Publicerad

Bygga Tbh kupor 2: Flustret

Uppdatering: OBS! Jag har flyttat ned flusterhålen så att de precis skyddas av huvens nederkant. I princip ingen periskopverkan men huven är fortfarande lika stor då den skyddar mot vind där bina sitter på vintern.

Sedan tidigare har jag två horisontella topplistkupor. Dessa är tilläggsisolerade med 45 mm linisolering. Även botten är isolerad dock något tunnare. Under de tre vintrar jag haft dessa kupor har jag inte haft några förluster.

Jag har beslutat att utöka bigården till runt 20 samhällen och kommer att tillverka ett antal olika varianter av denna kupa för att pröva olika lösningar och hitta bra tillämpningar för vårt klimat. I år har jag tillverkat 5 stycken kupor med en del tillämpningar som skall prövas. Trågets innermått kommer att vara det samma som tidigare då jag är mycket nöjd med dessa. Jag använder de mått som Chandler föreslår i sin bygginstruktion som finns att ladda ner här.

Då jag vill expandera min biodling har jag gjort trågen 1500 mm långa istället för de annars rätt väl tilltagna 1200 mm. Detta för att ha möjlighet att ha två samhällen i varje kupa om det skulle bli nödvändigt.

Jag kommer nedan att redogöra för de ändringar jag gjort utifrån Chandlers mycket välgjorda beskrivning. Då ett av syftena med kupkonstruktionen är just att som rubriken ovan säger hålla det enkelt är detta försämringar i detta avseende då konstruktionen blir klart mer komplicerad. Viktigt att framhålla är att det på inga vis är nödvändigt att komplicera det hela utan Chandlers instruktioner duger mycket bra med ett par modifieringar. Ta bort nätbotten och gör en löstagbar träbotten istället. Dessutom kan det de flesta vintrar vara lämpligt att bädda in bina med ett täcke över topplisterna och ner på sidorna så även avdelningsluckorna isoleras.

De modifikationer jag gjort nu är inte prövade fullt ut ännu och är i huvudsak inspirerade av diskussioner som sker på Biobees forum bland biodlare från hela världen som försöker utveckla den Naturenliga biodlingen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tråget i prototyp 1

Som ses på bilden är själva trågformen precis som vanligt men det som den insatte lägger märke till är de högt placerade 25 mm stora flusteröppningarna. Både de tre på framsidan och de båda i respektive ände på baksidan. På baksidan ses också ett rejält observationsfönster och en dubbelvägg med luftspalt emellan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Periskopfluster på framsidan.

Flustret

Detta med placering av flusteröppningar är något som diskuteras och prövas runt om i världen. Skall det vara högt, lågt eller mitt emellan. Skall de sitta i gavlarna, mitt på de lutande långsidorna eller rent av på långsidan men nära gaveln. Det kan låta som riktiga pettimeterdiskussioner men placeringen av flustret får en mängd olika konsekvenser. Jag har valt att börja pröva högt placerat fluster mitt på långsidorna för jag tror att det är den bästa lösningen. Nästa års kupbygge kommer ändå att omfatta minst ett par kupor med fluster högt men nära gavlarna för att kunna göra jämförelser.

När flustren befinner sig på den lutande långsidan är det mycket svårt ja näst intill omöjligt för möss att ta sig in i kupan genom flustret. Även fåglar får det mycket svårt att sätta sig och ”picka” bin. Jag har under de fem år jag använt dessa kupor med flustren på detta vis aldrig haft några problem med varken möss eller fåglar.

Vid placering av flustret mitt på långsidan vinner man också fördelen att kunna inspektera bisamhället från båda håll istället för som vid gaveln att du måste börja bakifrån. Dessutom öppnar sig möjligheten att ha svärmar, parningssamhällen osv vid varje gavel. Du får möjlighet till två extra mindre samhällen istället för en. Ytterligare en fördel är att när du skördar eller av annan anledning vill borsta bina av några kakor  kan du ta upp en kaka och borsta av dem på andra sidan. Då slipper de bli avborstade igen när du tar nästa kaka osv. De kan bli rätt sura efter att ha blivit avborstade några gånger.

Att placera flustren högt har åtminstone en positiv egenskap, förmodligen minst två. De organiska syror som används vid ekologisk bekämpning förekommer naturligt i bikupor. De är tyngre än luft och rinner helt enkelt ut genom flustret i kupor med flustret vid golvet. Om binas utrymme är tätt nertill kommer koncentrationen av organiska syror att öka. Givetvis inte till bekämpningsnivåer men det är inte helt otänkbart att det besvärar varroakvalstren något. Förutom detta så brukar det hävdas att bin som kommer in nere vid botten får kvalster på sig som annars skulle fallit till botten. Vid hög placering kommer de in ovanför eller åtminstone i överkant på ynglet.

Den stora nackdelen med högt placerat fluster, speciellt om ingången är mitt på långsidan är dels att det kan blåsa rätt in bland kakorna och att värmen som stiger uppåt vädras ur på ett mycket ineffektivt sätt. För att eliminera dessa båda nackdelar används sk periskop (se bilden ovan). Det förhindrar att det blåser rätt in och bina går in i underkant och vandrar upp till ingångshålen. Värmen vädras inte ut heller.

En annan positiv effekt med ett så stort periskopfluster som på bilden ovan kan anas om man tittar på de topplister som är med på bilden. Det är tio lister och jag brukar normalt använda åtta vid invintring. Alla listerna befinner sig bakom det extra skyddet. Ingen vind träffar kupväggen direkt där listerna befinner sig. Ett bra extra skydd på vintern. Lägg märke till att det på bilden är en monterad djupbotten. Skarven mellan tråget och djupbotten syns tydligt på bilden. Iaktta detta för att få rätt uppfattning av hur långt ner detta periskop går på trågets sida. Det är ca 50 mm från nederkanten av tråget för att få så stor dubbelvägg som möjligt på vintern. Den dubbelvägg som skapas har gjort att jag gått ner till endast 28 mm tjocklek på framsidan.

OBS! Vid användning av periskopfluster är det viktigt att det inte finns några hinder för det bina kastar ut genom flusterhålen, t.ex döda bin. Således ingenting i underkant på periskopet och ett ordentligt avstånd. Jag har 30mm mellan trågets vägg och periskopets skiva.

// Patrick Sellman

Publicerad

Bisamhället – en superorganism

Det är svårt att hävda någonting annat än att den vetenskapliga kunskapsbildningstraditionen har inneburit stora framgångar för mänskligheten vad gäller förståelsen för förhållandena här på planeten. Vi försöker i så många sammanhang som möjligt basera vårt agerande på vetenskap och väl beprövade metoder.

När det gäller att bygga kunskap om hur ting är beroende av varandra, hur saker hänger ihop så blir komplexiteten mycket snabbt för stor för att det med vetenskapliga metoder skall vara görligt att kartlägga allt inte minst pga att det blir så stora projekt och därmed mycket dyrt. Variablerna blir för många, vad är orsak och verkan? Korrelation eller kausalitet? I ett troligt tack vare kan det lätt gömma sig ett trots?

Det är mer eller mindre omöjligt för en människa att bygga sitt agerande enbart på vetenskap utan mycket av hur vi förhåller oss till saker styrs av föreställningar och upptäckta mönster. För att få en föreställning som har större chans att ligga närmare sanningen kan det vara bra att se en företeelse ur flera perspektiv eller på olika sätt.

Ett perspektiv som man kan ta när det gäller bin är att se samhället som individen eller organismen istället för det enskilda biet. Vid en första anblick kan det te sig konstigt men om du beaktar att ett arbetsbi har samma livslängd som dina hudceller och att du som organism består av en massa specialiserade celler som inte klarar sig ensamma utan samarbetar och kommunicerar med varandra med hjälp av nervsignaler och hormoner. Bina i bisamhället är också specialiserade, klarar sig inte ensamma de heller och kommunikationen sins emellan sköter de bl.a med vibrationer och doftämnen.

Faktum är att om man betraktar samhället som en individ så ser man att bisamhället har valt många av de strategier som däggdjuren har valt. Kroppstemperaturen (inne i samhället) är i princip den samma, de ger sin avkomma egenproducerat foder från körtlar, de har få avkommor (svärmen) och satsar mycket på den samma.

Drottningen och drönarna är fortplantningsorganen i superorganismen och vidgar man blicken något så inser man ganska snart att själva vaxkakorna också är ett organ i superorganismen vilken bisamhället inte klarar sig utan. Det ger lite perspektiv på ramar av plast eller vaxmellanväggar jämfört med om bina kan utforma och bygga detta helt livsnödvändiga ”organ” med större frihet. Vaxbygget får bli ett eget inlägg längre fram.

Superorganismen skiljer sig dock från övriga organismer på två områden. Till skillnad från allt annat levande har det ingen inprogrammerad död. Bisamhället är odödligt. Det kan dö pga olyckor, sjukdomar eller liknande men inte av ålder. En erfaren biodlare kanske funderar över hur det går med vaxet om ett bisamhälle lever på samma vaxkakor under lång tid. De blir helt igensatta av kokonger m.m. även om bina försöker rensa ur dem. Ja vaxet är det ”organ” som åldras men bisamhället kan överge en befintlig bostad och bygga nytt vax på ett annat ställe bara de har med sig honung från den gamla bostaden i honungsblåsorna. Organbyte på hög nivå.

Det andra sättet på vilket denna odödliga superorganism skiljer sig är att den byter genuppsättning då och då. Vid svärmningen lämnar den gamla drottningen samhället och tar därmed genuppsättningen med sig då hon även har spermierna i en blåsa, spermierna som utgör fadergenen hos alla arbetare och nya drottningar. Den nykläckta drottningen som nu utgör fortplantningsorganen bär på dessa gener men då hon flyger iväg på sin parningsflygning någon vecka efter sin födsel så hämtar hon hem nya gener från ett antal drönare som kommer från samhällen som överlevt och klarat sig bra. En odödlig varelse som dessutom byter genetiska egenskaper över tid. Inte undra på att det är en av de framgångsrikaste arterna på planeten. Det är onekligen spännande med bin.

Jürgen Tautz en tysk proffesor som tillsammans med sin forskargrupp studerar sociobiologi hos honungsbina har också som uppdrag att sprida kunskaper om bin till en bredare publik och för några år sedan kom boken ”The Buzz about Bees – Biology of a superorganism” ut, först på tyska men nu mer även på engelska. Det räcker att du är intresserad av biologi så skall du läsa boken är du dessutom intresserad av bin så är boken ett måste. Boken tar upp flera mycket intressanta områden med perspektivet superorganismen.

Det diskuteras givetvis vad som utgör en individ inom biologin, vissa förespråkar genuppsättningen som utgångspunkt medan andra menar att det biologiska urvalet sker på flera nivåer. Själv är jag väldigt kritisk till gängse urvalsmetoder för avel utan att vara helt fördömande men det är så chansartat att göra urval på t.ex honungsskörd då det inte behöver bero på gener utan t.ex en sådan enkel sak som bikupans placering inte minst i förhållande till de andra kuporna och riktningen till huvuddraget. Ett annat exempel skulle kunna vara att i ekosystemet som utgör bikupan är vissa mikroorganismer gynnade beroende på något som i sin tur är bra för bisamhället. Då är det genuppsättningen hos dessa arter och inte binas genuppsättning som är orsak till binas framgång t.ex vad gäller motståndskraft mot sjukdomar. Allt talar för att det är genetisk bredd som är den bästa strategin.

Publicerad

Bikupans ekologi och bekämpningsmedel

Kanske känner du till att en människa inte enbart är en individ av en art utan ett helt ekosystem. Faktum är att där du står är det faktiskt runt tio gånger mer bakterieceller än det är människoceller. Många av dessa är varken nyttiga eller onyttiga för oss men en del är livsnödvändiga och en viktig del av vårt immunsystem, jag tänker främst på t.ex mjölksyrabakterier i magen.

Många av de bakterier som varken är nyttiga eller onyttiga kan indirekt vara nyttig av den enkla anledningen att de tar en plats eller nisch som annars skulle kunna tas av en onyttig eller tom farlig bakterie. När man tagit till sig detta att man faktiskt inte bara är en människa utan att man är ett helt ekosystem så ligger det nära till hands att ställa sig frågan hur påverkas detta ekosystem av den kemikalisering som skett av människokroppen under de senaste decennierna. Inte nog med att du skall fundera på hur du påverkas utan hur alla bakterier som lever tillsammans med dig påverkas, framför allt i magen och på huden. Skadar du några kan det lätt ersättas av andra som inte är lika harmlösa eller nyttiga.

Detta gäller givetvis inte bara människan utan allt i naturen. Det är ett ständigt samspel av arter på alla utvecklingsnivåer överallt och då givetvis även i bikupan. Det gör det extra intressant att studera och fundera över eftersom även bisamhället kemikaliserats de senaste decennierna i stora delar av vårt land. Det är mer regel än undantag att bekämpningsmedel eller mediciner av olika slag tillsätts i bisamhället. Egentligen kan även sockrets inverkan tas med i detta sammanhang då det har andra egenskaper än honungen som varit det som funnits med under årmiljonerna när dessa ekosystem utvecklats. Hur påverkar dessa för bikupan främmande ämnen ekosystemet i bikupan och därmed våra bisamhällen?

Det har bedrivits en hel del forskning på hur detta ekosystem i bikupan ser ut bland annat har 170 olika kvalsterarter identifierats, 8000 olika mikroorganismer och 30 olika insekter.

Om bekämpningsmedel som är ekologiska används så innebär inte det att de är ofarliga eller stödjer ekosystemet bikupan. Självklart är det så att dessa naturligt förekommande ämnen i doser som dödar kvalster inte endast dödar varroakvalster utan även en stor del av de andra kvalstren, insekterna och bakterierna.

Främmande ämnen som tillförs samhället eller ämnen som finns där som tillförs i höga koncentrationer stör den ekologiska balansen i kupan. Det talas allt oftare om att det inte är själva varroakvalstret som tar död på bisamhällena utan virus och andra följdsjukdomar. Detta gäller inte minst samhällen som regelmässigt behandlas med bekämpningsmedel.

Någon mer än jag som börjar fundera?

Jag har mina bin på en plats där jag inte påverkar reinvasionen hos andra biodlares bikupor vad gäller varroa. Således gäller det samma för mina samhällen. Mina samhällen kommer ursprungligen från ett område där varroan funnits i över ett decennium men de var behandlade med oxalsyra hösten innan jag köpte dem så varroainfektionen var troligtvis inte så hög. Det brukar sägas att det tar 3-4 år för varroan att växa till sig populationsmässigt så de tar död på samhället.

Eftersom biodlarna har lyckats få till en lagstiftning med tvingande skrivning vad gäller varroabekämpning så utesluter jag inte sådan behandling utan utför vid behov med antingen någon organisk syra eller Tymol. Skulle behandling utföras på ett samhälle får det analyseras och drottningen byts då ut mot en med bättre egenskaper.

Än är samhällena vid liv och går mot sin fjärde säsong utan allvarligare symptom på kraftigt varroabestånd. Lite orättvis har jag varit mot dem då jag gjorde flera avläggare sent i fjol från varje samhälle. Vi får se hur det går. Som jag nämnt i tidigare inlägg har beteendet förändrats hos samhällena speciellt ett som uppvisar mycket stor renlighet och dessutom ökade propolisanvändningen drastiskt och det i hela tråget även utanför avdelningsluckorna.

 

Publicerad

Biodling på enkelt vis 4: Kakornas hanterbarhet

Det florerar en del påståenden om att det skulle vara svårt att hantera topplister med fullt utbyggda kakor. Det är det inte. I jämförelse med trådade ramar med vaxmellanvägg så är topplister givetvis mycket skörare men inte värre än att med lite eftertanke och varsamhet går det fint att både flytta, inspektera osv.

De kupor jag använder har ca 25 graders lutning på långsidorna vilket medför två stora fördelar. Bina bygger inte fast kakorna så mycket mot långsidorna. Yngelkakorna i princip ingenting och tyngre honungskakor förstärks med några centimeter överst mot långsidorna vilket lätt lossas med kniven. Den andra fördelen är att tyngdpunkten på kakan flyttas närmare listen vilket ger mycket lägre brytkrafter i kakan. Höjden på tråget ger en höjd på knappt 30 cm på kakorna vilket medför att det ofta läggs honung i överkanten närmast listen och yngel som är betydligt lättare i  den nedre delen.

Lätthanterliga kakor
Lätthanterliga kakor

Bilden får visa att det går att hantera kakorna rätt mycket trots frånvaron av ramarnas alla förstärkningar. Kakan på bilden är dessutom extra bred då bina byggt emellan två lister. Det ger större tyngd i kakan. Att göra på detta vis med en stor fullastad honungskaka är inte att rekommendera men de behöver å andra sidan inte inspekteras på samma sätt som yngelkakorna.

//Patrick Sellman

Publicerad

Bygga Tbh kupa 5: Taket

Taket går givetvis att bygga på många sätt. Några saker att tänka på är att det finns plats för eventuell isolering, i mitt fall gamla täcken ovanpå topplisterna.
Det är en fördel om du inte gör ett större mellanrum mellan gavel och tak än några millimeter för att hindra möss från att komma in. De kan klättra på benen. Det får däremot inte vara mindre än att det finns utrymme för träts rörelser så inte locket kärvar.

Gör du ett platt tak så låt det luta något och använder du plåt så tänk på att den kan bli mycket varm på sommaren inte minst om den är mörk. Då måste du ha gott om luft under med god ventilation och helst isolering för att inte få kakfall, dvs det blir så varmt i kupan att vaxkakorna blir mjuka och försvagade så de ramlar ner på botten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Taksarg

Se till att gavlarna på taket vilar på och skyddar ändträt på benen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tak av fjällpanel

Taket blir rätt tungt, skall gångjärn monteras så kan det vara bra att ha benen något bredare än jag haft på mina prototyper. Det är något jag kommer att ändra på i fortsättningen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Undersidan på taket av fjällpanel

En ytbehandling på taken och resten av kupan som visat sig fungera mycket bra är linolja med smällt bivax. Värm 20 delar linolja och 1 del bivax i vattenbad och använd som ytbehandling. Just när det gäller taken är det efter första behandlingen bra att öka andelen bivax. Jag gjorde en blandning med 4 delar linolja och en del bivax som slutstrykning. Skall den strykas på krävs att den är varm. Det ger när det svalnar lite en massa som liknar salva. Den massan tryckte jag sedan in i sprickor och skarvar så det blev tätt.

Jag trodde det skulle spricka efter något år utsatt för sol, väta och vind men icke. Efter fem vintrar är det helt intakt. De första taken har svartnat efterhand, är fortfarande täta och har aldrig fått någon mer behandling.

//Patrick Sellman