Publicerad

Bygga Tbh kupa 5: Taket

Taket går givetvis att bygga på många sätt. Några saker att tänka på är att det finns plats för eventuell isolering, i mitt fall gamla täcken ovanpå topplisterna.
Det är en fördel om du inte gör ett större mellanrum mellan gavel och tak än några millimeter för att hindra möss från att komma in. De kan klättra på benen. Det får däremot inte vara mindre än att det finns utrymme för träts rörelser så inte locket kärvar.

Gör du ett platt tak så låt det luta något och använder du plåt så tänk på att den kan bli mycket varm på sommaren inte minst om den är mörk. Då måste du ha gott om luft under med god ventilation och helst isolering för att inte få kakfall, dvs det blir så varmt i kupan att vaxkakorna blir mjuka och försvagade så de ramlar ner på botten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Taksarg

Se till att gavlarna på taket vilar på och skyddar ändträt på benen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tak av fjällpanel

Taket blir rätt tungt, skall gångjärn monteras så kan det vara bra att ha benen något bredare än jag haft på mina prototyper. Det är något jag kommer att ändra på i fortsättningen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Undersidan på taket av fjällpanel

En ytbehandling på taken och resten av kupan som visat sig fungera mycket bra är linolja med smällt bivax. Värm 20 delar linolja och 1 del bivax i vattenbad och använd som ytbehandling. Just när det gäller taken är det efter första behandlingen bra att öka andelen bivax. Jag gjorde en blandning med 4 delar linolja och en del bivax som slutstrykning. Skall den strykas på krävs att den är varm. Det ger när det svalnar lite en massa som liknar salva. Den massan tryckte jag sedan in i sprickor och skarvar så det blev tätt.

Jag trodde det skulle spricka efter något år utsatt för sol, väta och vind men icke. Efter fem vintrar är det helt intakt. De första taken har svartnat efterhand, är fortfarande täta och har aldrig fått någon mer behandling.

//Patrick Sellman

Publicerad

Biodlingens produkter: Propolis

De mest kända produkterna från biodlingen är bivax och honung men det finns fler och en av dem är propolis. Den vanligaste förklaringen till vad bina använder propolis till är som tätningsmedel och det är helt riktigt men det är inte det enda. Det är också binas skydd mot svampar, bakterier, virus osv. En del av deras immunförsvar skulle man kunna säga. Förutom detta så kan de använda propolisen till att ”måla” ytor på kupväggarna för att få kondensationsytor. Ett annat användningsområde är att kapsla in föremål som kan vålla infektioner inne i kupan och som de inte klarar av att avlägsna t.ex döda möss.

Bina tillverkar propolisen med hjälp av hartser och andra ämnen som hämtas på knoppar, barrträd och liknande. Detta blandas med vax som bina själva avsöndrar på sina bakben.

Propolisens medicinska egenskaper har under långa tider intresserat människan och varit det vanligaste användningsområdet även om det också använts som fernissa på t.ex fioler.

Just när det gäller de medicinska egenskaperna så har det bedrivits en hel del forskning bl.a av James Fearnley. Nedan finns två intressanta föredrag han håller i ämnet. En kort på tio minuter och ett längre på ca 45 minuter tyvärr med lite dålig bildkvalité men ändå mycket sevärd för den intresserade.

Det är mycket enkelt att skörda propolis till husbehov inte minst i en topplistkupa. Bara att skrapa av med kniven där det förekommer. Du kan på ett enkelt sätt öka skörden av propolis i en topplistkupa genom att dra isär listerna några millimeter så att bina tätar till glipan men inte kan ta sig ut den vägen. Vid nästa besök kan du öka avståndet ytterligare något. En positiv bieffekt av detta är att bina inte kläms lika lätt mellan listerna när de sätts tillbaka. Dessutom ökar avståndet mellan vaxkakorna och det är något bina uppskattar i honungsförråden. Vissa topplistbiodlare har tom bredare lister i de delarna av kupan.


//Patrick Sellman

Publicerad

Biodling på enkelt vis 3: Grundläggande skötselmetoder

Skötsel av bisamhälle i full skyddsutrustning
Skötsel av bisamhälle i full skyddsutrustning: Foto Anders Tedeholm

Vanligtsvis brukar man säga att biodlingsåret börjar med invintringen på hösten eftersom den är av avgörande betydelse för utvecklingen följande år men eftersom nybörjare oftast skaffar bin i början på sommaren så börjar vi där.

Har man flustret på mitten på det sätt som jag har är grundregeln att man har två outbyggda lister på var sida och så fort de har börjat bygga på den näst yttersta så sätter man dit en ny. Vid detta arbete behöver du inga skyddskläder utan det är något man bara gör när man ändå går förbi t.ex när man skall kolla äppelblomningen. Har du inspektionsglasglas på ena långsidan så behöver du inte ens öppna kupan för att kolla. Så lite störning som möjligt. Det är dock ingen stor störning att ”glutta” lite på avdelningsluckan* heller.

Reser man bort eller av annan anledning inte hinner kolla så mycket under framför allt maj och juni så sätter man givetvis dit fler lister, kanske mer på ena sidan om man ser att bina gärna går åt det hållet med sitt honungslager. Detta blir extra viktigt om det är en period med fint väder. Vädret styr också hur ofta man behöver kolla. Det kan gå väldigt fort med expansionen just under dessa månader, beror en hel del på vilken biras man har också. Nordiska har den lugnaste expansionen och crainer den explosivaste. Nordiska är perfekt för detta sätt att hålla bin.

Honungsskörden går till så att man skattar efterhand. Jag går ut och hämtar några kakor då och då när det varit fint väder och de hunnit täcka cellerna. Borstar av bina från kakan med gåsfjädern eller biborsten och skär därefter ner kakan i hinken. Blir inte så mycket jobb då, mer en liten kul grej och det passar min personlighet bättre. Har man några få kupor så gör det även att det räcker med den mycket enkla utrustning som jag beskrivit i ett annat inlägg om utrustning. Om man tycker det är roligt med sorthonung så har man alla möjligheter till det vid denna skördemetod.

Jag skördar så jag får honung men tar mindre frampå hösten. Utfodrar dock alltid bina med sockerlösning också så de får fylla på förråden. Idealet är mycket honung åt bina som vinterfoder. Man behöver inte skatta ofta utan det är framför allt platsen i kupan som avgör. Jag upplever dock att vissa samhällen stimuleras av att inte ha stora honungsdepåer men det är mer en känsla. Ta aldrig bort för mycket honung utan se till att bina alltid har lager om det blir dåligt väder under en längre period eller om du lärt känna dragförhållanden där du har dem inför en lucka i draget då det inte finns så mycket för dem att hämta.

När det gäller att dämpa svärmlusten så är det på det viset att när bina expanderar yngelrummet så har de en ren foderram närmast i båda ytterkanter där de också har stora pollenförråd. Ibland är det nästan bara pollen. Det händer ofta att drottningen inte går förbi dessa och därmed kan yngelrummet bli för trångt. Jag brukar göra så att jag märker dessa foderkakor uppe på listen på enklaste sätt. Vid behov kan jag sen under maj -juni sätta lister i ytterkant på yngelrummet dvs på insidan av dessa foderkakor för att därmed ge mer utrymme för drottningen att lägga ägg. Det är viktigt att dessa lister aldrig sätts så att de delar yngelrummet utan ytterst mellan foderramen och yngelrummet. Är det bra förutsättningar så sätter du en på varje sida. Kanske gör du detta en gång till vid bra väder, produktiv drottning och starkt samhälle.

I september efter Ljungdraget och eventuell slutskörd så invintrar jag på 8 lister av den storlek som framgår av inlägget om mallar och formar. Jag har nordiska bin, 10 kan vara lämpligt för t.ex ligustica/italienska/gula bin. Det beror också på samhällets storlek vid invintringen. Ge dem inte onödigt mycket utrymme. Är det små samhällen så ge dem färre lister. Gamla täcken över och nerför avdelningsluckorna på sidorna får bli vinterisolering. Jag ger bina alltid möjlighet att fylla på förråden med sockerlösning även om jag lämnat mycket honung. Hur mycket beror på den uppskattade honungsmängden. Mer om utfodringsmetoder längre fram. Under själva invintringen kan det även vara lämpligt med bekämpning av Varroakvalster men det får också bli ett eget inlägg.

*Det som på engelska kallas followerboards och utgör det flyttbara sidoväggarna inne i tråget heter på svenska sedan trågkupornas tid avdelningslucka. Jag kommer att använda det ordet framöver.

//Patrick Sellman

Publicerad

Bygga tbh kupor 1: Formar och mallar

En sak som jag lärde mig för många år sedan är att det underlättar om materielen är enhetlig. För den horisontella topplistkupans del så innebär det egentligen att alla tråg har samma snitt dvs man kan flytta topplister med fullt utbyggda vaxkakor emellan alla kupor.

Själv har jag valt att använda de mått som JP Chandler använder i sin byggbeskrivning. Det innebär att bredden på långsidornas skivor är 300mm, bredden på botten är 125 mm och bredden mellan sidostyckena i överkant är 375 mm. Längden på själva kupan är valfri men för egen del så rekommenderar jag 1200 mm längd även om de jag bygger nu är 1500 långa. Jag skall expandera och vill ha möjlighet att ha två samhällen i varje kupa om det skulle behövas under en period.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trågform enligt JP Chandler

Just det tråg som syns på bilden ovan är bygd av 28 mm limträskiva. Den monterades isär strax efter att bilden togs för att användas i en modell som jag bygger i fem stycken exemplar just nu. Bilder och beskrivning på denna modell kommer inom kort.

För att få samma form på tråget vilket underlättar mycket och dessutom snabbar på arbetet vid tillverkning av flera kupor använder jag formar och mallar för bl.a håltagning. De tar en liten stund att tillverka men är snabbt intjänade.

Form och mall för tillverkning av Htbh
Form och mall för tillverkning av Htbh

På bilden ses formen jag använder till att få en enhetlig snittyta på tråget och till höger syns en mall för håltagning av gavlarna. Jag gör mallar av 12 mm plywood för alla håltagningar när jag tillverkar kuporna.

//Patrick Sellman

Publicerad

Biodling på enkelt vis 2: Utrustningen

En stor del av den utrustning som du behöver för att sköta en handfull bikupor har du förmodligen redan hemma. Det som skiljer denna mycket enkla utrustning från om du väljer att ha fler kupor med topplist är att du skaffar en större sil, förmodligen en renodlad honungssil med både grov och finsil och om du slår på riktigt stort så skaffar du förmodligen en press. Efterhand som jag utökar min egen biodling kommer jag att skaffa en fruktpress som skall gå att använda även till honungen men mer om det en annan gång.

I bigården använder jag endast fyra stycken mycket enkla redskap förutom skyddsutrustningen som får bli ett eget inlägg.

  • Gåsfjäder
  • Enkel kökskniv
  • Blomspruta
  • Hink med lock
Hink, fjäder, kniv och blomspruta
Hink, fjäder, kniv och blomspruta

En gåsfjäder att borsta av bin från kakor jag vill skörda. Gåsfjädern är överlägsen en biborste men kan du inte få tag i en gåsfjäder så är en biborste ett bra alternativ. Gåsfjäderns överlägsenhet ligger i att den dels inte blir så nedsölad av honung och att bina inte fastnar i den på samma sätt som i en borste. När de fastnar i borsten blir de upprörda.

Kökskniven används för att bryta loss topplister som kittats fast av bina med propolis och för att skära loss vaxkakor från väggarna de få gånger som bina bygger fast dem men även för att skörda honung . Skörden går till så att bina borstas av kakan och därefter skärs kakan ner i hinken och täcks snabbt med lock så inte bina flyger dit.

Blomsprutan används istället för rökpusten som många förknippar biodlaren med och därför aldrig ifrågasätter. Den fylls med vatten, gärna rumstempererat för att inte kyla ned bina för mycket. När bina skall drivas tillbaka i kupan efter att de klättrat upp på listernas översida eller liknande så duschas de helt enkelt med lite vatten vilket gör att de raskt går in igen.

Den välkända rökpusten som ses på alla bilder av biodlare har använts sedan mycket lång tid. Den fungerar som så att rök blåses på bina genom ett munstycke med hjälp av en blåsbälg. Det är ett enormt stressmoment för bina. Rök ger en varning om att brand är på väg. Det värsta som kan hända ett bisamhälle. Alla bin sätter genast igång att fylla sin honungsblåsa med honung om det värsta skulle inträffa och de måste överge sin nuvarande bostad.

Ett bi med fylld honungsblåsa är mycket mindre stickbenäget eftersom honungen är en förutsättning för samhällets överlevnad och går förlorat om biet sticks, det pliktar nämligen med sitt liv om det sticks. Förutom detta så sitter de flesta bina stilla på kakan med huvudet i en cell och suger i sig honung. Lätt att förstå att det varit en populär metod. Hur påverkas bina av att varje gång biodlaren kommer på besök så får de uppleva samma trauma gång på gång och dessutom måste de vädra ut hela bostaden och återställa den.

Som du förstår av det ovan skrivna så har biskötsel med rökpust väldigt lite med apicentrisk biodling att göra. Det är förmodligen ett av de enklaste sätten att minska stress och negativ belastning på bina. Använd blomsprutan de få gånger du behöver och välj lämpliga tidpunkter då du besöker bina istället. Går du dit runt lunchtid en solig och fin dag så är de flesta äldre bin ute och samlar förnödenheter och det är nästan enbart fromma ungbin i kupan. Om du dessutom har bra skyddsutrustning så kan du avsluta ditt arbete i lugn och ro även om du råkat uppröra bina.

Hinken med lock använder du för att lägga skördade honungskakor i och för att hindra att bina flyger dit. Har du inget lock så kommer hinken att förutom honung innehålla en väldans massa bin som du inte vill bära in i köket. Var snabb med att sätta tillbaks locket efter att du skurit ner honungskakorna i den.

I köket används endast två redskap i den lilla biodlingen.

  • Paltslev eller stöt
  • Saftsil
Paltslev och saftsil
Paltslev och saftsil

Paltsleven används till att finfördela honungskakorna i hinken. Det görs så fort du kommer in för att dra nytta av den högre temperatur som honungen fortfarande har från kupan. Den blir mer lättflytande då. Stöt vaxkakorna till en flytande massa av honung och vax. Alla celler skall sönderdelas så gör det noggrant.

Därefter hälls honungs och vax gröten i saftsilen och får självrinna under några timmar. Detta går förvånansvärt lätt med de flesta honungssorter förutom ljungen som har en speciell tixotrop konsistens. Det gör den mer trögflytande. Silningen underlättas av en högre temperatur så gör den så fort som möjligt efter skörd.

Saftmaja
Saftmaja

Det sista redskapet jag använder i den lilla biodlingen är en gammal Saftmaja i aluminium som vi inte längre vill använda till saft. Saftmajan används till att smälta och  rensa vaxet samt utvinna den honung som finns kvar i vaxet. Denna process som företrädesvis sker utomhus kommer jag att beskriva i ett annat inlägg. Den skiljer sig inte mycket ifrån hur man ångar saft.

Viktigt att säga är att använder du saftmajan till detta så räkna inte med att använda den till annat. Det är ett smutsigt jobb det är därför man företrädesvis gör detta utomhus.

//Patrick Sellman