Publicerad

Bisamhället vaknar

Som biodlare är nog binas resningsflygning på vårvintern det som framkallar de starkaste känslorna. När jag var utan bin var rensningsflygningen en av de upplevelser jag saknade mest.

 

Resningsflygningen sker normalt i Februari eller Mars. Beroende på årsmån och var i landet bina bor. Här hos mig i Värmland sker den normalt från slutet på Februari till mitten på Mars. Det är bina som gör sin första flygtur på året för att tömma sin tarm. De har suttit inne i kupan och förhoppningsvis kunnat hålla sig till denna första dag med lite varmare temperaturer. Har de inte lyckats med det och det är bibajs inne i kupan kallas det för utsot, något bina kan dö av.

Sommaren 2015 var rekordkall med temperaturer runt 10 grader ända fram till Augusti. En mycket vanlig sjukdom som angriper tarmen är Nosema som ofta men inte alltid resulterar i utsot. Biodlarna har en mycket bra artikel om denna sjukdom. Det är en sporsjukdom som bäst hålls stången genom förebyggande åtgärder. Det som befrämjar sjukdomen är kyla och svält. Små samhällen som har svårt att hålla temperaturen i ytterkanterna av yngelklotet. Jag själv invintrar samhällen utan någon extra isolering förutom vid inspektionsfönstret men efter rensningsflygningen kan det vara lämpligt att bädda in små svaga samhällen med tex något gammalt täcke. Ta bort listerna närmast avdelningsluckorna och lägg täcket över bina och ned efter sidorna utanför avdelningsluckorna. Se till att bina har foder.

Har du fått utsot i kupan försök byta ut vaxkakorna under säsongen genom att tillsätta tomma lister vid flustret och flytta ut kakorna mot gaveln för att i slutet på säsongen kunna skörda bort dessa. Är det mycket smutsigt så ta bort de värsta kakorna så fort vädret tillåter ett sådant ingrepp någon gång i April eller Maj.

Behövs inget foder så fodra inte i onödan. Det man skall se upp med är att stödfodringen inte blir drivfodring. Man lurar bina att det är gott om mat och de sätter igång yngelläggningen ännu mer vilket får till följd att det går åt ännu mer foder för att hålla detta varmt. Dessutom kan bina tvingas ut för att leta pollen för att matcha sockerfodringen. Stödfodring går att göra så fort bina gjort sin rensningsflygning. Så tidig fodring är lättast att göra med foderdeg. De vanligaste märkena är Ambrosia och Apifonda. Jag delar degen i lämpliga bitar och öppnar avdelningsluckan och lägger bitarna under kakorna inne hos bina. Är det väldigt trångt går det att lägga dit ett par lister för att göra plats. Det absolut bästa är att fodra bina ordentligt i tid på hösten så foderförråden är så stora att de klarar vintern och våren utan problem. All fodring på våren är riskfylld då den kan ha drivande verkan. Desto tidigare fodringen sker desto mer kan den ställa till.

Kan du inte se om bina har foder genom inspektionsluckan så är en av fördelarna med horisontella topplistkupor att man inte stör bina så mycket om man öppnar avdelningsluckan för att se de yttre kakorna. Var försiktig, vaxet är mycket sprött när det är kallt.

Eftersom jag vill ha så vitala bin som möjligt och min biodling bygger på att bina är bättre på att vara bin än jag så fodrar jag aldrig med syftet att driva dem, lura igång dem tidigare.

Hur övervintringen går beror mycket på vilka bin man har. Nordiska bin är de som är bäst anpassade till långa vintrar och bakslag i vädret på våren. Bland annat slutar de yngelläggningen tidigast på hösten, de gör åt minst med foder beroende på att de tar det lugnast tidigt på vårvintern med yngelläggningen. Jag antar också att de efter att ha följt inlandsisarna upp och ner genom Europa under årmiljonerna har anpassat sig bäst till bland annat Ljunghonung i sina förråd. Ljunhonung är den honung som innehåller mest slaggprodukter och ökar risken för utsot.

Publicerad

Binas eget apotek – svampodling

Reishiodling i högstubbe
Reishiodling i högstubbe

Jag tillhör dem som planterar mängder med olika växter som är attraktiva för olika insekter, mina bin men även andra pollinatörer som vilda bin, fjärilar, steklar, blomflugor m.m. För mina bins skull så är mängden nektar de kan skörda i dessa växter försumbar sett till deras årsförbrukning. Värdet av dem ligger istället i den biologiska mångfalden. Bina kan hitta de ämnen de behöver för sitt immunförsvar som till mycket stor del är egentillverkat i form av propolis. Propolis består av vax och hartser från växtriket och anpassas av bina till den lokala mikrofloran och mikrofaunan. Binas eget apotek. Nu är det inte bara örter och andra växter som innehåller ämnen som bina kan använda till sitt immunförsvar eller som medicin utan även svampar av olika slag.

Jag har länge haft för avsikt att komma igång med svampodling. Svamp är något vi skall lära oss mer om. Det är en mycket viktig del av bördigheten på vår mark, fundamentalt för näringsförsörjningen av våra växter osv. En av de stora läromästarna på detta område är Paul Stamets. Inspirerad av honom började jag odla svamp förra våren, det är bäst att starta odling i stock när sockerhalten är som störst under savstigningen.

Jag inhandlade svampmycel från Glückspilze. De hade ett stort utbud, en informativ hemsida och visade det sig sen en fin service. Det är först i år som jag förväntar mig fruktkroppar i min odling så jag kan inte uttala mig om det av egen erfarenhet ännu men mycelet har definitivt förökat sig i min odling. Jag beställde och har inokulerat Shiitake, Ostronskivling, Almskivling och själva orsaken till att jag verkligen började nu Reishi.

 

Högstubbe inokulerad med Reishiplugg
Högstubbe inokulerad med Reishiplugg

 

Jag har odlat Reishi i högstubbar som de du ser på bilden ovan. När jag fäller ett lövträd så gör jag stubben lite högre och inokulerar Reishimycel. Tanken är att under många år på det sättet kunna skörda hela stubben även under mark. Fruktkropparna kommer ovan jord på stubben även om näringen kommer ifrån någon rot långt ner i backen. Övriga svampar odlar jag i små stockar av björk som fått ligga ett par veckor och där jag kapar bort de yttersta cm när jag inokulerar för att ta bort eventuella andra svampsporer som börjar gro.

Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel
Vanliga träplugg inokulerade med svampmycel

Läs om Reishisvampen och dess mycket långa tradition som medicin i Asien. Jag är inte förvånad att även bina använder den. Paul Stamets har många mycket intressanta föreläsningar på Youtube. Här nedan är en om just hur bin använder svamp för medicinering.

Nästa steg blir att odla fram egna sporer och mycel. Paul Stakets svampbibel ”Growing Gourmet and Medicinal Mushrooms” står högt på inköpslistan nu.

Publicerad

Vaxkakorna – ett livsnödvändigt organ i bisamhället – del 1

Ett av de mer grundläggande förhållningssätten som de flesta som är intresserade av biodling med topplister anammar är att lita på binas kompetens, kompetens att vara bin. Vi har att göra med en av de mest framgångsrika arterna på den här planeten med en historia som sträcker sig minst flera tiotals miljoner år bakåt i tiden. De kan det här.

Ett annat är att när man hållit på med bin ett tag, i mitt fall runt 35 år och dessutom studerar en del inte minst forskning på området inser man ganska snart att som med det mesta i naturen är det mycket komplext och även om vi människor kan vara stolta över hur mycket vi lärt oss på många områden så är det uppenbart att det är mycket vi inte kan. Det manar oss till ödmjukhet och försiktighet när det gäller intervention.

I biodling med topplister så är det förutom mindre ingrepp i samhället framför allt att man ger bina mer möjligheter att utforma vaxet på deras villkor som särskiljer från mer traditionell ramkupebiodling.

Jag har tidigare i ett inlägg beskrivit hur bisamhället kan ses som en helhet, att det är samhället som är organismen, en superorganism. I denna superorganism utgör vaxkakorna ett livsnödvändigt organ utan vilket bina inte klarar sig. Ett organ med många olika funktioner. Vi känner i dagsläget inte till alla funktioner även om vi förstått en del.

Läser man äldre bilitteratur så nämner man att vaxet används för uppfödning av yngel och som lagerplats för honung och pollen. Senare forskning visar att vaxkakorna har många fler uppgifter.  Som en integrerad del av superorganismen utgör vaxet dess skelett, dess nervsystem, minneslagring och immunsystem. Dessutom utgör vaxet en del av samhällets buffringsförmåga vad gäller luftfuktigheten. (Tautz, 2008)

Bina tillverkar allt vax själva med hjälp av 8 stycken vaxkörtlar på magen. Dessa körtlar utvecklas och används framför allt under biets 12-18 levnadsdag. Därefter tillbakabildas de men kan åter utvecklas och aktiveras vid tex svärmning när samtliga bin behöver hjälpa till att bygga de nya vaxkakorna. Inledningsvis med hjälp av den medtagna honungen.

Bina varierar vaxets egenskaper genom inblandning av andra ämnen tex hartser från växtriket. Vaxkakorna kan innehålla upp till 300 olika ämnen för att ge dem önskade egenskaper som t.ex sprödhet, hållfasthet, doft osv.  I våra kroppar sker informationsöverföringen med hjälp av nervsignaler och hormoner. I bisamhällets superorganism sker det med hjälp av doftämnen och vibrationer. Det mest kända är binas dansande på kakorna för att överföra information till andra bin om var det finns mat och råvaror.

Som biodlare lyfter vi upp kakor och ser hur bina dansar på dessa för att berätta för de andra bina var det finns bra med mat men när vi sedan sätter tillbaka dem och stänger kupan så blir det ett kompakt mörker. Hur i hela fridens namn tar bina till sig informationen i det totalmörka gyttret inne kupan?

På benen har bina sensorer som känner av vibrationer och på de platser där de dansar har de gjort vaxet sprödare för att bättre sprida vibrationerna i kakan. Precis som vår hjärna kan filtrera ut ett ljud, tex en röst i en bullrig miljö kan bina göra det samma med dessa vibrationer och precis som vi om vi har hörsel på båda öronen kan bina ta ut riktningen på en vibrerande vaxkaka med kanske tusentals bin varav flera dansar. Ljud är vibrationer och därför skulle man kunna säga att bina lyssnar på varandras dans. Vaxkakan blir en telefonledning med samma funktion som vårt nervsystem.

Mer erfarna ramkupebiodlare har alla sett lite mörkare och sprödare kakor där bina frilagt vaxet från sido- och bottenlisterna 5-10 mm. Det är kakor de dansar på. Du kan själv föreställa dig vilken dämpande effekt en tjock vaxmellanvägg och trälister runt om har på vibrationerna. De gör vad de kan för att kompensera.

När man börjar med bin så dröjer det inte länge förrän man får höra hur viktigt det är att inte ha gammalt mörkt vax i kupan. Det sprider sjukdomar och är till allmänt förtret. Vad säger bina då? Vill man göra en svärmfångningskupa extra attraktiv så sätter man in minst en äldre mörk vaxkaka. Bina uppskattar detta. Förmodligen talat det om att det bott bin här tidigare och att de hunnit göra en hel del av arbetet med iordningställandet av bibostaden, vaxbygge, propolisbehandling osv. Är det mörkt vax så har de förmodligen hunnit en bit på vägen då de fött upp några omgångar med bin i dessa kakor. Någonstans som jag inte kommer ihåg för tillfället har jag läst att det går åt tre svärmar i snitt för att etablera ett samhälle på en boplats. Den tredje överlever pga de två föregåendes arbete med att etablera hålrummet som bibostad. Kan ligga något i det. Det mörka vaxet har också en förmåga att absorbera fukt till en mängd av ca 10% av sin vikt. En viktig del i buffringssystemet för att skapa en stabil luftfuktighet, en del av superorganismens homeostas.

Det blir uppenbart att detta inlägg om vax får skrivas i flera delar för att i någon mån hålla på bloggformatet.

To be continued!