en avläggare på enklaste sätt genom att så här års minst tre yngelkakor gärna någon till och minst två foderkakor gärna någon extra där också flyttas till en ny bostad med ny flusteröppning i annan flygriktining än den gamla om det sker i samma tråg. Tillse att det är tillräckligt mycket bin genom att borsta av någon eller några kakor till i avläggaren. Drottning tillsätts på något av de sätt som nämnts ovan.

Lycka till!

Patrick

Publicerad

Flytt av bin från ramkupa till horisontell topplistkupa

Just nu får jag många frågor om hur man får in sina bin i topplistkupan. Här kommer en beskrivning i text och bild men tyvärr ingen video ännu.

Den kväll du kommer hem med din ramlåda/kupa, du måste nämligen vänta tills alla bin kommit hem innan du stänger kupan. Placera den precis framför flustret på din topplistkupa med flustret riktat i samma riktning som denna. Baksidan på ramlådan står alltså mot flustret på topplistkuppan. Detta för att dina flygbin skall hitta till sin nya kupa när de kommer hem. Den något överdrivna grundregeln om flytt av bin ger en fingervisning om gränserna, ”Bin flyttas högst 0,5m eller minst 5 km”.  1 m brukar inte vara något problem heller. Öppna flustret så snart lådan står på plats. Därefter är det ingen brådska utan du kan i lugn och ro invänta en solig och fin dag då du har tid att göra överflytten. Det gränssättande är att det får inte bli för trångt för bina då kan svärmlusten väckas.

IMG_1273

Själva flytten går till på följande sätt.

Invänta en så solig och fin dag som möjligt inom rimlig tid så att så många bin är ute och flyger som möjligt.

Förbered arbetsplatsen genom att ställa ett arbetsbord i anslutning till topplistkupan med följande utrustning.

  • Skruvdragare
  • Grensax
  • Gåsfjäder/biborste
  • Avbitare
  • Kniv
  • 10 stycken (eller relevant antal) topplister där du förberett genom att skruva i ett par träskruv  från ovansidan precis så spetsen gått igenom.

Flytta dessutom ramlådan till lämplig plats några meter vid sidan om sin plats framför flustret. Detta för att inte du skall reta upp flygbina som återvänder till ramlådan annars och blir nedskakde gång på gång. De kan bli rätt sura när du skakar ner dem för fjärde gången i tråget. Nu står ramlådan vid sidan om och de kommer att flyga framför flustret på topplistkupan istället och så småningom leta sig in i den nya bostaden.

IMG_1243

Nu är du reda för att flytta första kakan.

1. Skaka av bina i tråget.

2. Skär loss kakan på båda sidor och i underkant.

11
Foto: Anna Lindahl

3. Klipp eller såga av den övre listen invid sidolisterna på ramen och ta bort sidolister och underlist som nu är frigjorda.

12
Foto: Anna Lindahl
13
Foto: Anna Lindahl

 

4. Nu har du hela vaxkakan hängande endast i överlisten. Skruva fast denna i mitten på topplisten med de förmonterade skruv.

14
Foto: Anna Lindahl

5. Lägg kakan försiktigt på en avdelningslucka avsedd för din topplistkupa och använd den som skärbräda  och skär någon cm innanför kanterna så det finns en bigång när du sen sätter ner den i tråget.

IMG_1263

6. Nu har du rätt form på kakan för din kupa och den är bara att sätta på plats.

6
Foto: Anna Lindahl

Tycker du att det är krångligt att skruva fast topplisten efter att du skurit loss kanterna på vaxet och tagit bort sidolisterna kan du skruva fast topplisten direkt efter att du skakat av bina men då är en fintandad såg rätt verktyg för att kapa av listerna med då topplisten annars är i vägen vid kapningen. Gör då så här istället.

1. Skaka av bina i tråget.

2. Skruva fast topplisten på ramens överlist.

3. Skär loss kakan från sidolister och underlist

4. Såga av den övre listen invid sidolisterna på ramen och ta bort sidolister och underlist som nu är frigjorda.

5. Lägg kakan försiktigt på en avdelningslucka avsedd för din topplistkupa och använd den som skärbräda  och skär någon cm innanför kanterna så det finns en bigång när du sen sätter ner den i tråget.
6. Nu har du rätt form på kakan för din kupa och den är bara att sätta på plats.

Bloggen Eldöga har en mycket bildrik beskrivning av detta alternativ som säkert kan underlätta för någon.

 Håll utkik efter drottningen innan du skakar ner bina så du kan vara lite extra varsam med henne, kanske försiktigt borsta av henne. Oftast går det bra ändå men för att eliminera riskerna att hon skadas så mycket som möjligt är det värt lite extra jobb.
Har du inte sett till henne på kakorna har du förmodligen helt enkelt inte sett henne men det kan också vara så att hon sitter kvar bland bina i något hörn av ramlådan i en klump med bin och trycker så var försiktig när du för över bina från tomlådan och botten så hon inte faller på backen utanför tråget om du inte sett henne på någon kaka. Tråkigt och onödigt.
Sätt ner kakorna i samma ordning i tråget som du tar upp dem ur ramlådan.

En av huvudanledningarna till att använda topplistkupor är att ge bina mer makt över utformningen av vaxkakorna och då vill vi bli av med de vaxkakor med mellanväggar som vi nu placerat i tråget så fort som möjligt. Förskjut därför ramkakorna så mycket som möjligt vid sidan av flustret. Har du tre flusterhål mitt på långsidan så behöver du endast använda ett eller två på ena kanten inledningsvis.

För att ge bina möjlighet att fortsätta sin vårexpansion så behöver de lite tomma lister att bygga på. Antal beror på hur kraftigt du bedömer att ditt samhälle är. Sätt aldrig tomlister mitt i yngelklotet utan sätt allt ifrån en på ena sidan närmast flustret till två på ömse sidor om yngelklotet mellan foderkakorna och yngelkakorna. Dessutom kan du sätta två tomlister på den sida som är närmast flustret.

När du eftersom tillsätter nya lister så ha ambitionen att flytta ramkakorna bort från flustret mot gaveln. Bina strävar efter att hålla yngelklotet i anslutning till flustret så det är sannolikt att de börjar fylla foder i kakorna desto mer du fjärmar dem från flustret och därmed kan du skörda bort dem och få dem ur kupan. I och med att ramkakorna är så hållbara så flytta allihop successivt mot gaveln och fyll på tomlister mellan dessa och flustret. När första säsongen är slut kan du om det inte varit allt för bister sommar skörda bort de första av dessa kakor och andra året borde de vara borta helt.

Tack Anna Lindahl för de fina bilderna och riktigt roligt att du är i gång med dina första bin.

Lycka till med flytten!

 

 

 

Publicerad

Bygga Tbh kupor 4: Djupbotten

Uppdatering 14-04-26: Kan konstatera att samhällen med djupbotten med organisk material har varit torra och fina hela vintern. De med fast träbotten kan vara fuktiga på  botten under inte minst vårvintern. Än så länge ser det ut som ett lyckat experiment. Återkommer när fler erfarenheter dyker upp.

Om bina får välja själva så bosätter de sig i ett levande hålträd med en volym på runt 40 liter, en bit upp och med en lämplig flusterstorlek så att samhället går att försvara. Hittar de inte den perfekta boningen så tar de givetvis bästa möjliga som kan vara nästan vad som helst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trågkupan med monterad djupbotten

Detta med djupbotten är fortfarande på experimentstadiet så är du inte lagd åt det hållet så rekommenderar jag en vanlig bottenbräda istället. Själv har jag stora förväntningar på den. Tanken är att efterlikna det lager av organiskt material som finns i botten på hålträden. Där det samlats delar av ruttet trä, ett och annat löv osv. Eftersom det överallt förekommer små ekosystem med symbiotiska samband mellan organismer i naturen och bina varit så framgångsrika med sitt koncept genom årmiljonerna så borde det även i bibostäderna utvecklats dessa symbiotiska samband. Insekter, svampar och bakterier m.m. som trivs i den specifika miljö som botten på ett bisamhälle utgör. Som ni ser på bilden sitter det ett litet extratråg under själva huvudtråget. Detta fylls med sågspån, löv, litet murket trä osv upp till den ordinarie trågbotten. Jag har för avsikt att använda de normala avdelningsluckorna. Djupet på det organiska skiktet blir en bit över tio centimeter.

Vad jag förväntar mig är att se bl.a en och annan tvestjärt. Blir de inte alldeles för många så borde de komma överens bra. Eftersom tvestjärtarna är allätare så äter de upp det mesta som trillar ner på botten t.ex varroakvalster, kanske tom döda bin. De skulle kunna hjälpa till med städningen. Det jag inte vill se är myror som bosätter sig där. Skulle det göra det så kommer jag inledningsvis att låta dem vara men hålla dem under kontinuerlig uppsikt för att se vad som händer. Tar ingenting för givet längre.

Detta organiska bottenskikt fungerar även som isolerad botten och fuktutjämnare samt absorberar den fukt som kondenserar på inspektionsfönstret under vintern och rinner ner på botten. Här kan säker bildas is under kallare perioder men med temperaturväxlingarna så torkar det upp.

Kanske kommer svampar och bakterier som trivs här producera ämnen som hjälper bina. Varför inte organiska syror t.ex? Det kommer jag inte att få reda på i mina experiment eftersom jag inte kommer att undersöka det. Jag kommer att se om det fungerar och kunna ana sådant genom friskare och starkare bisamhällen. Experimentet skall få fortgå under många år för att se hur det utvecklas och vad som händer om det inte blir något väldigt tokigt i flera av kuporna förstås. Vi får se hur det går. Rapporter kommer efterhand.

Vore väldigt roligt om det kunde ske lite mer kvalificerad forskning på detta område. Det känns inte så långsökt med mina förväntningar då tom den mänskliga kroppen är ett ekosystem. Det sägs att en människa som biotop innehåller fler icke mänskliga celler än människoceller. Bakterier, kvalster och svampar både på insidan och utsidan. Så varför inte?

Känner du till någon forskning på detta område vore jag mycket tacksam om du berättar det för mig.

//Patrick Sellman

Publicerad

Bygga Tbh kupor 2: Flustret

Uppdatering: OBS! Jag har flyttat ned flusterhålen så att de precis skyddas av huvens nederkant. I princip ingen periskopverkan men huven är fortfarande lika stor då den skyddar mot vind där bina sitter på vintern.

Sedan tidigare har jag två horisontella topplistkupor. Dessa är tilläggsisolerade med 45 mm linisolering. Även botten är isolerad dock något tunnare. Under de tre vintrar jag haft dessa kupor har jag inte haft några förluster.

Jag har beslutat att utöka bigården till runt 20 samhällen och kommer att tillverka ett antal olika varianter av denna kupa för att pröva olika lösningar och hitta bra tillämpningar för vårt klimat. I år har jag tillverkat 5 stycken kupor med en del tillämpningar som skall prövas. Trågets innermått kommer att vara det samma som tidigare då jag är mycket nöjd med dessa. Jag använder de mått som Chandler föreslår i sin bygginstruktion som finns att ladda ner här.

Då jag vill expandera min biodling har jag gjort trågen 1500 mm långa istället för de annars rätt väl tilltagna 1200 mm. Detta för att ha möjlighet att ha två samhällen i varje kupa om det skulle bli nödvändigt.

Jag kommer nedan att redogöra för de ändringar jag gjort utifrån Chandlers mycket välgjorda beskrivning. Då ett av syftena med kupkonstruktionen är just att som rubriken ovan säger hålla det enkelt är detta försämringar i detta avseende då konstruktionen blir klart mer komplicerad. Viktigt att framhålla är att det på inga vis är nödvändigt att komplicera det hela utan Chandlers instruktioner duger mycket bra med ett par modifieringar. Ta bort nätbotten och gör en löstagbar träbotten istället. Dessutom kan det de flesta vintrar vara lämpligt att bädda in bina med ett täcke över topplisterna och ner på sidorna så även avdelningsluckorna isoleras.

De modifikationer jag gjort nu är inte prövade fullt ut ännu och är i huvudsak inspirerade av diskussioner som sker på Biobees forum bland biodlare från hela världen som försöker utveckla den Naturenliga biodlingen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tråget i prototyp 1

Som ses på bilden är själva trågformen precis som vanligt men det som den insatte lägger märke till är de högt placerade 25 mm stora flusteröppningarna. Både de tre på framsidan och de båda i respektive ände på baksidan. På baksidan ses också ett rejält observationsfönster och en dubbelvägg med luftspalt emellan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Periskopfluster på framsidan.

Flustret

Detta med placering av flusteröppningar är något som diskuteras och prövas runt om i världen. Skall det vara högt, lågt eller mitt emellan. Skall de sitta i gavlarna, mitt på de lutande långsidorna eller rent av på långsidan men nära gaveln. Det kan låta som riktiga pettimeterdiskussioner men placeringen av flustret får en mängd olika konsekvenser. Jag har valt att börja pröva högt placerat fluster mitt på långsidorna för jag tror att det är den bästa lösningen. Nästa års kupbygge kommer ändå att omfatta minst ett par kupor med fluster högt men nära gavlarna för att kunna göra jämförelser.

När flustren befinner sig på den lutande långsidan är det mycket svårt ja näst intill omöjligt för möss att ta sig in i kupan genom flustret. Även fåglar får det mycket svårt att sätta sig och ”picka” bin. Jag har under de fem år jag använt dessa kupor med flustren på detta vis aldrig haft några problem med varken möss eller fåglar.

Vid placering av flustret mitt på långsidan vinner man också fördelen att kunna inspektera bisamhället från båda håll istället för som vid gaveln att du måste börja bakifrån. Dessutom öppnar sig möjligheten att ha svärmar, parningssamhällen osv vid varje gavel. Du får möjlighet till två extra mindre samhällen istället för en. Ytterligare en fördel är att när du skördar eller av annan anledning vill borsta bina av några kakor  kan du ta upp en kaka och borsta av dem på andra sidan. Då slipper de bli avborstade igen när du tar nästa kaka osv. De kan bli rätt sura efter att ha blivit avborstade några gånger.

Att placera flustren högt har åtminstone en positiv egenskap, förmodligen minst två. De organiska syror som används vid ekologisk bekämpning förekommer naturligt i bikupor. De är tyngre än luft och rinner helt enkelt ut genom flustret i kupor med flustret vid golvet. Om binas utrymme är tätt nertill kommer koncentrationen av organiska syror att öka. Givetvis inte till bekämpningsnivåer men det är inte helt otänkbart att det besvärar varroakvalstren något. Förutom detta så brukar det hävdas att bin som kommer in nere vid botten får kvalster på sig som annars skulle fallit till botten. Vid hög placering kommer de in ovanför eller åtminstone i överkant på ynglet.

Den stora nackdelen med högt placerat fluster, speciellt om ingången är mitt på långsidan är dels att det kan blåsa rätt in bland kakorna och att värmen som stiger uppåt vädras ur på ett mycket ineffektivt sätt. För att eliminera dessa båda nackdelar används sk periskop (se bilden ovan). Det förhindrar att det blåser rätt in och bina går in i underkant och vandrar upp till ingångshålen. Värmen vädras inte ut heller.

En annan positiv effekt med ett så stort periskopfluster som på bilden ovan kan anas om man tittar på de topplister som är med på bilden. Det är tio lister och jag brukar normalt använda åtta vid invintring. Alla listerna befinner sig bakom det extra skyddet. Ingen vind träffar kupväggen direkt där listerna befinner sig. Ett bra extra skydd på vintern. Lägg märke till att det på bilden är en monterad djupbotten. Skarven mellan tråget och djupbotten syns tydligt på bilden. Iaktta detta för att få rätt uppfattning av hur långt ner detta periskop går på trågets sida. Det är ca 50 mm från nederkanten av tråget för att få så stor dubbelvägg som möjligt på vintern. Den dubbelvägg som skapas har gjort att jag gått ner till endast 28 mm tjocklek på framsidan.

OBS! Vid användning av periskopfluster är det viktigt att det inte finns några hinder för det bina kastar ut genom flusterhålen, t.ex döda bin. Således ingenting i underkant på periskopet och ett ordentligt avstånd. Jag har 30mm mellan trågets vägg och periskopets skiva.

// Patrick Sellman