Publicerad

Bisamhället vaknar

Som biodlare är nog binas resningsflygning på vårvintern det som framkallar de starkaste känslorna. När jag var utan bin var rensningsflygningen en av de upplevelser jag saknade mest.

 

Resningsflygningen sker normalt i Februari eller Mars. Beroende på årsmån och var i landet bina bor. Här hos mig i Värmland sker den normalt från slutet på Februari till mitten på Mars. Det är bina som gör sin första flygtur på året för att tömma sin tarm. De har suttit inne i kupan och förhoppningsvis kunnat hålla sig till denna första dag med lite varmare temperaturer. Har de inte lyckats med det och det är bibajs inne i kupan kallas det för utsot, något bina kan dö av.

Sommaren 2015 var rekordkall med temperaturer runt 10 grader ända fram till Augusti. En mycket vanlig sjukdom som angriper tarmen är Nosema som ofta men inte alltid resulterar i utsot. Biodlarna har en mycket bra artikel om denna sjukdom. Det är en sporsjukdom som bäst hålls stången genom förebyggande åtgärder. Det som befrämjar sjukdomen är kyla och svält. Små samhällen som har svårt att hålla temperaturen i ytterkanterna av yngelklotet. Jag själv invintrar samhällen utan någon extra isolering förutom vid inspektionsfönstret men efter rensningsflygningen kan det vara lämpligt att bädda in små svaga samhällen med tex något gammalt täcke. Ta bort listerna närmast avdelningsluckorna och lägg täcket över bina och ned efter sidorna utanför avdelningsluckorna. Se till att bina har foder.

Har du fått utsot i kupan försök byta ut vaxkakorna under säsongen genom att tillsätta tomma lister vid flustret och flytta ut kakorna mot gaveln för att i slutet på säsongen kunna skörda bort dessa. Är det mycket smutsigt så ta bort de värsta kakorna så fort vädret tillåter ett sådant ingrepp någon gång i April eller Maj.

Behövs inget foder så fodra inte i onödan. Det man skall se upp med är att stödfodringen inte blir drivfodring. Man lurar bina att det är gott om mat och de sätter igång yngelläggningen ännu mer vilket får till följd att det går åt ännu mer foder för att hålla detta varmt. Dessutom kan bina tvingas ut för att leta pollen för att matcha sockerfodringen. Stödfodring går att göra så fort bina gjort sin rensningsflygning. Så tidig fodring är lättast att göra med foderdeg. De vanligaste märkena är Ambrosia och Apifonda. Jag delar degen i lämpliga bitar och öppnar avdelningsluckan och lägger bitarna under kakorna inne hos bina. Är det väldigt trångt går det att lägga dit ett par lister för att göra plats. Det absolut bästa är att fodra bina ordentligt i tid på hösten så foderförråden är så stora att de klarar vintern och våren utan problem. All fodring på våren är riskfylld då den kan ha drivande verkan. Desto tidigare fodringen sker desto mer kan den ställa till.

Kan du inte se om bina har foder genom inspektionsluckan så är en av fördelarna med horisontella topplistkupor att man inte stör bina så mycket om man öppnar avdelningsluckan för att se de yttre kakorna. Var försiktig, vaxet är mycket sprött när det är kallt.

Eftersom jag vill ha så vitala bin som möjligt och min biodling bygger på att bina är bättre på att vara bin än jag så fodrar jag aldrig med syftet att driva dem, lura igång dem tidigare.

Hur övervintringen går beror mycket på vilka bin man har. Nordiska bin är de som är bäst anpassade till långa vintrar och bakslag i vädret på våren. Bland annat slutar de yngelläggningen tidigast på hösten, de gör åt minst med foder beroende på att de tar det lugnast tidigt på vårvintern med yngelläggningen. Jag antar också att de efter att ha följt inlandsisarna upp och ner genom Europa under årmiljonerna har anpassat sig bäst till bland annat Ljunghonung i sina förråd. Ljunhonung är den honung som innehåller mest slaggprodukter och ökar risken för utsot.

Publicerad

Rättelse om socker som vinterfoder

I mitt utåtriktade arbete försöker jag slå hål på många av de myter som florerar inom biodlingen, hitta ”nya” infallsvinklar. Helt enkelt tänka lite mer utanför lådan då det står utom rimligt tvivel att biodlingen behöver finna nya vägar.

Nu upptäcker jag att jag själv varit med och odlat en av dessa myter. Inte så kul men inte heller oväntat då de florerar i en uppsjö, inte minst på nätet.

Jag har lyft fram det som ett huvudargument och till och med i mina svaga stunder raljerat över det.

Vilken myt handlar det då om? Jo att vinterfoder berett på socker skulle ha ett betydligt högre Ph än honung.  I eftertankens kranka blekhet är det rätt självklart att Ph inte skiljer så mycket då nektar visserligen i varierande mängd men ändå till stor del innehåller just sackaros dvs det som vitt socker består av. Med enzymer sönderdelar bina sackaros till enkla sockerarter. Det är glykosoxidas som ger bl.a glukonsyra och väteperoxid som restprodukter och skapar mycket av Ph sänkningen. Sockerlösningen bearbetas på samma sätt med samma enzym och mjölksyrabakterier som nektarn.

Så det ryms även inom binas kompetens att sänka Ph på sockerlösning och jag ber om ursäkt om jag förvirrat någon.

Detta innebär dock inte att jag kommer att ändra min syn på att invintra på honung, inte alls. Dels passar det skötselmetoderna i topplistkuporna mycket bra och honungen är och förblir en produkt som bina tillverkar själva utvecklat under miljontals år och som innehåller betydligt fler ämnen än inverterad sockerlösning.

Publicerad

Grässkördaren

För knappt tio år sedan när vår ”nya” Stiga Tornado (som just ”produktutvecklats”) gick sönder efter bara några år så plockades den gamla Husqvarna Diamant fram. Ganska snart ställde jag frågan varför så många betalar tusentals kronor med några års mellanrum för att få gräsmattan klippt på ett betydligt sämre sätt, tvingas höra på buller, andas in avgaser, krångla (reparera och underhålla) med maskinen och bära hörselkåpor när man klipper gräsmattan? Detta när man kan skära av gräset med en enkel omotoriserad gammal handjagare. Dessa gamla – gamla stämmer inte riktigt längre då de verkar få en renässans – med tvivelaktigt rykte har förmodligen snarare blivit offer för en mentalitet än att vara speciellt dåliga. Jag uppskattar den mycket och tycker de är rejält underskattade.

Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren
Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren

Detta med gräsmatta står inte jättehögt i kurs hos många permakulturister och andra småbrukare runt om i världen har jag förstått. Själv tycker jag att gräsmatta närmast runt huset fyller många syften. Den håller nere knottrycket, ormar håller sig oftast borta, skönt att vistas på och med mycket vitklöver och djuprotade växter som maskros så producerar den både grönfoder till höns och gäss samt grönmassa till odlingarna.

Mina höns och gäss går fritt större delen av året men av sanitära skäl så stängslas gässen när vi börjar vara ute mer, ungefär från andra halvan av April och fram till Oktober då de får efterbeta gräsmattan och även odlingarna inför vintern. Hönsen däremot stängslas endast när utplantering av småplantor och frösådd sker och fram tills plantorna är tillräckligt stora för att klara ett antal krafsande höns dvs under större delen av för- och högsommaren.

Gässen klarar sig på bete den mesta tiden men hönsen behöver tillskott i sin hage. Diamanten står framme hela tiden och på någon minut så är uppsamlaren full, mycket uppskattat av både hönsen och även gässen som brukar få lite de också. Jag uppskattar de nästan orange gulorna i äggen mycket så klorofyll skall hönsen ha gott om. Förmodar att äggen blir nyttigare också, borde bli betydligt högre halt av Omega-3 om inte annat.

Eftersom höns och gäss gödslar gräsmattan under en ganska stor del av året så behövs aldrig någon tilläggsgödsling och den växer bra men det är några saker att välja emellan när man bestämmer hur gräsmattan skall klippas. En kortklippt gräsmatta växer betydligt långsammare av den enkla anledning att bladmassan är liten. Det kan ju vara bra om man inte gillar att klippa gräsmattan men nackdelen är att den blir betydligt torkkänsligare och producerar mindre bladmassa, sämre skörd helt enkelt. En högre gräsmatta producerar betydligt mer gräs och torkar inte lika lätt. Bara att hitta en lämplig kompromiss utifrån storlek på gräsmattan, behoven av gräsklipp och hur ofta man vill klippa.

Länge leve gräsmattan och grässkördaren 🙂

//Patrick Sellman