Publicerad

Biodling på enkelt vis 5: Invintringen

Uppdatering: 18/08 2014

Då jag förstått att uppdateringen nedan tagits på mycket stort allvar ser jag att jag får komma med ett förtydligande. Jag ser inte risken som stor för delade vinterförråd under normala förhållanden i denna typ av kupor. I själva verket så är min erfarenhet att åtgången på foder under de månader som bina inte kan flyga ut så liten att det är anmärkningsvärt. Däremot så är det viktigt att det finns foder över efter vintern för expansionen på våren då bina i princip äter sig in i kvarvarande förråd och omvandlar dessa till yngel. Var fodret då finns är inte på något sätt avgörande utan något som bina hanterar.

Beroende på hur dina fluster sitter så använd ditt omdöme huruvida några skall täppas till. Sitter de relativt högt kan det blåsa mer eller mindre rätt in så korka då igen två av de tre och lämna en på kanten. Gör detta i tid så ordnar bina till det så som de vill ha det på bästa sätt utifrån rådande förutsättningar. Däremot är det inte så bra att ändra saker för sent på hösten då bina kanske får det svårt att optimera förhållandena efter nya förutsättningar.

Ett alternativ kan vara att göra en liten skärm som monteras över flustreröppningarna. Som mindre varianter av de periskopfluster jag skrivit om. Denna skärm kan gärna vara permanent.

Huruvida de har foder på båda sidor om yngel klotet eller ej är inte avgörande för vinteröverlevnad och skall ses snarare som en liten riskfaktor som kan minskas.

Jag har själv inte råkat ut för detta under de fem första åren då jag inte tog hänsyn till detta.

Uppdatering: 1/12 2013

Då jag förordar flusteröppning mitt på långsidan enligt detta inlägg eller på samma sätt men i nedre kanten krävs ett förtydligande inför invintringen. Precis som i ramkupor finns det en nackdel med denna placering av flustret jämfört med en placering vid ena gaveln. Med flustret vid gaveln placeras yngelrummet i den änden och honungsförråden innanför. Vid invintringen börjar bina vid yngelrummet där det är urkläckta tomma celler. För att göra vinterklotet så kompakt som möjligt kryper nämligen bin in i de tomma cellerna som annars bara skulle utgöra tom luft inne i klotet. Efterhand som vintern avlöper rör sig klotet längre och längre in i kupan och vinterförråden. Detta är den som jag ser det enda och stora fördelen med flustret vid gaveln.

Om yngelrummet ligger i mitten med honungsförråd på båda sidor finns det risk för att bina börjar vintern vid de tomma yngelcellerna och sakta äter sig in åt endera hållet. Vintern blir lång och innan den är över har bina nått avdelningsluckan. Där svälter de ihjäl trots de stora förråden i andra änden av kupan. De kan inte flytta sig över så stora tomma ytor i stark kyla. Detta är den enda nackdelen med flustren på mitten men är egentligen inget större problem då det är lätt åtgärdat.

Det finns flera sätt att förebygga detta. Ett vanligt sätt bland de som inte skattar på hösten utan ser om det är något över på våren är att låta bina enbart bygga åt ena hållet under säsongen. All utökning sker åt ett håll, ofta ser man åt vilket håll bina helst bygger och låter dem göra det. Inga tomma lister åt det andra hållet. Då blir det  organiserat på samma sätt som vid gavelfluster.

Det andra sättet som jag praktiserar än så länge är att helt enkelt organisera de lister man invintrar bina på enligt ovan vid slutskattningen. Jag förstärker viljan att börja med vinterklotet vid den avdelningslucka som är närmast yngelrummet genom att stänga till de två flusterhål som ligger närmast vinterförråden med champagnekorkar. Endast det hål som är närmast ovan nämnda avdelningslucka är öppen. 

 Det är också något att tänka på när man borrar flusterhålen vid själva tillverkningen av kupan. Att de placeras en bit upp på sidan och inte precis vid botten för att minska risken för igentäppning.

Bland traditionella biodlare är det vanligt att man hör följande påstående. ”Bina blir sjuka om du invintrar på honung, ge dem socker istället. Det är det enda som fungerar.” Om vi betänker det faktum att bina är en av de mest framgångsrika arterna som lever idag med minst 50 miljoner år på nacken, kanske upp emot 150 miljoner år och att vi haft vitt socker tillräckligt billigt i lite drygt 100 år så får man nog fundera ett varv till. Lägg till att våra bin faktiskt har svårt att överleva nu för tiden trots detta ”fina” vinterfoder i form av rena kolhydrater.

Jag bryr mig inte om att gå in i detaljer på vad honungen innehåller utan nöjer mig med det faktum att honung borde vara det bästa fodret eftersom arten varit så framgångsrik och utvecklat just detta foder för att lagra energi. Lägg därtill den förmåga till optimering av i princip allt som man blir så imponerad av hos bina när man lär känna dem mer.

Bina som tvingas leva på sockerlösningen sitter dessutom instängda i en kall och många gånger fuktig miljö i sina kupor under många månader i sträck, i stora delar av vårt land närmare ett halvår ibland. Det är just här som förespråkarna för socker kommer in. De menar att bina får utsot, de kan inte hålla sig utan släpper sin avföring inne i kupan innan rensningsflygningen på vårvintern. Detta p.g.a. av alla mineraler i inte minst hösthonungen. Detta kan vara en riktig iakttagelse inte minst då många biodlare är just duktiga på iakttagelser men vad beror det i så fall på.

Till att börja med så har vi under över 100 år försökt utplåna det bi som är anpassat till vårt klimat med långa vintrar och för det andra har vi satt dem i ramkupor. De bin som togs hit från Medelhavsområdet visste knappt vad vinter var och fortsatte inledningsvis med yngelproduktion ända fram till jul. Som kontrast kan nämnas att de Nordiska bina minskar yngelproduktionen redan i Augusti och förbrukar betydligt mindre vinterfoder och verkar rent allmänt ha en högre förmåga att hålla tätt fram till rensningsflygningen. Detta som en lokal anpassning.

Vad gäller ramkupan så ökar foderförbrukningen i dem beroende på alla träramar och all luft som finns runt om och över ramarna. Mer volym per kakyta att värma och dessutom blir det svårare för bina att styra inomhus luftströmmarna jämfört med en bostad där de bygger tätt ända upp i taket och på vintern även mot sidorna där de finner det lämpligt.

Där var sockret totalsågat hoppas jag och hur gör då jag? Jo jag invintrar på socker, ibland och delvis. I första hand invintrar jag på honung och bina har en bra förmåga att anpassa sig efter förråden även om det finns risk för svält om de är alldeles för små. Jag ger mer eller mindre regelmässigt bina åtminstone några kilogram sockerlösning på hösten som komplement och har jag som i år gjort sena avläggare(pga sena drottningar från odling) så blir det i huvudsak socker även om de fick med sig en del honungskakor från modersamhället. Jag eftersträvar enbart honung men har faktiskt inte vågat sluta helt pga av över 35 års användning av det. Hoppas komma dit men det kommer alltid att uppkomma situationer då sockerlösning är det enda alternativet till svält.

Inför invintringen under den sista perioden med yngelläggning, den period då de ägg som läggs skall utgöra vinterbin är det många som förordar drivfodring för att hålla yngelproduktionen uppe och på det sättet få så många unga bin som möjligt. Detta råd som ges av många skall hanteras med försiktighet. Det finns nämligen en parameter till för att få starka vinterbin som orkar med det hårda arbetet på våren efter en hel vinter innan yngre förmågor tar över och det är utvecklandet av fettkroppen i övre bakdelen av biet. Där finns celler som kan lagra både fett och protein och för att de skall kunna göra det så krävs det att det finns gott om både honung och framför allt pollen i kuporna. Under försommar och högsommar gör det inte det, åtminstone inte pollen då detta används till yngelproduktionen. Ett ämne som är vitalt i dessa sammanhang är Vitellogenin. Sök gärna på det via sökmotor så hittar du intressant läsning men kontentan är att det behövs pollen för att det skall bli verkningsfullt. Bina hamnar i en balansgång mellan yngelproduktion på hösten och uppbyggnad av reserver för att klara övervintring och expansion på våren. Ensidig drivfodring med socker kan lura bina att förbruka för stora delar av pollenförråden. Du kan läsa mer om detta här.

Manipulerar man bina att fortsätta äggläggningen sent på hösten genom drivfodring kommer det med stor sannolikhet att råda brist på pollen och därmed dåligt utvecklade fettkroppar på vinterbina. Applicerar vi resonemanget i början så förlitar vi oss på att bina klarar av avvägningen mellan yngelproduktion och uppbyggande av reserver i fettkroppen på ett optimalt sätt själva. Gör de inte det så är det frågan om det är bin som inte skall ersättas med andra gener istället. Då har de blivit så degenererade att de inte kan överleva.

Om man nu har bina i rapstrakter i södra Sverige med stora monokulturer i början på sommaren och nästan ingenting på hösten då äggen som skall bli vinterbin läggs? Ja då får man försöka hitta rätt ändå med fodring, försöka hitta någon bra lösning med pollen ersättning osv. Egentligen är det en miljö som inte är speciellt hållbar på något sätt och förmodligen hade det varit mer eller mindre likställt med öken för bina. Det hade inte funnits några bin där och frågan är hur mycket humlor och solitärbin det finns i dessa miljöer. Det är ett långsiktigt återställningsarbete som behövs i dessa bygder med plantering av träd och kantzoner som behövs. Linden är ett utmärk träd för produktion av pollen och nektar då det är det sista trädet att gå i blom och det just när vinterbina börjar produceras. Att plantera lindar för foderproduktion till bin är ett långsiktigt arbete då det tar många år innan de blommar, faktiskt ett par decennier. Då och då är det riktigt dåligt väder som förstör hela draget under denna period?

När invintrar man bina då? I mina bygder som är de mellansvenska skogsbygderna säger man att hela invintringen skall vara klar till älgjakten som sker i början på oktober. Det är nog en bra målsättning för den som har riktigt många kupor, yrkesbiodlare t.ex. Det är bättre om den är klar långt tidigare. Har man ingen Ljungskörd som skall skördas kan invintringen ske redan i andra halvan på augusti.

Hur gör jag då när jag ger sockerlösning till mina bin i horisontella topplistkupor? Till att börja med tillsätter jag honung löst i rumstempererat vatten till den rumstempererade sockerlösningen, inga stora mängder men en liten del. En del andra tillsätter lite örtteer, bl.a biodynamikerna tillsätter kamomillte. Det är ingenting jag provat. När det gäller tillsats av honung är det mycket viktigt att den kommer från friska samhällen då honung är en smittspridare av framför allt sporer, det gäller de flesta allvarliga bisjukdomarna. Helst skall honungen komma från samma samhälle men framför allt inte köpt honung av okänt ursprung. Då får det hellre vara ren sockerlösning.

I ramkupor används lådor eller ballonger där sockerlösningen tillförs ovanifrån. De metoder jag använder tillförs från sidan utanför avdelningsluckan. Det är mycket viktigt att det är bitätt så att inte bin från andra kupor når dessa. Det löser du genom att ha hela överdelen täckt med topplister eller en bit tyg, gammalt badlakan, täcke eller dylikt över burken. Det är främst två sätt jag prövat dels med bara två små lösa lister på en fast träbotten eller med tillverkade fodrare på en djupbotten.

IMG_0928
Fodrare för burkar på plats i kupa med djupbotten. Observera att den är bität vilket hindrar röveri.
Fodrare för burkar
Fodrare för burkar

Avslutningsvis en liten film som visar hur enkelt man fodrar med ett par lister och en burk med plåtlock. Dessutom litet inslag om hur bra bina tätar eventuella springor m.m. för dem som oroar sig för precisionen vid ett eventuellt bygge av kupa.

//Patrick Sellman