Publicerad

Vaxkakorna – ett livsnödvändigt organ i bisamhället – del 1

Ett av de mer grundläggande förhållningssätten som de flesta som är intresserade av biodling med topplister anammar är att lita på binas kompetens, kompetens att vara bin. Vi har att göra med en av de mest framgångsrika arterna på den här planeten med en historia som sträcker sig minst flera tiotals miljoner år bakåt i tiden. De kan det här.

Ett annat är att när man hållit på med bin ett tag, i mitt fall runt 35 år och dessutom studerar en del inte minst forskning på området inser man ganska snart att som med det mesta i naturen är det mycket komplext och även om vi människor kan vara stolta över hur mycket vi lärt oss på många områden så är det uppenbart att det är mycket vi inte kan. Det manar oss till ödmjukhet och försiktighet när det gäller intervention.

I biodling med topplister så är det förutom mindre ingrepp i samhället framför allt att man ger bina mer möjligheter att utforma vaxet på deras villkor som särskiljer från mer traditionell ramkupebiodling.

Jag har tidigare i ett inlägg beskrivit hur bisamhället kan ses som en helhet, att det är samhället som är organismen, en superorganism. I denna superorganism utgör vaxkakorna ett livsnödvändigt organ utan vilket bina inte klarar sig. Ett organ med många olika funktioner. Vi känner i dagsläget inte till alla funktioner även om vi förstått en del.

Läser man äldre bilitteratur så nämner man att vaxet används för uppfödning av yngel och som lagerplats för honung och pollen. Senare forskning visar att vaxkakorna har många fler uppgifter.  Som en integrerad del av superorganismen utgör vaxet dess skelett, dess nervsystem, minneslagring och immunsystem. Dessutom utgör vaxet en del av samhällets buffringsförmåga vad gäller luftfuktigheten. (Tautz, 2008)

Bina tillverkar allt vax själva med hjälp av 8 stycken vaxkörtlar på magen. Dessa körtlar utvecklas och används framför allt under biets 12-18 levnadsdag. Därefter tillbakabildas de men kan åter utvecklas och aktiveras vid tex svärmning när samtliga bin behöver hjälpa till att bygga de nya vaxkakorna. Inledningsvis med hjälp av den medtagna honungen.

Bina varierar vaxets egenskaper genom inblandning av andra ämnen tex hartser från växtriket. Vaxkakorna kan innehålla upp till 300 olika ämnen för att ge dem önskade egenskaper som t.ex sprödhet, hållfasthet, doft osv.  I våra kroppar sker informationsöverföringen med hjälp av nervsignaler och hormoner. I bisamhällets superorganism sker det med hjälp av doftämnen och vibrationer. Det mest kända är binas dansande på kakorna för att överföra information till andra bin om var det finns mat och råvaror.

Som biodlare lyfter vi upp kakor och ser hur bina dansar på dessa för att berätta för de andra bina var det finns bra med mat men när vi sedan sätter tillbaka dem och stänger kupan så blir det ett kompakt mörker. Hur i hela fridens namn tar bina till sig informationen i det totalmörka gyttret inne kupan?

På benen har bina sensorer som känner av vibrationer och på de platser där de dansar har de gjort vaxet sprödare för att bättre sprida vibrationerna i kakan. Precis som vår hjärna kan filtrera ut ett ljud, tex en röst i en bullrig miljö kan bina göra det samma med dessa vibrationer och precis som vi om vi har hörsel på båda öronen kan bina ta ut riktningen på en vibrerande vaxkaka med kanske tusentals bin varav flera dansar. Ljud är vibrationer och därför skulle man kunna säga att bina lyssnar på varandras dans. Vaxkakan blir en telefonledning med samma funktion som vårt nervsystem.

Mer erfarna ramkupebiodlare har alla sett lite mörkare och sprödare kakor där bina frilagt vaxet från sido- och bottenlisterna 5-10 mm. Det är kakor de dansar på. Du kan själv föreställa dig vilken dämpande effekt en tjock vaxmellanvägg och trälister runt om har på vibrationerna. De gör vad de kan för att kompensera.

När man börjar med bin så dröjer det inte länge förrän man får höra hur viktigt det är att inte ha gammalt mörkt vax i kupan. Det sprider sjukdomar och är till allmänt förtret. Vad säger bina då? Vill man göra en svärmfångningskupa extra attraktiv så sätter man in minst en äldre mörk vaxkaka. Bina uppskattar detta. Förmodligen talat det om att det bott bin här tidigare och att de hunnit göra en hel del av arbetet med iordningställandet av bibostaden, vaxbygge, propolisbehandling osv. Är det mörkt vax så har de förmodligen hunnit en bit på vägen då de fött upp några omgångar med bin i dessa kakor. Någonstans som jag inte kommer ihåg för tillfället har jag läst att det går åt tre svärmar i snitt för att etablera ett samhälle på en boplats. Den tredje överlever pga de två föregåendes arbete med att etablera hålrummet som bibostad. Kan ligga något i det. Det mörka vaxet har också en förmåga att absorbera fukt till en mängd av ca 10% av sin vikt. En viktig del i buffringssystemet för att skapa en stabil luftfuktighet, en del av superorganismens homeostas.

Det blir uppenbart att detta inlägg om vax får skrivas i flera delar för att i någon mån hålla på bloggformatet.

To be continued!

Publicerad

Bisamhället – en superorganism

Det är svårt att hävda någonting annat än att den vetenskapliga kunskapsbildningstraditionen har inneburit stora framgångar för mänskligheten vad gäller förståelsen för förhållandena här på planeten. Vi försöker i så många sammanhang som möjligt basera vårt agerande på vetenskap och väl beprövade metoder.

När det gäller att bygga kunskap om hur ting är beroende av varandra, hur saker hänger ihop så blir komplexiteten mycket snabbt för stor för att det med vetenskapliga metoder skall vara görligt att kartlägga allt inte minst pga att det blir så stora projekt och därmed mycket dyrt. Variablerna blir för många, vad är orsak och verkan? Korrelation eller kausalitet? I ett troligt tack vare kan det lätt gömma sig ett trots?

Det är mer eller mindre omöjligt för en människa att bygga sitt agerande enbart på vetenskap utan mycket av hur vi förhåller oss till saker styrs av föreställningar och upptäckta mönster. För att få en föreställning som har större chans att ligga närmare sanningen kan det vara bra att se en företeelse ur flera perspektiv eller på olika sätt.

Ett perspektiv som man kan ta när det gäller bin är att se samhället som individen eller organismen istället för det enskilda biet. Vid en första anblick kan det te sig konstigt men om du beaktar att ett arbetsbi har samma livslängd som dina hudceller och att du som organism består av en massa specialiserade celler som inte klarar sig ensamma utan samarbetar och kommunicerar med varandra med hjälp av nervsignaler och hormoner. Bina i bisamhället är också specialiserade, klarar sig inte ensamma de heller och kommunikationen sins emellan sköter de bl.a med vibrationer och doftämnen.

Faktum är att om man betraktar samhället som en individ så ser man att bisamhället har valt många av de strategier som däggdjuren har valt. Kroppstemperaturen (inne i samhället) är i princip den samma, de ger sin avkomma egenproducerat foder från körtlar, de har få avkommor (svärmen) och satsar mycket på den samma.

Drottningen och drönarna är fortplantningsorganen i superorganismen och vidgar man blicken något så inser man ganska snart att själva vaxkakorna också är ett organ i superorganismen vilken bisamhället inte klarar sig utan. Det ger lite perspektiv på ramar av plast eller vaxmellanväggar jämfört med om bina kan utforma och bygga detta helt livsnödvändiga ”organ” med större frihet. Vaxbygget får bli ett eget inlägg längre fram.

Superorganismen skiljer sig dock från övriga organismer på två områden. Till skillnad från allt annat levande har det ingen inprogrammerad död. Bisamhället är odödligt. Det kan dö pga olyckor, sjukdomar eller liknande men inte av ålder. En erfaren biodlare kanske funderar över hur det går med vaxet om ett bisamhälle lever på samma vaxkakor under lång tid. De blir helt igensatta av kokonger m.m. även om bina försöker rensa ur dem. Ja vaxet är det ”organ” som åldras men bisamhället kan överge en befintlig bostad och bygga nytt vax på ett annat ställe bara de har med sig honung från den gamla bostaden i honungsblåsorna. Organbyte på hög nivå.

Det andra sättet på vilket denna odödliga superorganism skiljer sig är att den byter genuppsättning då och då. Vid svärmningen lämnar den gamla drottningen samhället och tar därmed genuppsättningen med sig då hon även har spermierna i en blåsa, spermierna som utgör fadergenen hos alla arbetare och nya drottningar. Den nykläckta drottningen som nu utgör fortplantningsorganen bär på dessa gener men då hon flyger iväg på sin parningsflygning någon vecka efter sin födsel så hämtar hon hem nya gener från ett antal drönare som kommer från samhällen som överlevt och klarat sig bra. En odödlig varelse som dessutom byter genetiska egenskaper över tid. Inte undra på att det är en av de framgångsrikaste arterna på planeten. Det är onekligen spännande med bin.

Jürgen Tautz en tysk proffesor som tillsammans med sin forskargrupp studerar sociobiologi hos honungsbina har också som uppdrag att sprida kunskaper om bin till en bredare publik och för några år sedan kom boken ”The Buzz about Bees – Biology of a superorganism” ut, först på tyska men nu mer även på engelska. Det räcker att du är intresserad av biologi så skall du läsa boken är du dessutom intresserad av bin så är boken ett måste. Boken tar upp flera mycket intressanta områden med perspektivet superorganismen.

Det diskuteras givetvis vad som utgör en individ inom biologin, vissa förespråkar genuppsättningen som utgångspunkt medan andra menar att det biologiska urvalet sker på flera nivåer. Själv är jag väldigt kritisk till gängse urvalsmetoder för avel utan att vara helt fördömande men det är så chansartat att göra urval på t.ex honungsskörd då det inte behöver bero på gener utan t.ex en sådan enkel sak som bikupans placering inte minst i förhållande till de andra kuporna och riktningen till huvuddraget. Ett annat exempel skulle kunna vara att i ekosystemet som utgör bikupan är vissa mikroorganismer gynnade beroende på något som i sin tur är bra för bisamhället. Då är det genuppsättningen hos dessa arter och inte binas genuppsättning som är orsak till binas framgång t.ex vad gäller motståndskraft mot sjukdomar. Allt talar för att det är genetisk bredd som är den bästa strategin.