Publicerad

Biodling på enkelt vis 4: Kakornas hanterbarhet

Det florerar en del påståenden om att det skulle vara svårt att hantera topplister med fullt utbyggda kakor. Det är det inte. I jämförelse med trådade ramar med vaxmellanvägg så är topplister givetvis mycket skörare men inte värre än att med lite eftertanke och varsamhet går det fint att både flytta, inspektera osv.

De kupor jag använder har ca 25 graders lutning på långsidorna vilket medför två stora fördelar. Bina bygger inte fast kakorna så mycket mot långsidorna. Yngelkakorna i princip ingenting och tyngre honungskakor förstärks med några centimeter överst mot långsidorna vilket lätt lossas med kniven. Den andra fördelen är att tyngdpunkten på kakan flyttas närmare listen vilket ger mycket lägre brytkrafter i kakan. Höjden på tråget ger en höjd på knappt 30 cm på kakorna vilket medför att det ofta läggs honung i överkanten närmast listen och yngel som är betydligt lättare i  den nedre delen.

Lätthanterliga kakor
Lätthanterliga kakor

Bilden får visa att det går att hantera kakorna rätt mycket trots frånvaron av ramarnas alla förstärkningar. Kakan på bilden är dessutom extra bred då bina byggt emellan två lister. Det ger större tyngd i kakan. Att göra på detta vis med en stor fullastad honungskaka är inte att rekommendera men de behöver å andra sidan inte inspekteras på samma sätt som yngelkakorna.

//Patrick Sellman

Publicerad

Biodling på enkelt vis 3: Grundläggande skötselmetoder

Skötsel av bisamhälle i full skyddsutrustning
Skötsel av bisamhälle i full skyddsutrustning: Foto Anders Tedeholm

Vanligtsvis brukar man säga att biodlingsåret börjar med invintringen på hösten eftersom den är av avgörande betydelse för utvecklingen följande år men eftersom nybörjare oftast skaffar bin i början på sommaren så börjar vi där.

Har man flustret på mitten på det sätt som jag har är grundregeln att man har två outbyggda lister på var sida och så fort de har börjat bygga på den näst yttersta så sätter man dit en ny. Vid detta arbete behöver du inga skyddskläder utan det är något man bara gör när man ändå går förbi t.ex när man skall kolla äppelblomningen. Har du inspektionsglasglas på ena långsidan så behöver du inte ens öppna kupan för att kolla. Så lite störning som möjligt. Det är dock ingen stor störning att ”glutta” lite på avdelningsluckan* heller.

Reser man bort eller av annan anledning inte hinner kolla så mycket under framför allt maj och juni så sätter man givetvis dit fler lister, kanske mer på ena sidan om man ser att bina gärna går åt det hållet med sitt honungslager. Detta blir extra viktigt om det är en period med fint väder. Vädret styr också hur ofta man behöver kolla. Det kan gå väldigt fort med expansionen just under dessa månader, beror en hel del på vilken biras man har också. Nordiska har den lugnaste expansionen och crainer den explosivaste. Nordiska är perfekt för detta sätt att hålla bin.

Honungsskörden går till så att man skattar efterhand. Jag går ut och hämtar några kakor då och då när det varit fint väder och de hunnit täcka cellerna. Borstar av bina från kakan med gåsfjädern eller biborsten och skär därefter ner kakan i hinken. Blir inte så mycket jobb då, mer en liten kul grej och det passar min personlighet bättre. Har man några få kupor så gör det även att det räcker med den mycket enkla utrustning som jag beskrivit i ett annat inlägg om utrustning. Om man tycker det är roligt med sorthonung så har man alla möjligheter till det vid denna skördemetod.

Jag skördar så jag får honung men tar mindre frampå hösten. Utfodrar dock alltid bina med sockerlösning också så de får fylla på förråden. Idealet är mycket honung åt bina som vinterfoder. Man behöver inte skatta ofta utan det är framför allt platsen i kupan som avgör. Jag upplever dock att vissa samhällen stimuleras av att inte ha stora honungsdepåer men det är mer en känsla. Ta aldrig bort för mycket honung utan se till att bina alltid har lager om det blir dåligt väder under en längre period eller om du lärt känna dragförhållanden där du har dem inför en lucka i draget då det inte finns så mycket för dem att hämta.

När det gäller att dämpa svärmlusten så är det på det viset att när bina expanderar yngelrummet så har de en ren foderram närmast i båda ytterkanter där de också har stora pollenförråd. Ibland är det nästan bara pollen. Det händer ofta att drottningen inte går förbi dessa och därmed kan yngelrummet bli för trångt. Jag brukar göra så att jag märker dessa foderkakor uppe på listen på enklaste sätt. Vid behov kan jag sen under maj -juni sätta lister i ytterkant på yngelrummet dvs på insidan av dessa foderkakor för att därmed ge mer utrymme för drottningen att lägga ägg. Det är viktigt att dessa lister aldrig sätts så att de delar yngelrummet utan ytterst mellan foderramen och yngelrummet. Är det bra förutsättningar så sätter du en på varje sida. Kanske gör du detta en gång till vid bra väder, produktiv drottning och starkt samhälle.

I september efter Ljungdraget och eventuell slutskörd så invintrar jag på 8 lister av den storlek som framgår av inlägget om mallar och formar. Jag har nordiska bin, 10 kan vara lämpligt för t.ex ligustica/italienska/gula bin. Det beror också på samhällets storlek vid invintringen. Ge dem inte onödigt mycket utrymme. Är det små samhällen så ge dem färre lister. Gamla täcken över och nerför avdelningsluckorna på sidorna får bli vinterisolering. Jag ger bina alltid möjlighet att fylla på förråden med sockerlösning även om jag lämnat mycket honung. Hur mycket beror på den uppskattade honungsmängden. Mer om utfodringsmetoder längre fram. Under själva invintringen kan det även vara lämpligt med bekämpning av Varroakvalster men det får också bli ett eget inlägg.

*Det som på engelska kallas followerboards och utgör det flyttbara sidoväggarna inne i tråget heter på svenska sedan trågkupornas tid avdelningslucka. Jag kommer att använda det ordet framöver.

//Patrick Sellman

Publicerad

Biodling på enkelt vis 2: Utrustningen

En stor del av den utrustning som du behöver för att sköta en handfull bikupor har du förmodligen redan hemma. Det som skiljer denna mycket enkla utrustning från om du väljer att ha fler kupor med topplist är att du skaffar en större sil, förmodligen en renodlad honungssil med både grov och finsil och om du slår på riktigt stort så skaffar du förmodligen en press. Efterhand som jag utökar min egen biodling kommer jag att skaffa en fruktpress som skall gå att använda även till honungen men mer om det en annan gång.

I bigården använder jag endast fyra stycken mycket enkla redskap förutom skyddsutrustningen som får bli ett eget inlägg.

  • Gåsfjäder
  • Enkel kökskniv
  • Blomspruta
  • Hink med lock
Hink, fjäder, kniv och blomspruta
Hink, fjäder, kniv och blomspruta

En gåsfjäder att borsta av bin från kakor jag vill skörda. Gåsfjädern är överlägsen en biborste men kan du inte få tag i en gåsfjäder så är en biborste ett bra alternativ. Gåsfjäderns överlägsenhet ligger i att den dels inte blir så nedsölad av honung och att bina inte fastnar i den på samma sätt som i en borste. När de fastnar i borsten blir de upprörda.

Kökskniven används för att bryta loss topplister som kittats fast av bina med propolis och för att skära loss vaxkakor från väggarna de få gånger som bina bygger fast dem men även för att skörda honung . Skörden går till så att bina borstas av kakan och därefter skärs kakan ner i hinken och täcks snabbt med lock så inte bina flyger dit.

Blomsprutan används istället för rökpusten som många förknippar biodlaren med och därför aldrig ifrågasätter. Den fylls med vatten, gärna rumstempererat för att inte kyla ned bina för mycket. När bina skall drivas tillbaka i kupan efter att de klättrat upp på listernas översida eller liknande så duschas de helt enkelt med lite vatten vilket gör att de raskt går in igen.

Den välkända rökpusten som ses på alla bilder av biodlare har använts sedan mycket lång tid. Den fungerar som så att rök blåses på bina genom ett munstycke med hjälp av en blåsbälg. Det är ett enormt stressmoment för bina. Rök ger en varning om att brand är på väg. Det värsta som kan hända ett bisamhälle. Alla bin sätter genast igång att fylla sin honungsblåsa med honung om det värsta skulle inträffa och de måste överge sin nuvarande bostad.

Ett bi med fylld honungsblåsa är mycket mindre stickbenäget eftersom honungen är en förutsättning för samhällets överlevnad och går förlorat om biet sticks, det pliktar nämligen med sitt liv om det sticks. Förutom detta så sitter de flesta bina stilla på kakan med huvudet i en cell och suger i sig honung. Lätt att förstå att det varit en populär metod. Hur påverkas bina av att varje gång biodlaren kommer på besök så får de uppleva samma trauma gång på gång och dessutom måste de vädra ut hela bostaden och återställa den.

Som du förstår av det ovan skrivna så har biskötsel med rökpust väldigt lite med apicentrisk biodling att göra. Det är förmodligen ett av de enklaste sätten att minska stress och negativ belastning på bina. Använd blomsprutan de få gånger du behöver och välj lämpliga tidpunkter då du besöker bina istället. Går du dit runt lunchtid en solig och fin dag så är de flesta äldre bin ute och samlar förnödenheter och det är nästan enbart fromma ungbin i kupan. Om du dessutom har bra skyddsutrustning så kan du avsluta ditt arbete i lugn och ro även om du råkat uppröra bina.

Hinken med lock använder du för att lägga skördade honungskakor i och för att hindra att bina flyger dit. Har du inget lock så kommer hinken att förutom honung innehålla en väldans massa bin som du inte vill bära in i köket. Var snabb med att sätta tillbaks locket efter att du skurit ner honungskakorna i den.

I köket används endast två redskap i den lilla biodlingen.

  • Paltslev eller stöt
  • Saftsil
Paltslev och saftsil
Paltslev och saftsil

Paltsleven används till att finfördela honungskakorna i hinken. Det görs så fort du kommer in för att dra nytta av den högre temperatur som honungen fortfarande har från kupan. Den blir mer lättflytande då. Stöt vaxkakorna till en flytande massa av honung och vax. Alla celler skall sönderdelas så gör det noggrant.

Därefter hälls honungs och vax gröten i saftsilen och får självrinna under några timmar. Detta går förvånansvärt lätt med de flesta honungssorter förutom ljungen som har en speciell tixotrop konsistens. Det gör den mer trögflytande. Silningen underlättas av en högre temperatur så gör den så fort som möjligt efter skörd.

Saftmaja
Saftmaja

Det sista redskapet jag använder i den lilla biodlingen är en gammal Saftmaja i aluminium som vi inte längre vill använda till saft. Saftmajan används till att smälta och  rensa vaxet samt utvinna den honung som finns kvar i vaxet. Denna process som företrädesvis sker utomhus kommer jag att beskriva i ett annat inlägg. Den skiljer sig inte mycket ifrån hur man ångar saft.

Viktigt att säga är att använder du saftmajan till detta så räkna inte med att använda den till annat. Det är ett smutsigt jobb det är därför man företrädesvis gör detta utomhus.

//Patrick Sellman

Publicerad

Biodling på enkelt vis 1:

För en handfull år sedan återupptog jag biodlingen igen efter ett par års uppehåll. Det som gav mig en nytändning och nytt hopp om en framtid för biodlingen efter 35 år som biodlare var den apicentriska biodlingen med bl.a topplistkupor som en del. Enkelt uttryckt så är det ett förhållningssätt där man utgår mer utifrån binas naturliga behov. Hur vill bina ha det om de får bestämma själva?

Foto: Anders Tedeholm

Jag ångrar inte en sekund att jag byggde dessa Kenyanska topbar hives, Ktbh som de kallas. En bra sammanfattning av min upplevelse är att allt som jag efter många år som biodlare upplevde som tråkigt med biodlingen försvann och allt det roliga blev kvar och i många stycken ännu roligare. Kan det bli bättre?

Några av de saker som jag slipper nu för tiden.

  • diskning av slunga och allt annat krångel och slabb med den
  • trådning av ramar
  • ramspikning
  • insmältning av vaxmellanväggar
  • krångel med en rökpust som slocknar hela tiden
  • möss i kupan
  • fåglar som sitter på flustret och äter bin
  • rengöring av gamla ramar
  • plock, sortering och lagring av lådor, ramar och utbyggda vaxkakor.
  • utgifter för valsning och rensning av vax
  • inga tunga lyft av skattlådor m.m.
  • inga konstiga arbetsställningar, nästan allt arbete utförs i perfekt arbetshöjd
  • för att inte tala om alla dyra utgifter för dyr utrustning som jag slipper

Dessa kupor är en relativt ny företeelse i Sverige åtminstone i någon större omfattning men i andra delar av världen har det förekommit i flera decennier. Det är en nygammal modell, de äldsta fynden av topplistkupor är gjorda i lera och är från antiken. Förmodligen har de funnits sedan långt innan dess men trä är ett ack så förgängligt material.

Inriktningen på min biodling är enkelhet på alla sätt. Det är min önskan om att hitta mycket enkla metoder som i princip inte kostar någonting om man är lite händig. Att sänka trösklarna rejält för att ta steget att bli biodlare. Jag vill nå ut till alla dessa unga vuxna med ett stort miljö och naturintresse där detta tar sig uttryck i bl.a odling på olika sätt. Självklart är alla andra välkomna också. Tänk om vi kunde få se trädgårdarna fyllas med små biodlingar med ett par tre kupor igen, så som det var för endast några decennier sedan.

Hur enkelt är det då att ha en biodling med denna utrustning? Vilken utrustning förresten?Så här ser utrustningen ut förutom den horisontella topplistkupan på bilden ovan

I bigården

  • Gåsfjäder att borsta bina av kakorna med
  • Kökskniv med smalt plåtblad(du vill ändå inte ha den i köket)
  • 10 l hink med lock
  • Blomspruta för krukväxter inhandlad på ICA

I köket

  • Paltslev i trä eller en stöt av något slag
  • Saftsil av hushållsmodell inhandlad på ICA
  • Saftmaja av äldre modell i aluminium som vi inte gärna använder till saft.

Thats it! Nej det var ju så klart. De sticks ju ibland de rackarna så skyddsutrustning är inte så tokigt. Mitt råd till nybörjare är att det är här de skall lägga sina utgifter. Blir det tokigt så kan det innebära slutet på biodlardrömmarna och det vore tragiskt. Det finns ett klart samband mellan osäker, rädd nybörjare och ilskna bin. Då är det bra om man har en skyddsutrustning man kan lita på så man kan stå kvar i godan ro fast man ställt till det.

Hur denna enkla utrustning används får bli ett framtida inlägg.

Bin är på många sätt ett mycket tacksamt djur att börja med. Det är härdigt och anpassat för vårt klimat under rätt förutsättningar men framför allt så behöver de inte daglig tillsyn. Det ger utrymme för resor och annat utan att det ordnas med djurvakt.

//Patrick Sellman