Publicerad

Vedyxan i ny tappning

Jag har skrivit några inlägg om olika redskap som jag uppskattar mycket i småbruket på ett drygt tunnland. Grässkördaren, hjulhackan och såmaskinen finns med i arkivet än så länge. Nu kommer vedyxan från Vipukirves med också. Tänk dig att en skogsfinne förändrat yxans funktion efter tusentals år. Den spränger inte isär veden utan bräcker loss bitar med hävkraft istället. Yxan är mycket effektiv nästan lite magisk när man vant sig vid den.

Den finns att köpa i Sverige hos Lyckliga fårets skärsliperi. Jag har lånat yxan av en vän men till vårvinterns vedhuggning blir det definitivt en sådan här yxa. Har varit inne på att skaffa en vedklipp men kom på andra tankar nu. Vi har tom resonerat om att dra ner på vedeldningen och skaffa värmepump.

Ved huggning har de flesta år varit ett sorgebarn. Eftersom vi inte har egen skog så brukar vi köpa ett lass med stockar varje år. Ofta kommer det för sent och då står man där och hinner inte med för allt annat som skall göras. Veden blir hängande över en större delen av sommaren och sedan hinner den dessutom inte bli riktigt torr. Mycket besvär och arbete och till på köpet ingen riktigt bra ved många år.

Fast egentligen är det ett väldigt rofyllt arbete och definitivt bra träning att hugga ved. En anledning att på vårvintern få en hel del friskluft. Hela familjen uppskattar vedeldningen i vår Tullikivi, den finska bakugnen som står centralt i huset och värmer det hela vintrarna. Dessutom tar vi ut varmvatten i en 150 l rostfri tank som ligger i ett extravarv upptill. Fast täljstenen avger värmen så långsamt att det är endast när det är som kallast och vi eldar som hårdast som vi får ut husbehovet av varmvatten från den.

bakugnen-glodbadd_emllan
Glödbädd i bakugnen
Tullikivin i sin helhet
Tullikivin i sin helhet

Det har blivit bestämt på följande sätt. En leverantör som kan säkerställa att det kommer ett lass med fin färsk ved i slutet på mars anlitas och veden klyvs senast till den 10 April. Lägger man ner så mycket arbete på veden så skall den också vara tipptopp.

Min dotter blev så imponerad av yxan att jag fick göra en extra förevisning som hon filmade.

Publicerad

Såmaskinen

Fortsätter beskrivningen av några av mina relativt enkla hjälpmedel som jag använder i mitt småbruk med en såmaskin som jag haft mycket glädje av nämligen Earthway.

Earthway såmaskin - en gammal trotjänare hos mig
Earthway såmaskin – en gammal trotjänare hos mig

Min såmaskin har nog varit med i över 20 år och underlättar arbetet en hel del vid större husbehovsodling eller i den lilla kommersiella odlingen. Den är mycket prisvärd jämfört med de mer påkostade precisionssåmaskinerna typ Nibex men kan heller inte riktigt jämföras med dessa. Eartway får en del kritik ibland för att den sår för tätt och ojämnt, är för lätt och därmed ostabil. Det är i och för sig riktigt men t.ex när det gäller vikten så är det också en fördel när du hanterar små frömängder. När jag sått färdigt en sort så lyfter jag helt enkelt hela såmaskinen med en hand och tömmer resterande frö tillbaka i fröpåsen. En fördel är att den klarar att så väldigt små frömängder. Du kan använda den även i upphöjda bäddar och vid relativt korta rader.

När det gäller att den sår för tätt och ojämnt eller snarare okontrollerat så går det med lite handpåläggning att få till ett riktigt hyfsat resultat. En amerikan förklarar hur på ett mycket bra sätt i filmen nedan. För den med lite större odlingar har det betydelse då frö är dyrt

//Patrick Sellman

Publicerad

Grässkördaren

För knappt tio år sedan när vår ”nya” Stiga Tornado (som just ”produktutvecklats”) gick sönder efter bara några år så plockades den gamla Husqvarna Diamant fram. Ganska snart ställde jag frågan varför så många betalar tusentals kronor med några års mellanrum för att få gräsmattan klippt på ett betydligt sämre sätt, tvingas höra på buller, andas in avgaser, krångla (reparera och underhålla) med maskinen och bära hörselkåpor när man klipper gräsmattan? Detta när man kan skära av gräset med en enkel omotoriserad gammal handjagare. Dessa gamla – gamla stämmer inte riktigt längre då de verkar få en renässans – med tvivelaktigt rykte har förmodligen snarare blivit offer för en mentalitet än att vara speciellt dåliga. Jag uppskattar den mycket och tycker de är rejält underskattade.

Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren
Kajsa Kavat nyfiken som vanligt inspekterar grässkördaren

Detta med gräsmatta står inte jättehögt i kurs hos många permakulturister och andra småbrukare runt om i världen har jag förstått. Själv tycker jag att gräsmatta närmast runt huset fyller många syften. Den håller nere knottrycket, ormar håller sig oftast borta, skönt att vistas på och med mycket vitklöver och djuprotade växter som maskros så producerar den både grönfoder till höns och gäss samt grönmassa till odlingarna.

Mina höns och gäss går fritt större delen av året men av sanitära skäl så stängslas gässen när vi börjar vara ute mer, ungefär från andra halvan av April och fram till Oktober då de får efterbeta gräsmattan och även odlingarna inför vintern. Hönsen däremot stängslas endast när utplantering av småplantor och frösådd sker och fram tills plantorna är tillräckligt stora för att klara ett antal krafsande höns dvs under större delen av för- och högsommaren.

Gässen klarar sig på bete den mesta tiden men hönsen behöver tillskott i sin hage. Diamanten står framme hela tiden och på någon minut så är uppsamlaren full, mycket uppskattat av både hönsen och även gässen som brukar få lite de också. Jag uppskattar de nästan orange gulorna i äggen mycket så klorofyll skall hönsen ha gott om. Förmodar att äggen blir nyttigare också, borde bli betydligt högre halt av Omega-3 om inte annat.

Eftersom höns och gäss gödslar gräsmattan under en ganska stor del av året så behövs aldrig någon tilläggsgödsling och den växer bra men det är några saker att välja emellan när man bestämmer hur gräsmattan skall klippas. En kortklippt gräsmatta växer betydligt långsammare av den enkla anledning att bladmassan är liten. Det kan ju vara bra om man inte gillar att klippa gräsmattan men nackdelen är att den blir betydligt torkkänsligare och producerar mindre bladmassa, sämre skörd helt enkelt. En högre gräsmatta producerar betydligt mer gräs och torkar inte lika lätt. Bara att hitta en lämplig kompromiss utifrån storlek på gräsmattan, behoven av gräsklipp och hur ofta man vill klippa.

Länge leve gräsmattan och grässkördaren 🙂

//Patrick Sellman

Publicerad

Potatissättning

Hjulhacka med kupplog
Hjulhacka med kupplog

Jag försöker alltid få in mervärden i det jag gör för att få effektivitet i det lilla. Inte på ett stressigt sätt utan med ett avspänt förhållningssätt byggt på nyfiken kunskap. Vid odling av potatis så är det ogräsbekämpning och jordförbättring som framför allt är i tankarna. Ordentliga radavstånd på 70-80 cm ger utrymme till flera kupningar, torkar ur blasten snabbare efter regn eller bevattning. Dessutom så kan man så in Subklöver eller Perserklöver efter sista kupningen i botten på fårorna som skapats. Att kupa mycket ger dessutom högre skörd det är därför potatisodling på höjden ger så stora skördar.

Potatisen är en av mina huvudgrödor, den får ett helt skifte för sig själv tillsammans med bondbönorna. Inte endast för att vi uppskattar god potatis utan också för att det är en av de mest lättodlade växterna i en småskalig odling och är ett utmärkt foder till många av våra husdjur under vintern.

Vid själva sättning använder jag min mycket omtyckta skjuthacka, en gåva från Torfolks gård när jag gjorde praktik där i början på 90-talet. Ett av de redskap som underlättar större husbehovsodling mycket. En relativt grund fåra, ca 10 cm djup plogas upp. Därefter läggs potatisen med en fots mellanrum dvs ca 30 cm avstånd, hellre något mer än mindre.

Att lägga en bondböna mellan varje potatis är en beprövad samodling och jag har bara goda erfarenheter ifrån detta när det gäller vinterpotatisen. Det är ingenting för tidig potatis då bondbönan behöver hela säsongen på sig för att nå mognad. Den uppskattar ganska kraftig kupning precis som potatisen.

Efter att samtliga grödor ligger i fåran så krattar jag endast över lite jord. 5 cm över potatisen är perfekt. Då kommer blasten upp på den förgrodda potatisen på kort tid och vi kan snabbt göra första kupningen och ge ogräset en första omgång. Förgroningen av potatis är också en viktig del av ogräsbekämpningen. För min del är det huvudanledningen att göra det.

En annan sak att tänka på är fördelen med kraftig blast och det gäller inte bara potatisen utan även andra grödor, morötter, rödbetor, kålrötter, selleri osv egentligen något att tänka på vid alla sortval. Förutom smak och resistens mot sjukdomar så värderar jag detta högst.

Blasten skuggar och hjälper till både med ogräsbekämpning och att hålla fuktigheten i jorden. Dessutom är det i många fall en nyttig ingrediens i gröna drinkar eller sallader. Äter man inte själv så är det ett utmärkt djurfoder eller viktig biomassa i arbetet med att förbättra jorden. Detta är en egenskap där yrkesodlingens och husbehovsodlingens krav går isär. Potatisblasten hör dock hemma i komposten då den är giftig och kan föröka upp bladmögel om den ligger kvar i landet. Sarpo Mira är en sort med kraftig blast som dessutom är mycket tålig mot bladmögel. Jag skall med stor nyfikenhet odla den för första gången i år.

Potatisland och piplök
Potatisland och piplök

På den nedre bilden ses även ett bestånd med Piplök en alldeles ypperlig gröda i småbruket. Jag låter oftast löken växa under fruktträden som gräshämmare och där de dessutom gödslas av småfåglarnas spillning under vinter och vår. Piplöken har dock blivit kvar i landet.

Piplöken är en perenn och en av de tidigaste växterna som kan skördas efter vintern. Jag har aldrig haft sjukdom i mina piplökar trots att de stått på samma ställe i över ett decennium. Tidigt på våren har de en mjäll löksmak och ger krispiga blad. Senare på säsongen blir den stark i smak och segare i blasten men då finns det mycket annat att äta.

//Patrick Sellman